Den 31:a december klockan 23:59.

Stämningen är laddad och det är bara några sekunder kvar på 2011. Vissa har fullt upp med att avfyra raketer, medan andra korkar upp champagne för att skåla med vännerna. Några står på en balkong någonstans i Sverige för att se hur himlen sprakar vackert i en mängd olika färger. En annan stackare ligger sjuk under täcket och muttrar buttert att ”det här är den värsta nyårsaftonen någonsin”.

Oavsett vad man gör, eller med vilka är faktumet detsamma, nu är 2011 slut och ett nytt år ska precis börja.

Ett år fullt med nya spännande upplevelser och möjligheter – förhoppningsvis det bästa året någonsin.

I skrivande stund har det gått 9 dagar sedan nyårsafton och den härliga ledigheten är över för de allra flesta.

Folk återgår till sina vanliga sysslor, och det gäller även mig som idag började skolan.

Efter 2 och en halv veckas underbar och välbehövlig ledighet är det slut på det roliga. Nu börjar allvaret igen, och inte blir det bättre för att det är kallt och grått utomhus.

Ett nytt år innebär alltid att man måste ta sig igenom januari och februari som för mig är de allra tråkigaste månaderna.

Det känns som att världen har stannat av och allt bara går på autopilot. Våren är långt borta och det finns inte mycket att se fram emot.

Men någonting som är positivt med det är att man har tid för att fokusera på sig själv, skolan och eventuella nyårslöften eftersom det inte finns någonting speciellt i vägen som distraherar.

Det här med nyårslöften är ju lite roligt, eftersom att de nästan aldrig håller mer än några veckor på sin höjd.

Man lovar och intalar sig själv att man minsann ska gå ner några kilo, börja träna och ta tag i sina studier eller kanske lära sig ta bättre hand om sin ekonomi.

Varför skapar man löften om man inte kan hålla dem undrar jag? Jo troligtvis beror det på att folk inte riktigt har viljan till det de faktiskt lovar utan har ett löfte bara för att ha ett löfte.

Eller så kan det handla om att folk går ut alldeles för hårt i början och gör slut på alla sina krafter och det blir en för stor omställning mot vad man är van vid, vilket troligtvis inte håller i längden.

Det handlar om att sätta rimliga mål om man vill att någonting ska vara hållbart.

Från att inte träna alls till att träna 5 gånger i veckan och aldrig äta någonting onyttigt är ju inte ett speciellt realistiskt mål om man tänker efter.

Istället kan man intala sig själv att man vill bli ”hälsosammare” och minska på sötsakerna successivt och börja träna 1-2 gånger i veckan till en början… Sen när man känner att man gjort det till en rutin kan man öka träningen lite grann osv…

Det här gäller inte bara om man vill vara nyttig, utan alla löften.

Ett knep är att tänka i ”trappsteg”, ett steg i taget för att slutligen kunna nå sitt mål.

För övrigt tycker jag att mitt år 2011 har varit ganska bra, dock har jag haft bättre år… Men det har fungerat.

Tänkte göra en kort ”årsresumé”:

Året började med en resa till Polen med min gamla skola där vi bland annat besökte ett koncentrationsläger. Tiden därpå var fylld med massor av plugg och besök på öppna hus inför gymnasievalet. Hade skolavslutning och därefter följde en härlig sommar där jag bland annat reste till Norge.

På hösten började jag i gymnasiet och det verkade bra till en början, men efter ett tag bytte jag skola p.g.a. några anledningar.

Nu går jag i en skola där jag inte alls hör hemma (undervisningen är på en för lätt nivå och linjen känns inte rätt) så därför har jag bestämt mig för att byta skola… Igen!

Året avrundades med en mysig jul tillsammans med familjen samt ett skönt jullov.

”Ett knep är att tänka i trappsteg”