Det var nog fler än en direktör som satte kaffet i vrångstrupen förra veckan. Lite i skymundan, bortom de braskande rubrikerna om melodifestival och Saudiavtal presenterades en historisk plattform för hur vi inom LO-familjen gemensamt och strategiskt ska arbeta för rättvisare villkor för våra medlemmar. 

Nyheten att vi nu är överens om 14 gemensamma mål för tre kongressperioder framåt till 2028 borde ha förtjänat både löpsedlar och förstasidor. För här finns krav som på allvar ökar rättvisan i hela vårt land och ger Sveriges arbetare riktiga och viktiga förbättringar såväl lönemässigt som villkorsmässigt.

Här finns klara strategiska mål om att slå tillbaka attacken mot våra lägstalöner. Ni har väl alla sett vd:n för Svenskt Näringsliv Carola Lemnes uttalande om att undersköterskor tjänar för bra och att vi måste sänka lönerna för att skapa fler jobb. Lemne som inom parentes själv tjänar 490 000 kronor i månaden! Det är mer än dubbelt så mycket som genomsnittslönen för en LO-kvinna per år. Nu har vi satt som mål att lägstalönen ska vara minst 75 procent av genomsnittslönen. Vi ska inte ha så kallade arbetande fattiga i Sverige som tvingas ha både två och tre jobb. Vi ska vidare minska lönegapet mellan tjänstemän och arbetare med minst 11 procent innan 2028. Det handlar om stora summor.

När det gäller arbetsmiljön måste vi få till stånd ett trendbrott. Harmoniseringen till EU har inneburit en anpassning till det sämre. Det måste vi kunna säga. Detta måste vi prioritera högre. Det är nyckelfråga.  Här ligger givetvis efterdyningarna av Laval fortfarande och spökar och vår möjlighet att teckna kollektivavtal. Det ska vi lösa och samtidigt bli tuffare mot arbetsgivarna.

Vi vill också halvera lönegapet mellan kvinnor och män med sex procentenheter. Det betyder oerhört mycket ekonomiskt för drabbade kvinnor, men också för rättvisan. Vi ska vidare ta strid mot visstidsträsket och överutnyttjandet av bemanningsanställningar. Arbetsgivarnas systematiska trixande med något som vi faktiskt kan kalla för en återgång till daglönare ska få ett stopp. Heltid ska också vara norm för arbetsmarknaden. Detta är naturligtvis viktigt för den enskilde som utnyttjas men stärker också vår fackliga styrka.

Vi tar också ett samlat grepp om integritetsfrågorna. Teknikutvecklingen gör att arbetsgivarna vill kontrollera oss på ett sätt som inte är acceptabelt. Vi säljer vårt arbete, men inte oss själva.

Nu är detta givetvis inte allt detta detsamma som om det redan är genomfört. Vi har en motpart också. En del kommer kanske att förverkligas innan 2028, annat kommer möjligen att bli svårare. Men att vi 14 förbund står upp tillsammans bakom våra krav brukar räcka långt. När vi alla ger upp litet av vårt eget handlingsutrymme så vinner vi alltid mer.

Nu tar vi ett ordentligt grepp om lönebildningen och avtalsvillkoren. Övergripande är målet om full sysselsättning och fortsatta reallöneökningar, men också mycket mer. Vårt besked är tydligt. Politikerna ska hålla tassarna borta. Arbetsgivarna möter ett samlat lag.

Vi har inget annat än vår solidaritet, sjöng vår svenska bluesikon Roffe Wikström. Så är det. Solidariteten på var och ens arbetsplats, mellan våra olika arbetsplatser och mellan våra olika förbund. Solidariteten ger oss styrka – var och en – och tillsammans. Den sanningen är evig. Nu kör vi!

Jonas Wallin, Förbundsordförande