Nyheter

”Det värsta hände inte”

– Varje gång jag åker förbi här får jag rysningar. Jag klättrar inte om jag inte har en kompis med mig. Det känns skapligt. Stabilare nu. Första gången var inte skoj, säger Erik Trygg vid Härjeåns i Sveg. Foto: Tomas Nyberg

– Det var en fin vårvinterdag, men väldigt blåsigt. Vi skulle ut och flygskylta.
Erik Trygg på Härjeåns i Sveg klättrade upp i trästolpen till något som var ett vanligt jobb. Men det skulle inte bli som vanligt.
– Det kändes nåt. Det är svårt att förklara. Jag tog bort hela skylten. Såg krypströmmar under …. Jag hörde det fräste till i isolatorn. Såg en tunn spricka som ett hårstrå i isolatorn. Då gick jag ner. Det där vill jag inte pröva.

Det hände i mars 2012. Erik Trygg hade flera års arbete bakom sig som linjemontör hos Härjeåns i Sveg. Han visste om faror och regelverk för arbete i högspänningsstolpar.
Han skulle ta bort plastbanden som satt runt stolpen spikad med vanlig pappspik, och sätta upp nya skyltar.
– Jag tittade på stolpen, en gammal kreosotstolpe. Kikade runt. Är det dåliga isolatorer blir det krypstrimmor. Det brukar bli en svag ådring i träet. Blåsten gjord att jag inte kunde höra något ljud. Det kan durra ibland.

Erik gick upp strax under strävan.
– Jag måste stå på stagen för att komma åt med stolpskon. Började ta lös översta ringen.
Då märkte han att allt inte stämde.
– Jag har varit med om trasiga isolatorer. Man är medveten. Märker det mest i felsökning.
Det normala hos Härjeåns precis som andra företag var att inte slå av spänningen, så länge man höll säkerhetsavståndet 1,25 meter från ledningen.
När Erik kände att det inte stod rätt till, när han såg att det var en spricka i isolatorn, så gick han ner.
– Kollegan kom och jag sa att ”det är ström däruppe”. Jag var rätt skakis.

Erik ringde skyddsombudet. Skyddsombudet tog i sin tur kontakt med Sven-Erik Dahlgren. Det skrevs en rapport om tillbud.
– Dan efter åkte vi tillbaka med högspänningsprovare. Det lyste rött. Där jag hade varit var det minst 10 kV där jag hade händerna. Jag hade noll vid fötterna och 10 kV vid händerna.
Då kom också reaktionen.
– Det värsta var danefter. Jag var skakis i knäna. Men det värsta hände inte. Hur jag klarade det där vet jag inte. Om det var att jag hade gummistövlar. Och jag tog aldrig i strävjärnet. Troligen var jag 2-3 decimeter för högt.
Efter att ha varit tillbaka till platsen dan efter, gick Erik på semester en vecka.
– När jag kom tillbaka var det stopp för att klättra i stolpe.

Tillbudet hade gjort att företaget ändrade regler för att klättra i trästolpar.
– Det gick ganska snabbt. Inom 24 tim.
– Är det en ren stolpe så kan man gå upp. Förut mätte man säkerhetsavståndet 1,25 från ledningen. Nu räknas det från strävan. Men finns det stag eller nät runt stolpen, så är det helt stopp.
– Kan lika gärna ha strykit med.

Per Eklund