En person räknas som arbetslös om denne inte är sysselsatt, kan börja ett arbete inom 14 dagar, aktivt har sökt arbete under de senaste fyra veckorna eller inväntar att börja arbete inom tre månader efter mätveckan.
Arbetslösheten låg i september på 7,8 procent av arbetskraften, högre än september förra året. Det handlar om vardagen för 376 000 människor. Arbetslösheten bland de unga är 23,4 procent i åldern 15-24 år. Det är 138 000 ungdomar. De är också fler än september förra året. I Danmark är ungdomsarbetslösheten hälften så stor. I Finland 17,9 procent och i Tyskland 8 procent. I Spanien och Portugal är varannan ung arbetslös.
Vi vet hur bedrövliga arbetsgivarna är på att ge anställda vidareutbildning eller kompetensutveckling. Och inte vill de träffa avtal om det heller. Andelen elever i grundskolan som inte uppnår behörighet för gymnasiestudier ökar. En av tio har inte betyg för att börja på gymnasiet. Riktigt dåligt är det för invandrarungdomar i storstäderna. Allt färre söker till yrkesprogrammen, en förklaring är att de nu inte ger allmän högskolebehörighet. I gymnasierna utbildas ofta många fler än vad företagen vill ta hand om. Elteknikbranschen anställde 1 240 lärlingar år 2010, 1 394 året därpå men bara 687 i år.

Flera hundratusen jagar egen bostad men bostadsbyggandet täcker allt mindre del av behoven. Främst efterfrågas hyresrätter i de större städerna och studentlägenheter på högskoleorterna. 2012 är det 135 kommuner eller 46 procent som till Boverket redovisat att det är brist på bostäder. Året innan var det 126. Bland de som uppvisar brist är storstäder som Stockholm, Göteborg, Malmö. Den storlek som flest kommuner angett som bristvara är små hyreslägenheter på 1-2 rum och kök. Bristen gynnar fortsatt spekulation i fastigheter och entrébiljetten för ett eget boende är förskräckligt hög. Det blir de rikas barn som kan fixa boende. Men affärsbankerna är nöjda. De har redovisat historiska vinster – mycket tack vara räntemarginalerna.
Således. Tre grundläggande behov vi människor har; utbildning, arbete och bostad – det har Alliansregeringen misslyckats med. Det borde stämma fler till eftertanke .

Sverige bågnar av arbetsuppgifter som inte blir utförda.
Men inte kan väl en regering sitta och skylla på konjunkturerna och tro att valfrihet för de tjänster offentliga sektorn erbjuder ska skapa nya jobb. Eller att skattesänkningar som främst ger redan välbeställda mest ska skapa nya jobb. De som har pengar investerar sina pengar, de konsumerar dem inte av nödvändighet. Ta ansvar för Sverige! Här några enkla handfasta tips som är bra både för samhällsekonomin och som ger tillväxt och jobb.

• • •

1) Gör en nationell storsatsning på utbildning. Ge grundskolan mer resurser så att det blir färre som är obehöriga till gymnasiet. Anställ fler lärare och ge dem bättre betalt. Satsa på ”Världens bästa yrkesutbildning” som är högskoleförberedande, färre gymnasieskolor med yrkesprogram men bättre kvalitet i samverkan med näringslivet, enligt ETG-modellen. Låt staten ge företagen stöd för att ta hand om praktikanter och ordna bra lärlingsplatser. Många som idag varslas skulle kunna behållas för att vara mentor åt lärlingar.

2) Sätt igång ett nytt Kunskapslyft i arbetslivet. Företagen och det offentliga behöver spetsa upp sig i nya kunskaper och kompetenser.

3) Dra igång Europas mest genomtänkta ROT-satsning där vi byter ut det gamla från miljonprogrammets dagar mot modernt och miljösmart. Ett sätt att dels gynna miljön och dels att pressa ner driftskostnaderna d v s hålla nere hyrorna. ROT-jobb skapar snabbt massor av jobb inom hela byggsektorn. Beräkningar visar att det skulle skapa 30 000 nya varaktiga jobb. Lyfter man med upprustning av infrastrukturen också så är arbetslösheten inte längre ett problem.

4) Ordna en finansiering så att det börjar byggas rejält med bostäder och det snabbt. Dagens eländiga bostadspolitik gynnar bara spekulanter och banker. Bostadsbyggande ger också många jobb snabbt.

5) Släpp fram resurserna till kommuner/landsting inom vården och omsorgen. Det behövs 10 000-tals fler händer och fötter för att ge barn, unga, sjuka och äldre anständig och bra omsorg och vård. Varför ska det vara så svårt när alla partier påstår sig vilja just detta.

Vad är haken då? Den långsiktiga politik som stimulerar efterfrågan och förädlar samhället stämmer inte med de nyliberala idéerna som är Alliansregeringens mantra. Och inget lär de sig av historien – se bara hur Europa blöder av nedskärningar medan inkomst- och förmögenhetsklyftorna snabbt ökat.

Jonas Wallin
Förbundsordförande SEF