• Ulf Lundén recenserar Ulf Lundells nya bok ”Vardagar”. Bilden är tagen 2002. FOTO: TOMAS NYBERG

2018-07-18

KULTUR


”Vardagar” av Ulf Lundell
Utgiven av Wahlström & Widstrand


”När många andra bytte ideal och politisk hemvist stod han kvar i samma mylla byggd på peace, love and understanding”, skriver Ulf Lundén.

Ulf Lundell skapar svarta rubriker på nytt. Ur hans nya stora tegelsten till bok ”Vardagar”, som omfattar 638 sidor, har kvällstidningarna ryckt loss några elaka rader om programledaren och dansbandssångerskan Lotta Engberg. Folk går förstås bananas på sociala medier.

Bild: Wahlström & Widstrand

Förvisso onödiga formuleringar men den som följt Lundell genom decennierna vet att han aldrig har strävat efter att vara folklig och tillgänglig för olika allsångsprogram i televisionen. Han var ju också en i allra högsta grad orsaken till fittstimdebatten på 90-talet.

Det är verkligen synd att de där raderna ska förstärka den slappa och ytliga mediebilden av Ulf Lundell som en bitter och grinig gammal gubbe. Han är betydligt mer mångfacetterad än så.

LÄS ÄVEN: Ulf Lundén: ”Martin Luther King älskade ett Sverige som SD föraktar”

Först och främst har han alltid varit en outsider. En person som inte hör hemma i någon krets alls och absolut inte i den akademiska världen. Han sitter heller inte på några höga hästar.

Lundell håller sig till Jantelagen. Han skriver bland annat: ”Upprätthåller min bestämda åsikt att jag är fan ta mej inte bättre än nån annan.”

Nå, ”Vardagar” följer till form och innehåll den stora tegelstenen ”Frukost på en främmande planet” som kom ut 2003. Då sade Lundell att det var en roman. Det gör han inte med sin nya bok. Han skriver dagbok kort och gott, det massiva ordflödet består.

Han är gammal, ska fylla 70 nästa år. Vi möter en Lundell som precis genomgår ännu en skilsmässa. Han får också snart besked om att hans första hustru Barbro, modern till de tre äldsta barnen, har tagit livet av sig.

Det djupt personliga och sorgesamma ämnena blandas med vardagssysslor, läsande, skrivande, musiklyssnande, grubblerier över människans existens, goda och dåliga tider som flytt. Lundell följer med i nyhetsflödet, kommenterar terrorattacker, Trumpisterna, #metoo-kampanjen, krisen i Svenska Akademien, politiska utspel, skänker 500 kronor till en tiggare utanför Ica-butiken, städar huset, noterar fågellivet, årstidernas växlingar med mera.

Han skriver om de unga åren, familjebildandet, den stora framgången med framför allt debutromanen ”Jack” och sedan den påföljande artistkarriären. En ung person som tillskrevs en roll i offentligheten och som samtidigt blev både rockskribenternas och publikens stora kelgris.

Hur allt kulminerade med skivan ”Öppna landskap”.

LÄS ÄVEN: Ulf Lundén: ”En respektfull hyllning till arbetaren”

Nej, han ville aldrig bli folkkär. Utgångspunkten var ju den rakt motsatta. Lundell slog sig fram från ett djupt underläge, en outsider som hade hjärtat i hippierörelsen och inte i den maoistiska politiska vänstern. Han var en ung röst kommen från arbetarklassen.

Ulf Lundell är rent ut sagt förbannad på nyliberalismen och den stora nedmonteringen av välfärdssamhället. Han skriver att dagens liberaler är den värsta sortens romantiker. Lundell konstaterar att han bor i SD-land (Skåne) och funderar på att fly landet om Allianspartierna vinner valet i höst.

Hans politiska hemvist är en ”fungerande socialdemokrati lite kapitalism, lite socialism, det är så gott vi kan.” De religiösa fanatikerna, islamister och den kristna högern, får sig en kraftfull känga.

Lundell kämpar med låtskrivandet, funderar på en ny turné, arbetar i ateljén. Alkoholen är tillbaka. Han dricker företrädesvis rosévin, ensam igen, ingen eller ytterst liten kontakt med barn och övrig släkt. Men han har betalat för sig, vill förklara sig men några riktigt klara svar varför det har gått som det har gått på det privata planet får vi inte.

I en tv-intervju för tiotalet år sedan sade han att han hade en god relation med sina barn. Så är det inte längre. Nu har Lundell bara kontakt med den yngste sonen.

LÄS ÄVEN: Ingemar E. L. Göransson: ”Arbetarrörelsen har svikit sin kulturpolitik”

Dagens litteraturklimat har han inte mycket till övers för. Det är för trångt och akademiskt. ”Hela litteratursfären känns som damig bokklubb i dag.”

Han konstaterar att Jack Kerouac var en klassisk arbetarförfattare, skrev från samma tradition, i upprorsstämning och underifrån, ungefär som han själv. På ett ställe överraskar han mig och jag blir genast nyfiken på att veta mer.

Lundell skriver nämligen att han önskar att han kunde vara Werner Aspenström eller PO Enquist, ”relativt hemmastadda, vi har eller har haft verkligen några enastående författare i det här landet.”

Lundells prosa har sitt till synes enkla tonläge. Han vill inte tukta eller skära ned. Lundell söker sig framåt i ordmassorna till någon slags försoning med livet. Han är på sätt och vis fast i det förflutna och oroar sig samtidigt för framtiden. Här finns inga tankar om att fånga dagen.

”Vardagar” kan läsas som ett slags testamente över 50-60-talsgenerationen och den tidsanda som rådde när ungdomsrevolutionen briserade och välfärdsstaten började att ta form. Nu är vi många som står här och är främmande inför varandra.

LÄS ÄVEN: David Fernhed: ”Macken gör mig inte besviken”

Lundell förblir dock en mycket välbekant person, en inspirerande kraftkälla som gick före och visade vägen för många andra att det gick att skriva utan en enda akademisk poäng i CV:et. När många andra bytte ideal och politisk hemvist stod han kvar i samma mylla byggd på peace, love and understanding.

Där står han än – lika levande nu som då.

Ulf Lundén
ulf.lunden@mittmedia.se

Maila artikeln Skriv ut artikeln
Mer Åsikter

DEBATT: ”Avreglerad elmarknad – Det har inte blivit bättre”

DEBATT ”Istället för utveckling av tillverkning och anläggningar blev det utsugning, övervinster, oligopol, monopol och dåliga affärer med sämre standard på anläggningar som resultat”, skriver debattörerna.
Felix Finnveden, personlig assistent och förtroendevald i Kommunal

Felix Finnveden: ”Styrkan sitter i gräsrötterna”

KRÖNIKA ”Vilket parti eller tankesmedja som helst kan dribbla med siffror och statistik, men inom fackförbunden och i LO organiserar vi 1,5 miljoner människor som riskerar sämre liv om högern får igenom sina förslag”, skriver Felix Finnveden.

Anna Norling: ”Spelreklamen – Lönsam enbart för några få”

KRÖNIKA ”Den sorg, den skuld, den reva det gör i allt för många människors liv att utsättas för denna marknadsföring de inte kan stå emot är inte värd en enda skattekrona samhället kan casha in från dessa spelbolag”, skriver Elektrikerns redaktör Anna Norling.  Jag har tänkt att det inte lönar sig. All den här reklamen för spel, för betting, för nätkasino.

Minnesord av Nille Thorsell: ”Karl Knuters, Vila i frid”

MINNESORD Karl du föddes god och snäll i en värld full av törnen. Du frågade alltid hur jag mådde och det kändes på riktigt som du ville veta svaret. Vi var många som visste att du tampades med spöken. Jag förstod dock aldrig att det var spelets satar som drev dig i fördärvet. Hade du bara sagt något, hade jag bara lyssnat. Det finns många om och men här min kamrat Karl.

Minnesord av Johnny Ekdahl: ”Vila i frid, Karl Knuters”

MINNESORD Min kära vän och kollega Karl Knuters finns inte bland oss längre. Han avslutade sitt liv på julafton, bara 33 år gammal. Må han vila i frid. Vissa kallade honom Kalle, andra med mig sade Knuters. Knuters kunde framstå som en tystlåten, något förvirrad och kanske lite osäker filur bland övriga människor.

DEBATT: ”Sänkt medlemsavgift – till vilket pris?”

DEBATT ”Vill du betala lägre i fackavgift så är ett bra tips att avstå nästa års löneförhöjning eller strunta i att plocka ut ackordet”, skriver debattörerna. Något som diskuteras flitig i förbundet just nu är medlemsavgiften, huruvida den ska sänkas eller ej.

Claes Thim: ”Större risk att dö på jobbet än att bli skjuten”

DEBATT ”En dödsskjutning leder oftast till stora tidningsrubriker och bästa sändningstid i tv. En död arbetare får knappt en notis i samma media. Hur kommer det sig?”, skriver Claes Thim. Första arbetsdagen för året och jag börjar med att summera arbetsmiljöåret som varit.

DEBATT: ”Stoppa oseriösa kurser för ställningsbyggare”

DEBATT ”Det går inte att lita på utbildningsbevisen som utfärdas av oseriösa aktörer. Människor riskerar att utsättas för livsfara”, skriver Gustaf Gedda och Håkan Carlsson. Sverige växer. Snart blir vi 11 miljoner invånare. Det innebär hundratusentals nya bostäder, mer infrastruktur och fler offentliga lokaler.

Ulf Lundén: ”En arbetarklasshjälte för vår tid”

LITTERATUR (Michael Enggaards debutroman Ynkrygg. Utgiven av Bokförlaget Polaris.) ”Romanhjältar från arbetarklassmiljöer hör inte till vanligheterna och upplösningen hör till det mer vederkvickande slaget”, skriver Ulf Lundén. Michael Enggaards debutroman Ynkrygg utspelar sig på en bilverkstad och i en boxningsring i Köpenhamn.

David Fernhed: ”Kapitalismen är precis så hård och kall som Scrooge”

”Och kapitalismen är precis så där hård och kall som Scrooge. Det enda som räknas är vinsten på satsad krona”, skriver David Fernhed. Med smink i hela ansiktet, lite för trånga byxor och en storväst i beige manchester sitter jag i logen. Jag väntar. Jag väntar på att få gå upp på komedianternas scen och spela min roll.

Jonas Wallin: ”Fler bränder i juletid!”

LEDARE ”Vi vet, utan att kunna bevisa det, att många husägare gör egna elinstallationer och speciellt i äldre hus så är det obehöriga som utfört elinstallationen”, skriver förbundets ordförande Jonas Wallin. Nu lackar det mot Jul. Flera av oss ser fram emot lite ledighet och mysiga dagar med familj och vänner.

Ulf Lundén: ”Bankskandalerna fortsätter och vinnare förblir skurkkapitalismen”

KRÖNIKA ”Girigheten finner inga gränser. Bolags- och finanseliten hör till den högsta kasten. De får ofta sin vardag betald av sin arbetsgivare. Det är gratis hotellnätter, fria luncher och transporter med mera. Staten delar ut bidrag till städhjälp. Den ekonomiska eliten struntar blankt i vem som bildar ny regering i Sverige.

Claes Thim: ”Vi arbetare är de största förlorarna med denna budget”

DEBATT ”Vi arbetare är de största förlorarna med denna budget, de största svikarna är Centerpartiet och Liberalerna”, skriver Claes Thim. Here we go again. Moderaterna och Kristdemokraternas budget kommer gälla 2019 då den gick igenom riksdagen med stöd av Sverigedemokraterna.

DEBATT: ”Ena handen vet inte vad den andra gör”

DEBATT ”Det sorgliga är att denna inkompetens och en tandlös tillsynsmyndighet gör att elnätskunderna, som inte kan freda sig, får bära hela notan för felaktiga reinvesteringar”, skriver debattören. Jag har varit anställd hos och arbetat inom olika energibolag i över 20 år. Därvid hade jag många kontakter med andra energibolag.

Anna Norling: ”Det finns olika människor överallt – även inom elektrikeryrket”

KRÖNIKA ”Att Madeleine nu öppet berättar om den väg hon valt att gå betyder mycket. Dels för andra transpersoner, som kan se att de inte är ensamma med att känna som de känner, dels för oss alla. Att vi får hjälp med att förstå att det finns olika sorters människor överallt”, skriver Elektrikerns redaktör Anna Norling.