Den 23 januari i år rapporterade Sveriges radio att bemannings-företaget Uniflex hade erbjudit ett flertal av sina anställda påhittade uppdrag som de visste att de allra flesta skulle tacka nej till, för att slippa betala ut dessa anställdas grundlön.

 

En av de som fick uppdraget tackade dock ja, åkte ut till företaget och knackade på – och Uniflex var påkomna. De erkänner och ber om ursäkt, men frågan är vad sådant förfarande gör med arbets-tagarna och arbetsmarknaden, inte bara nu utan också i fram-tiden.
Enligt anknytningsteorierna bygger alla goda relationer på förutsägbarhet; att kunna lita på sin fru, lärare eller chef är en förutsättning för att man ska kunna upprätthålla goda relationer och denna pålitlighet utgör grunden för individens trygghet.

För många ungdomar, som för mig, är det bemanningsföretagen som är den första kontakten med arbetslivet och följaktligen är det dessa företag som utgör grund till mångas relation till arbetslivet.
Bemanningsföretagen utmålas ofta som ungdomarnas räddning och sägs vara ett sätt att få in foten på arbetsmarknaden och ett halv-år efter att min årskull tagit studenten arbetade de allra flesta av oss på det största bemanningsföretaget i stan – men ingen av oss gör det längre.

Bemanningsföretag är i allra högsta grad vinstdrivande, och det har gått mycket bra för många företag i branschen, inte minst eftersom det varje år kommer ut en ny och lika okunnig kull potentiella arbetstagare.
Villkor och praxis på dessa företag är på många håll starkt kritiserade, men det spelar ingen roll för de som gått i skolan hela sina liv och som faktiskt inte vet bättre.

Men de lär sig, precis som vi lärde oss; ung och dum är man bara tills man blir tvungen att veta bättre.
En stark motreaktion mot denna arbetsmarknadens behandling av unga kom som svar på Bemanningsföretagens kampanj där ett nytt namn för de anställda skulle röstas fram. På Vi.kallaross.se startade de anställda själva en omröstning, där ”slav” hamnade högst upp på listan med epitet som ”nyträl” och ”LAS-lös” inte långt där efter.

För visst är det så, att om de anställda blir nog svikna och illa behandlade kommer de att ledsna på handen som föder dem. Nästa generation är på väg in på arbetsmarknaden, och deras relation till den och till sina arbetsgivare ska skapas.
När det luras, ljugs och utlämnas i vinstintressets namn – vad köper företagens sig då för sorts morgondag?

Cornelia Sjöström