• Ulf Lundén recenserar Ulf Lundells nya bok ”Vardagar”. Bilden är tagen 2002. FOTO: TOMAS NYBERG

2018-07-18

KULTUR


”Vardagar” av Ulf Lundell
Utgiven av Wahlström & Widstrand


”När många andra bytte ideal och politisk hemvist stod han kvar i samma mylla byggd på peace, love and understanding”, skriver Ulf Lundén.

Ulf Lundell skapar svarta rubriker på nytt. Ur hans nya stora tegelsten till bok ”Vardagar”, som omfattar 638 sidor, har kvällstidningarna ryckt loss några elaka rader om programledaren och dansbandssångerskan Lotta Engberg. Folk går förstås bananas på sociala medier.

Bild: Wahlström & Widstrand

Förvisso onödiga formuleringar men den som följt Lundell genom decennierna vet att han aldrig har strävat efter att vara folklig och tillgänglig för olika allsångsprogram i televisionen. Han var ju också en i allra högsta grad orsaken till fittstimdebatten på 90-talet.

Det är verkligen synd att de där raderna ska förstärka den slappa och ytliga mediebilden av Ulf Lundell som en bitter och grinig gammal gubbe. Han är betydligt mer mångfacetterad än så.

LÄS ÄVEN: Ulf Lundén: ”Martin Luther King älskade ett Sverige som SD föraktar”

Först och främst har han alltid varit en outsider. En person som inte hör hemma i någon krets alls och absolut inte i den akademiska världen. Han sitter heller inte på några höga hästar.

Lundell håller sig till Jantelagen. Han skriver bland annat: ”Upprätthåller min bestämda åsikt att jag är fan ta mej inte bättre än nån annan.”

Nå, ”Vardagar” följer till form och innehåll den stora tegelstenen ”Frukost på en främmande planet” som kom ut 2003. Då sade Lundell att det var en roman. Det gör han inte med sin nya bok. Han skriver dagbok kort och gott, det massiva ordflödet består.

Han är gammal, ska fylla 70 nästa år. Vi möter en Lundell som precis genomgår ännu en skilsmässa. Han får också snart besked om att hans första hustru Barbro, modern till de tre äldsta barnen, har tagit livet av sig.

Det djupt personliga och sorgesamma ämnena blandas med vardagssysslor, läsande, skrivande, musiklyssnande, grubblerier över människans existens, goda och dåliga tider som flytt. Lundell följer med i nyhetsflödet, kommenterar terrorattacker, Trumpisterna, #metoo-kampanjen, krisen i Svenska Akademien, politiska utspel, skänker 500 kronor till en tiggare utanför Ica-butiken, städar huset, noterar fågellivet, årstidernas växlingar med mera.

Han skriver om de unga åren, familjebildandet, den stora framgången med framför allt debutromanen ”Jack” och sedan den påföljande artistkarriären. En ung person som tillskrevs en roll i offentligheten och som samtidigt blev både rockskribenternas och publikens stora kelgris.

Hur allt kulminerade med skivan ”Öppna landskap”.

LÄS ÄVEN: Ulf Lundén: ”En respektfull hyllning till arbetaren”

Nej, han ville aldrig bli folkkär. Utgångspunkten var ju den rakt motsatta. Lundell slog sig fram från ett djupt underläge, en outsider som hade hjärtat i hippierörelsen och inte i den maoistiska politiska vänstern. Han var en ung röst kommen från arbetarklassen.

Ulf Lundell är rent ut sagt förbannad på nyliberalismen och den stora nedmonteringen av välfärdssamhället. Han skriver att dagens liberaler är den värsta sortens romantiker. Lundell konstaterar att han bor i SD-land (Skåne) och funderar på att fly landet om Allianspartierna vinner valet i höst.

Hans politiska hemvist är en ”fungerande socialdemokrati lite kapitalism, lite socialism, det är så gott vi kan.” De religiösa fanatikerna, islamister och den kristna högern, får sig en kraftfull känga.

Lundell kämpar med låtskrivandet, funderar på en ny turné, arbetar i ateljén. Alkoholen är tillbaka. Han dricker företrädesvis rosévin, ensam igen, ingen eller ytterst liten kontakt med barn och övrig släkt. Men han har betalat för sig, vill förklara sig men några riktigt klara svar varför det har gått som det har gått på det privata planet får vi inte.

I en tv-intervju för tiotalet år sedan sade han att han hade en god relation med sina barn. Så är det inte längre. Nu har Lundell bara kontakt med den yngste sonen.

LÄS ÄVEN: Ingemar E. L. Göransson: ”Arbetarrörelsen har svikit sin kulturpolitik”

Dagens litteraturklimat har han inte mycket till övers för. Det är för trångt och akademiskt. ”Hela litteratursfären känns som damig bokklubb i dag.”

Han konstaterar att Jack Kerouac var en klassisk arbetarförfattare, skrev från samma tradition, i upprorsstämning och underifrån, ungefär som han själv. På ett ställe överraskar han mig och jag blir genast nyfiken på att veta mer.

Lundell skriver nämligen att han önskar att han kunde vara Werner Aspenström eller PO Enquist, ”relativt hemmastadda, vi har eller har haft verkligen några enastående författare i det här landet.”

Lundells prosa har sitt till synes enkla tonläge. Han vill inte tukta eller skära ned. Lundell söker sig framåt i ordmassorna till någon slags försoning med livet. Han är på sätt och vis fast i det förflutna och oroar sig samtidigt för framtiden. Här finns inga tankar om att fånga dagen.

”Vardagar” kan läsas som ett slags testamente över 50-60-talsgenerationen och den tidsanda som rådde när ungdomsrevolutionen briserade och välfärdsstaten började att ta form. Nu är vi många som står här och är främmande inför varandra.

LÄS ÄVEN: David Fernhed: ”Macken gör mig inte besviken”

Lundell förblir dock en mycket välbekant person, en inspirerande kraftkälla som gick före och visade vägen för många andra att det gick att skriva utan en enda akademisk poäng i CV:et. När många andra bytte ideal och politisk hemvist stod han kvar i samma mylla byggd på peace, love and understanding.

Där står han än – lika levande nu som då.

Ulf Lundén
ulf.lunden@mittmedia.se

Maila artikeln Skriv ut artikeln
Mer Åsikter

Ulf Lundén: ”Bankskandalerna fortsätter och vinnare förblir skurkkapitalismen”

KRÖNIKA ”Girigheten finner inga gränser. Bolags- och finanseliten hör till den högsta kasten. De får ofta sin vardag betald av sin arbetsgivare. Det är gratis hotellnätter, fria luncher och transporter med mera. Staten delar ut bidrag till städhjälp. Den ekonomiska eliten struntar blankt i vem som bildar ny regering i Sverige.

Claes Thim: ”Vi arbetare är de största förlorarna med denna budget”

DEBATT ”Vi arbetare är de största förlorarna med denna budget, de största svikarna är Centerpartiet och Liberalerna”, skriver Claes Thim. Here we go again. Moderaterna och Kristdemokraternas budget kommer gälla 2019 då den gick igenom riksdagen med stöd av Sverigedemokraterna.

DEBATT: ”Ena handen vet inte vad den andra gör”

DEBATT ”Det sorgliga är att denna inkompetens och en tandlös tillsynsmyndighet gör att elnätskunderna, som inte kan freda sig, får bära hela notan för felaktiga reinvesteringar”, skriver debattören. Jag har varit anställd hos och arbetat inom olika energibolag i över 20 år. Därvid hade jag många kontakter med andra energibolag.

Anna Norling: ”Det finns olika människor överallt – även inom elektrikeryrket”

KRÖNIKA ”Att Madeleine nu öppet berättar om den väg hon valt att gå betyder mycket. Dels för andra transpersoner, som kan se att de inte är ensamma med att känna som de känner, dels för oss alla. Att vi får hjälp med att förstå att det finns olika sorters människor överallt”, skriver Elektrikerns redaktör Anna Norling.

En spådom in i framtidens elektrikerbransch

KRÖNIKA ”Den som har förmåga att förutse framtiden är förmodligen den som bäst har förmågan att ändra sig när nya rön visar annorlunda fakta”, skriver Per Lawén. Ur högtalaren dunkar Phil Collins på trummorna i In the Air Tonight, och i ishockey-VM får Sverige däng av Sovjet med 1-13. På almanackan står det 1981.

Anna Norling: Vi måste täta glappet mellan stolarna

KRÖNIKA ”En önskan för denna nya mandatperiod vore att såväl politiker som tjänstemän såg dessa maskor, dessa glapp mellan stolarna. Och insåg att det handlar om människor. Människor som inte blir friskare av att fattiggöras”, skriver tidningens redaktör Anna Norling. ”Ingen ska ramla mellan stolarna”.

Jonas Wallin: ”Det var vi som gjorde det”

LEDARE ”När valresultatet då kom in, så var vi många som andades ut. Visst hade de gått framåt, men långt ifrån så mycket som alla trodde att de skulle göra. Och det var vi som hade gjort skillnad”, skriver förbundets ordförande Jonas Wallin. Det var kväll, den nionde september. Vallokalerna skulle stänga.

DEBATT: Varför är inte pensionärer välkomna på Elmässan?

Bild: Pixabay DEBATT (Kommentar från Easyfairs, som anordnar Elmässan i Kista, följer efter debattexten.) Med anledning av det senaste beslutet att pensionärer inte har rösträtt i avdelningarna, detsamma gäller nu också för BESÖK av Elmässan i Kista.

Ingemar E L Göransson: Om att förstå nuvarande politiska kaos

KRÖNIKA ”Vänstern i bred bemärkelse har aldrig i modern tid varit svagare än idag. Den viktigaste orsaken till detta är att socialdemokratin lämnat reformismen och flyttat till mitten”, skriver Ingemar E L Göransson. Det är inte så svårt att förstå varför alliansen gjort sitt som politiskt projekt. Förutsättningarna har helt enkelt ändrats.

Per Eklund: “Är företagarnas Rot-statistik trovärdig?”

KRÖNIKA ”Människor är positiva till avdraget. Det är otvivelaktigt. Men frågan som ingen ställt än är hur positiva de är i en jämförelse med andra statliga satsningar”, skriver Per Eklund. Mycket av debatten runt Rot har en ideologisk grund. Vänsterpartierna är tveksamma till Rot och vänsterpartiernas väljare är emot Rot i högre grad.

”Det ska vara lika lätt och givet för en kvinna att bli elektriker som för en man”

LEDARE ”Det ska vara lika lätt och givet för en kvinna att bli elektriker som för en man. Och ingen bög ska behöva dra sig för att söka sig till yrket för att han tror att han inte kommer att vara accepterad på arbetsplatsen”, skriver Elektrikerförbundets ordförande Jonas Wallin.

Lars-Erik Pettersson: ”Replik på svar från Per-Håkan Waern”

DEBATT Angående svaret på min fråga om Demokrati, i Elektrikern nr 6 2018.

Morgan Bodin: ”Angående demokratin i förbundet”

DEBATT Jag vill göra ett tillägg kring debatten om Demokrati och repliken från Per-Håkan Waern. Håller helt och hållet med Lars-Erik Petterssons frågor kring hanteringen om demokratin inom förbundet. Per-Håkans svar ger ingen bild över varför beslutet fattades.

DEBATT: ”Vi får inte ta för dåligt betalt”

DEBATT ”Det finns ju inga argument som håller om man säljer bristkompetens till priser som gör att vi sakta kväver oss själva. Det finns en positiv och en negativ spiral och vi väljer i vilken av dem vi skall vara”, skriver Mats Bjelkevik. Rekordvärme i 3 månader och nu börjar politiker prata om att man behöver en plan för extrema väderförhållanden.

”Valdebatt fyra år senare – inget har förändrats”

KRÖNIKA ”Käbbelkulturen gör att allt fler tappar respekten för politikerna – färre orkar lyssna och än mindre engagera sig”, skriver PO Bergström. 28 augusti 2014 skrev jag den här krönikan nedan under rubriken Käbbelkulturen.