Göran Rönnbäck är nog urtypen för sörlänningars uppfattning om norrlänningar. Han pratar inte ihjäl sig och när han säger något är det korthugget. Han är förmod-ligen lika målmedveten i det fackliga arbetet som han är under älgjakten.
Vid sidan av det fackliga engagemanget är det natur och jakt som är Görans stora intresse som han delar med sin fru Sara. Hemma på gården i Baskeri finns också de två jämthundarna Jack och King – bägge lika intresserade av att hitta älg.

Vilken roll naturen och jakten har förstår man när man hänger med Göran på älgjakt. Jakten är inget man skojar om uppe i höga nord. Bara en byråkrat som inget fattar lägger en konferens i älgjaktstid.
Jag förstår, inte minst på diskussionerna mellan Göran och ombudsmannen Karl-Erik Guldhag (lika engagerad), att frågorna om jaktområden, jaktlag och inte minst hundar är stora frågor. De kan fylla en egen kongressvecka kring detta.

En heldag med Görans jaktlag uppe i Kannusjärvi uppe vid Polcirkeln är en upplevelse. Upp i svinottan, bilfärd mot Övertorneå i kompakt dimma. Ett gult hus i en liten by med få bofasta ligger inbäddat i dimsjok. Jaktlaget (Bror som bor i byn, Lasse från Kiruna, Görans pappa Erik och Göran) i köket kring frukostbordet med gröt, ägg, falukorv, starkt kaffe och smörgås. Historier, skratt, minnen, senaste nytt och taktiksnack inför dagens jakt. Diskussion om vem som ska placeras var i torn och på utvalda platser.

Jag får hänga på Göran som denna dag har med sig jämthunden Jack. Mellan vandring i tystnad knastrar det i hörlurarna från komradion. Kryptiska meddelanden utbyts. Efter en timma hörs ståndskall från Jack. Han har hittat älg och nu gäller det. Så börjar timmars vandrande uppför och nerför berg, över kalhyggen och klafsande i sumpmarker. Avbrutet av hesa viskningar över komradion. Alla vattendrag är översvärmade.

Till slut är vi så nära älgarna att vi hör dem, men de flyr undan. En halvtimme senare hör vi två skott eka över nejden. Strax får vi bekräftat – ”Dubbel-Lasse” har skjutit två kalvar från 52:ans torn. Vandring till ”Centralen”, koll på älgarna och fika kring lägerelden. Det känns som man är med i en filminspelning av ”Vi på Korsnäsgården”.
Sedan börjar allt arbete med att hämta och frakta älgarna hem till Brors gård. Där ska de hängas upp, flås, styckas och möras innan de fyller frysarna. Det blir sen eftermiddag innan allt är färdigt och kan firas med älgbiff med whiskysås, något stärkande, nya historier och en rejäl ÖB-bastu (jodå, hela svenska militärledningen var där och lögade sig under en storövning).
Rönnbäck flyttade från Kiruna till Baskeri redan 1979. Gick på elprogrammet i gymnasiet i Kalix.
– Jag hade liksom fastnat för det där med elektriskt, säger Göran.

Det blev jobb direkt efterskolan på El-Ljus på hemorten. Och det fackliga?
– Man skulle vara med i facket på firman och det blev man ju.

1992 bytte Göran jobb. Gick till en byggfirma och arbetade i förrådet. Fick känna på arbetslöshet en tid. Fick sedan i maj 1995 jobb på EIAB som elektriker igen. Blev klubbordförande för EIAB i Kalix 2000, sedan blev det koncernfackligt arbete. Göran kom med i gamla avdelning 28:s arbete och blev dess ordförande, något som han fortsatt med, fast numera heter det verksamhetsledare.
– I fjol blev vi Goodtech som var en hopslagning av norska ingenjörsfirman Goodtech och svenska EIAB. Vi arbetar i Sverige, Norge och Finland, berättar Göran.

Hur ser då Rönnbäck på arbete och fackliga frågor?
– Jag jobbar inte för att det är jätteroligt utan för att ha råd med fritiden. Sedan anser jag att lönen är den viktigaste fackliga frågan. Det är den vi jobbar för och lever av.

Göran Rönnbäck
Namn:
Göran Rönnbäck, 39 år.
Född: Kiruna.
Bor: Baskeri (Båtskärsnäs) utanför Kalix, Norrbotten.
Uppdrag: Varit ordförande i avdelning 28 från 2008, sedan verksamhetsledare tom november 2011 för VK 28. Är ledamot i förbundsstyrelsen.
Fritidsintresse: Natur, jakt och fiske.