Ett par dagar i mitten av september var Elektrikerförbundets ordförande Jonas Wallin och förhandlingschefen Ronny Wenngren till Dublin på Irland.

Vad gjorde ni där?
– Det var 18 elektrikerfackföreningar från hela världen som träffades för att diskutera samma saker som vi diskuterar i det nordiska samarbetet, solidaritet, utbildning, arbetsmiljö och lönevillkor.

Hur kom det här mötet till? Ni har inte haft liknande träffar förut?
– Vi har haft ett långvarit samarbete i Norden och för en tid sedan så träffades representanter för irländska elektrikerna och de nordiska förbundet. Eamon från Irland blev eld och lågor och tog initiativ till träffen.

Vilka var det som var där?
– Man forskade runt och hittade 34 fackförbund för elektriker. Flera av dem kunde inte komma, bland annat flera afrikanska förbund. Så det var 18 förbund som träffades.

Vad är det tänkt att bli? Ska ni bilda en ny international?
– Nej. Vi är ju med i BTI (Internationella byggoch träfederationen) och där ska vi vara kvar. Det här blir ett nätverk, där vi kan hålla varandra informerade. Det blir lättare att ta kontakt med varandra då.

Blir det fortsatta träffar?
– Ja vi ska träffas i Danmark nästa år. Två år framåt ska vi träffas. Sen kan det vara enklare att ha kontakt, när man lärt känna de andra förbunden. Det tar tid att lära känna varandra.

Hur gick det med engelskan?
– Det blir svårt när man kommer till detaljer. Man kan missförstå avtalstexter. Vi jobbade med att översätta ingresserna av vårt installationsavtal till engelska inför mötet, men vi märkte att det var svårt. Till nästa möte planerar vi en skandinavisk tolkning. Vi hade fått ut mer om vi kunnat fördjupa oss.

Tog ni några beslut?
– Ja beslutet att träffas igen. Men vi tog också ett uttalande till stöd för de mexikanska elektrikerna. De blir ihjälskjutna.

Vad fick ni med er av mötet?
– Det är härligt att vara med kompisar. Man tänker ungefär lika. En irländsk eller spansk elektriker är inte annorlunda än en svensk elektriker. Det går så himla lätta att diskutera när man träffas. Det viktigaste är det sociala nätverket.

Hittade ni något gemensamt?
– Det som alltid slår en är att det är samma problem runt om i världen. Arbetsgivare försöker frysa ut förtroendevalda, de vill slippa avtal och är allmänt bryska. Det är samma frågor i Sverige, Grekland och Ryssland, men med lite olika ingång.

Gjorde ni något annat i Dublin?
– Det är inte alltid man som fackföreningsman får träffa en president. Men vi besökte presidentpalatset och Ronny och jag kunde diskutera fackliga frågor och frågor om mänskliga rättigheter med den irländske presidenten. Han hade varit med om att starta en akademisk fackförening i Irland. Vi hade mycket att prata om.

Per Eklund