Det är valtider igen. Politiker och journalister gör sitt bästa för att väcka medborgarnas intresse de sista veckorna före valet. Det går så där. Alltför många är trötta på munhuggningen.

Antalet medlemmar i de politiska partierna är lägre än i gamla Sovjetunionen där 90 procent förväntades lyda och trösta sig med att de fick tilltala de aktiva partitopparna med ordet kamrat. Det är en utveckling som självklart inte är bra för demokratin.
Det finns säkert många orsaker till den här utvecklingen, men en viktig anledning kan vara den offentliga umgängeskultur som finns i de kretsar av politiker och journalister som påverkar våra tankar och därmed vår tillvaro. Det politiska språket. Sättet att prata till och skriva om varandra.

Här följer några regler för en blivande svensk politiker som vill passa in och göra karriär:
· Du har alltid rätt.
· Politiska motståndare har alltid fel.
· Om någon påstår att partiet/du har fel – erkänn inte. Inte ens om du blir överbevisad. Koncentrera dig istället på effektiva bortförklaringar.
· Motståndare har onda avsikter med sin politik. Antingen vill de att det ska gå dåligt eller i bästa fall så förstår de inte att det kommer att gå dåligt.
· Om en politisk motståndare gjort något bra – visa aldrig svaghet genom att ge beröm.
· Öva dig i konsten att förlöjliga och förödmjuka dina motståndare. När de som lyssnar skrattar åt din motpart har du vunnit en halv seger.
· Lyssna aldrig på motparten av något annat skäl än att förbereda attackerande kritik.
· Se till att ge väljarna minst ett nytt löfte per dag i valspurten.
· Kom ihåg att aldrig erkänna att ni lägger ett förslag av taktiska skäl för att vinna röster kortsiktigt – det görs alltid av omtanke om framtiden.

Media hänger gärna på. Ju mer av det här beteendet desto större rubriker. Rena personangrepp säljer.
Men vem vill umgås med en människa som beter sig så här i vardagslivet? Vilken trovärdighet har den personen? Hur fungerar en människa med det här beteendet exempelvis på en arbetsplats? Och till sist – varför förväntas politiker som ska ha ansvar för vårt samhälle bete sig så här? Vi medborgare vill ju bara veta hur de vill lösa våra problem och förbättra vår tillvaro så att vi vet vem eller vilka vi ska rösta på.
Käbbelkulturen gör att allt fler tappar respekten för politikerna – färre orkar lyssna och än mindre engagera sig.

Till sist är jag just nu, två veckor före valet, innerligt trött på den dagliga torghandeln med vallöften. Jag vill bara ha ett enda från alla politiker:
– Om jag blir vald lovar jag att göra mitt bästa!

PO Bergström

Konsult som utbildar professionella förhandlare