”Socialdemokraterna får en kraftig hemläxa! Alla ska med, alla ska delta och det är det samhälle som gör medlemmarna tryggare och lyckligare som ska vara den framtida visionen”, skriver förbundsordförande Jonas Wallin.

I en undersökning som presenterades nyligen återfinns Sverige på sjunde plats över världens lyckligaste människor. Och även om vi har några andra Nordiska länder före oss så är vi på uppgång.

Jag tänker att det måste vara målet med ett samhälle. Att människor är så lyckliga som möjligt.

Lycka är naturligtvis orsakad av väldigt många och väldigt olika saker. Men jag gissar att ju närmare sina egna livdrömmar man kan leva desto lyckligare är man. Under nästan 100 år var det också Socialdemokraternas vision.

LÄS ÄVEN: Debatt: ”Las måste vara en lag värd namnet”

För att vara lycklig behöver först vissa behov vara tillfredsställda. Därför har det under de hundra åren funnits i princip tre visioner.

Först att alla människor ska ha samma rätt till påverkan av samhället. Den politiska demokratin, med allmän och lika rösträtt.

Vi behöver också någonstans att bo och vi behöver känna trygghet. Så då kom den sociala demokratin med folkhemmet, trygghetsförsäkringar, arbetsmarknadslagar och pension.

När de grundläggande behoven är tillfredsställda behöver vi för att vara fria också ha en god ekonomi. Det var den ekonomiska demokratin. Jag brukar kalla det den kulturella demokratin. Att man har möjlighet att fylla den tid man har över med saker som roar en och man mår bra av.

Fördelningen av det vi tillsammans arbetar ihop ska vara rättvis. Den visionen uppnåddes inte riktigt. Men mot slutet av -80 talet var det ganska nära.

LÄS ÄVEN: Elektrikerförbund organiseras globalt

Var är visionen för det framtida samhället idag? Behöver inte det som arbetarklassen uppnått med välfärdssamhället en renässans och behöver vi inte måla upp nya visioner?

Sedan -90 talet har det inte funnits någon vision. Istället har allt det vi byggt börjat krackelera.

Finns tilliten att det finns plats på förlossningen när barnet ska födas? Finns tilliten att barnet ska få en plats på dagis och senare få gå i en bra skola? Finns tilliten att du får ett arbete och möjlighet att ställa om ifall du inte kan fortsätta det arbete som du haft?

Jag tror inte alla känner det. Men ska vi bli ett lyckligare folk så behöver vi kunna svara ja på dessa frågor. Kan vi inte det så kommer samhället bli allt hårdare. Vi kommer se fler som slås ut. Fler som frivilligt ställer sig utanför och strider i sina egna krig.

LÄS ÄVEN: Jonas Eriksson: ”Fackföreningsrörelsen – folkrörelse eller försäkringsbolag?”

När jag skriver dessa rader så ska alldeles snart Socialdemokraterna kongress starta. Jag har inga stora förhoppningar om att vi kommer få svar på dessa frågor.

Men än mer än att få de svaren skulle jag önska att jag fick svar på hur Socialdemokraterna åter ska bli ett parti som drivs som en folkrörelse, mot en vision som vi tillsammans målat upp. För det behövs en vision för jämställdhet, jämlikhet, klimat och mest av allt behöver vi börja samarbeta.

Ska det ske behöver vanligt folk vara delaktiga. Så släng ut spinndoktorer, fokusgrupper och ”specialister” och börja lyssna på vanligt folk. Först då kan Socialdemokratin åter bli ett regeringsparti som på egen kraft kan föra sin politik.

LÄS ÄVEN: Folket litar mer på Systembolaget än på facket

Nu är kongressen över. Det var en del tappra fackliga kamrater som försökte och en hel del fick de igenom. De sades också många bra saker. Inte minst i Stefan Löfvéns tal.

Han lovade att vi det kommande decenniet ska återuppbygga välfärdssamhället, han lovade fler möjligheter till utbildning och omställning och han lovade krafttag mot det så kallade ”heders”-förtrycket.

Mycket bra! Men jag hörde inte ett enda ord om hur alla politiskt intresserade medlemmar ska bli delaktiga i det arbetet.

För det får Socialdemokraterna en kraftig hemläxa! Alla ska med, alla ska delta och det är det samhälle som gör medlemmarna tryggare och lyckligare som ska vara den framtida visionen.