Vi har trätt in i 2015. Vilka förhoppningar har jag om det nya året? Nu kan regeringen genomföra sin politik från och med kompletteringsproppen (statsbudgeten) i vår. Det innebär att för löntagarna viktiga löften kring arbetslöshetsförsäkring, sjukförsäkring, ordning och reda på arbetsmarknaden och upprustning av statens resurser för en bättre arbetsmiljö kan genomföras.

Vi själva håller på att inom LO, 6F och i förbundet förbereda kommande avtalsrörelser. I januari 2016 ska vi utbyta avtalskrav med våra motparter. Det låter långt bort. Men först ska vi ha en rejäl diskussion om innehållet i samordningen inom LO och vilka frågor vi vill föra upp på agendan med våra motparter.

Vi kan inte längre fortsätta att tjafsa kring det så kallade Märket i Industriavtalen utan måste hitta en lösning där hela LO-familjen agerar samfällt. Det går inte att spela våra motparter i händerna genom att vi inte kan vara överens. Statistiken visar tydligt att tjänstemännen under flera år dragit ifrån löntagarna lönemässigt. Med andra ord – vi har tagit ut för lite i våra avtalsrörelser. Den obalansen kan inte fortsätta. Men den ska inte ske i konfrontation mot tjänstemännen utan via bättre samverkan mellan LO och TCO.

Det kan inte bara vara löntagarna som ska ta ansvar för samhällsekonomin när företag och banker fullständigt struntar i moral. Se bara på SCA-direktörernas mångmiljonfavörer med flyg och jaktresor. De fyra storbankerna delar i år ut 46 miljarder till aktieägarna. Direktörerna får furstliga förbättringar. Aktieägarna får en ränta på drygt 13 procent – jämför den räntan med ditt sparkonto. Sedan har bolagskatten sänkts, där storbankerna är vinnare vilket fått ner deras skattenota med över 3 miljarder kronor i år.

Fackföreningsrörelsen måste nu tuffa till sig för att få ordning på dåliga arbetsmiljöer och gradera upp arbetsmiljöarbetet. Där ska vara nolltolerans mot dödsolyckor på byggen och i energibranschen. Inte minst ska skyddsombuden stärkas och backas upp. Man ska aldrig kunna skrämma eller tysta en förtroendevald som arbetar för att sina kamrater inte ska riskera att skadas på jobbet. Tänk er att det hade dött en polis i jobbet varje månad. Eller en brandman.

Jag lovar att det skulle ha blivit ett himla rabalder. Men ändå så dör i snitt en löntagare inom byggbranschen varje månad. Så får det inte fortsätta. Jag lovar i varje fall att Elektrikerna inte kommer att lägga några fingrar emellan om vi ser faror för liv och hälsa ute på byggena. Men nu måste staten gå från nedrustning till upprustning och se till att visa upp sig och ge kraftiga bot för de som syndar med arbetsmiljön.

I många år har det varit obalans mellan tillgång och efterfrågan på bostäder i storstäderna och våra högskoleorter. Både Alliansen och (S) har pratat mycket men levererat mindre. I december konstaterade Boverket att de bostäder som byggs är få och för dyra. Politiker har sålt ut allmännyttan och fastighetsbranschen byggt dyra ägarlägenheter.

Vi har sedan flera år ekonomisk apartheid som bara bankerna och fastighetsbranschen tjänat på. Bostad är idag en rättighet bara om du har råd. Unga män och kvinnor i storstäderna bor kvar hemma till närmare 30-årsåldern. Ett par måste i stort sett bestå av två heltidsarbetande för att få skuldsätta sig upp över öronen hos bankerna. Det här är helt perverst.

Staten måste fixa finansiering av bostäder och prioritera hyreslägenheter. Tuffare krav på kommunerna att ha bostadsbyggnadsprogram och leva upp till dem. Varför inte minska statsbidragen till de som missköter sig. Vi har dessutom över en miljon fastigheter som på grund av ålder måste ha en upprustning – inte minst av miljö- och energiskäl. Det är lönsamma investeringar men de ligger i princip i träda då staten inte agerat.

Ett ökat bostadsbyggande och fart på ROT jobben skapar många arbetstillfällen i Sverige. Det måste väl vara viktigare än alla dessa glas- och stålpalats för kontor och shopping i storstäderna. Rätten till en bra bostad för vanligt folk är mycket viktigare.

Jonas Wallin