Under 2013 gjorde jag som Elektrikerförbundets förhandlingschef två mycket spännande resor.

Den första gick till Irland, dit det irländska elektrikerförbundet bjudit in både oss och världens övriga elektrikerförbund. Trots att många länder ännu saknar elektrikerförbund eller fackförbund i allmänhet var vi många som samlades för att försöka hitta ett sätt för oss tillsammans att göra skillnad. Tänk er känslan!

Så många kamrater från så många olika sammanhang, alla enade av samma kämpaglöd och engagemang. Här fick vi bland annat träffa ett helt enormt fackförbund, the International Brotherhood of Electrical Workers som organiserar elektriker i Kanada, USA, Panama och Colombia.

Det australiensiska förbundet imponerade oss med sin vilja och kämpaglöd, medan förbundet i Mexiko led svårt av problem med både regering, arbetsgivare och lagstiftning. För dem gick vi samman och skickade, var och en av förbunden, ett brev till ILO som är det organ inom FN som ska övervaka mänskliga rättigheter på arbetsmarknaden.

Dessutom skickade vi brev till de mexikanska ambassadörerna i våra respektive länder och också direkt till den mexikanska regeringen, där vi uttalade vårt stöd för elektrikerförbundet i Mexiko. Det som blev känslan efter denna ”First International Solidarity Congress of Global Power Trade Unions” var: tusan vad mycket vi tillsammans kan göra för våra medlemmars bästa!

Den andra resan jag gjort under förra året var till Tailand för att avhålla kongress i IBTU, Internationella Bygg och Träarbetarunionen. Också här möttes fackförbund från hela världen, här fanns verkligen så gott som alla länder som har fackföreningar representerade. Även länder som ännu saknar fackföreningar, som Myanmar, var där för att observera och lära eftersom de själva är på väg att bygga upp en fackföreningsrörelse.

Med så många olika kulturer och livssituationer representerade fick man verkligen sig en stor blandning till livs; från eldfängda tal rörande motstånd och förföljelser till rörande glädje över gemensamma framgångar. Här såg man också tydligt det mod som i många fall krävs för de som är fackligt aktiva i vissa länder, där man faktiskt sätter livet på spel om man försöker säga emot och rätta till orättvisorna.

På IBTU var också byggnationerna av fotbollsarenorna inför VM i Brasilien på agendan, där man lyckades ordna en framgångsrik kampanj för att få ordning på löner och arbetsvillkor precis som vid bygget av arenorna i Sydafrika. Dock återstår ännu en hel del arbete – arenabyggen i Ryssland och Quatar är också aktuella och där är förhållandena för migrerande arbetskraft horribla. Här vill jag också uppmana FIFA att ta sitt ansvar och inte smita undan som de gjort förut. Skärpning!

Det 2013 innebar för mig var alltså bland annat vidgade vyer och en ännu starkare övertygelse om att vi måste hjälpa varandra också utanför landsgränserna. Om vi 25 000 i Svenska Elektrikerförbundet tillsammans är starka – tänk då hur starka vi är tillsammans med de i resten av världen!

Ronny Wenngren