LO-kongressen är nyss avslutad. Ny ledning är vald med Karl-Petter Thorvaldsson som ordförande, Tomas Boudin och Ingela Edlund som vice. Byggnads Thorbjörn Johansson blev ny avtalssekreterare. Och vi fick äntligen en styrelse där alla LO-förbund är representerade. Det var på tiden.

Kongressen fattade många bra beslut och det var en god stämning bland ombuden. Det sista är viktigt för det nya LO som nu ska stiga fram måste både kunna visa samordning, enighet och god kamratskap. Den goda stämningen behövs inte minst ute i arbetslivet och i det lokala tvärfackliga samarbetet. I det högerpräglade samhälle vi fått måste vi hålla ihop mellan LO förbunden. Mycket av vår verksamhet sker lokalt och där måste vi samverka mycket mera för att nå ut och inte minst nå de oorganiserade.

Självfallet har den nya ledningen och styrelsen ett helt avgörande ansvar nu inför nästa avtalsrörelse – som närmar sig snabbare än vad vi kanske tror. Svenskt Näringsliv och de enskilda arbetsgivareorganisationerna vilar inte på hanen. De kommer skoningslös att testa sammanhållningen och de kommer via olika utspel att försöka riva upp motsättningar. Arbetsgivarna är också väl medvetna i sin strategiska planering att 2014 är ett dubbelt valår – riksdagsval och senare val till EU parlamentet. De är livrädda att det ska bli en vänstervåg i Sverige och Europa.

Ett av de viktigaste besluten var att LO ska slåss för den klassiska parollen – full sysselsättning – och bidra med konkreta förslag. Högeralliansen står tomhänt inför arbetslösheten och deras desperata försök att via skattemutor få arbetsgivare att anställa har misslyckats. Den politiken har bara gått företagen och lycksökare inom jobbcoachingbranschen.
Hela Sverige är fullt av arbeten som behöver utföras

Åter till en hederlig politik där vi ska ha fram riktiga jobb. Och tro inte att det saknas arbetsuppgifter som behöver utföras i det svenska samhället. Det behöver byggas 200 000 hyreslägenheter över hela landet. Det behövs fler händer och fötter inom vård, omsorg och undervisning. Och sist men inte minst – vi behöver ta rejäla krafttag för att rycka upp Sverige ur från den havererade infrastrukturens träsk. Det ska satsas på järnvägar, vanliga vägar och elektroniska motorvägar. Det behövs genomföras enorma ROT projekt för energi- och klimatsmarta lösningar i fastigheter och VA-nätet måste moderniseras.
Massor av viktiga och bra jobb. Inga låtsasjobb. Arbetsuppgifter som är bra för samhälle och näringsliv. Det är jobb som ska utföras med schysta villkor och löner. Ordning och reda och ”kållektivavtal” som någon lite skojsamt sade när Kålle blev vald.

För LO måste samverka mer, inte mindre, med socialdemokraterna för en ny regeringspolitik. Vi behöver politisk hjälp för att stoppa antifackliga lagar i EU och riksdagen. Vi behöver stärka arbetsrätten och inte minst arbetsmiljön och se till att samhället ställer upp (utbildning, socialt skyddsnät med ekonomisk trygghet, återställning av sjuk- och arbetslöshetsförsökring för att ta några exempel).
Nu får det vara slutjafsat om ”Märket”

Inom LO pågår nu en process för att få till en samspelt orkester av alla förbunden. Alla är medvetna om att LO knappast överlever ytterligare en avtalsrörelse där samordningen inte är 100 procentig. Det som styrelsen spikar ska alla stå upp för – solidariteten ska gälla varandra – inte enskilda branscher. Det får helt enkelt inte bli några frispel och skapanden av ”Märken” inom industrin som sedan ska läggas som karbonkopia av medlare och arbetsgivare för alla andra.

Svenskt Näringsliv har varit stora, starka och stentuffa. Låt oss inte för en sekund undervärdera skickligheten och makten bakom näringslivets organisationer. I avtalsrörelserna har man haft miljardfonder i aktiv beredskap för att arbetsgivare ska orka stå emot enskilda fackförbunds krav. Arbetsgivarna har i många år investerat gigantiska summor och energi på att söka slå sönder LO, underminera facket, utmönstra centrala kollektivavtal och att försöka utvidga sin arbetsledningsrätt. De prövar alla medel inklusive att ersätta förhandlingar med juridiska processer i Europa och i Sverige.
Det är bara ett starkt enigt LO som kan nå bra förhandlingsresultat. Viktigt att visa arbetsgivarna var skåpet ska stå och slå undan benen i deras splittringstaktik.
Fokus nu på fackligt vardagsarbete

Vi har stora och viktiga uppgifter som ett enat och starkt LO måste arbeta för som motstrategi:
Solidarisk samordning i avtalsförhandlingarna. Gemensamma tag i strategiska frågor som att slåss för den fulla sysselsättningen.
Tydligare profilering i samhällsdebatten och konkreta egna förslag.
Höjd organisationsgrad och fler unga i facket – förbunden med låg organisationsgrad måste få stöd och hjälp. Ut från expeditionerna till arbetsplatser, gator och torg.
Den brutala ”slit & släng” mentaliteten i arbetslivet måste tuffare motverkas. Arbetsmiljön och arbetsvillkoren måste lyftas fram mera tydligt. Att orka arbeta till sin naturliga pensionsålder är en mänsklig rättighet.

Stentuffa tag mot oseriösa företag och lönedumpning var den än förekommer och jobba för Vita jobb så att den offentliga upphandlingen på 450 miljarder om året både bidrar till schysta arbeten och släpper in unga och funktionshindrade.
Jag ska som företrädare för Elektrikerna i LOs styrelse arbeta stenhårt för att vi ska få ett starkt, modernt och solidariskt LO. Vi har aldrig haft så bra förutsättningar som idag. Men kom ihåg – LO är vi tillsammans. Låt oss därför blåsa liv i LO samarbetet också lokalt.

Jonas Wallin