Lagen om anställningsskydd infördes för nästan exakt 40 år sedan.

Syftet var att skapa trygghet på arbetsmarknaden så att företag och anställda kunde ha långsiktighet och förutsebarhet i sina beslut. Grundtanken med lagen är att skydda mot osakligheter, diskriminering och godtycke i arbetslivet. För en trygg människa öppnas möjligheter till inflytande över den egna arbetssituationen och det skapas förutsättningar för en god arbetsmiljö med hyggliga arbetsvillkor.

Lagen bygger på fyra principer: att anställningen normalt är tillsvidare, att vid uppsägning sker detta genom sist in först ut, och att saklig grund ska föreligga samt att tidigare anställning ger företrädesrätt till ny anställning.

Det finns absolut inga belägg för att ett starkt anställningsskydd skulle vara ett hinder för företagen att anställa. Tvärtom skapar tryggheten incitament för att företagen får lojal arbetskraft som ofta stannar länge på företaget. Ett starkt anställningsskydd skapar också arbetsplatser som de anställda bryr sig om, och som de vill utveckla.

I debatten så förekommer en hel del missuppfattning i hur lagen tillämpas. Ett par fakta är värda att noteras. En allt större del av antalet anställda har idag ett mycket dåligt anställningsskydd. Antalet tidsbegränsade anställningar är nästan 700.000, varav 60.000 varit visstidsanställda i mer än fem år hos samma arbetsgivare.

En allt större andel anställda blir uppsagda från sina jobb och blir istället anställda på ett bemanningsföretag med precis samma arbetsuppgifter som de tidigare utfört, men med ett sämre anställningsskydd. Cirka 140 000 var någon gång under förra året anställda på ett bemanningsföretag.

Ett annat sentida fenomen är ofrivilliga F-skattare, som oftast får välja mellan uppsägning eller att själv ta ut F-skatt för att arbeta åt samma företag. Det finns även arbetsgivare som outsourcar sin personal till andra företag med ett betydligt sämre anställningsskydd, då man oftast lägger ut arbetet som en entreprenad på ett antal år. Efter kontraktstiden gått ut vinner oftast en annan entreprenör uppdraget och då tvingas man återigen att söka om sitt eget arbete. På detta sätt skalar företag bort de sjuka, gamla, föräldralediga, eller de som på annat sätt inte uppfyller produktionskvoten.

Hur vill vi att framtidens samhälle ska fungera? Om du från dag till dag inte vet om du har jobb eller inte så skapar det osäkerhet inför framtiden. Kan jag bilda familj, törs jag köpa bil eller måste jag snart flytta……..? Om du inte har ett fast jobb så har du också svårare att få lån eller kontrakt på lägenhet. Var femte arbetstagare saknar idag trygghet i arbetet och nästan var sjätte har inget arbete alls, och frågan man kan ställa sig är: Finns det egentligen något hinder idag att anställa någon av de 450 000 arbetslösa? Skulle några fler av dessa kunna anställas om vi inte hade några regler alls? Nej, så är det ju inte. Det finns inget företag som anställer om det inte finns ett behov av att anställa.

I debatten påstås det av vissa att det är svårt att sparka personal. Om man då menar att arbetsgivaren själv ska kunna välja vem som ska sägas upp kan jag förstå det. Jag har medverkat i flera hundra uppsägningsförhandlingar men har aldrig upplevt att det är svårt att säga upp personal – förutsatt att saklig grund föreligger.

Av alla de företagare jag mött är de allra flesta nöjda med regelverket i LAS och vill helst överhuvudtaget inte säga upp sin personal. Framtidstro på arbetsmarknaden skapas inte genom otrygghet, sämre löner och risigare anställningsvillkor, den skapas genom ett bra anställningsskydd, ett gott skyddsnät vid arbetslöshet och sjukdom samt kvalificerade utbildningar, aktiva stimulansåtgärder och rejäla investeringar!

Detta mår Sverige, våra företag och anställda absolut bäst av!

Per Lawén, ombudsman Elektrikerna region Väst