• Ulf Lundén recenserar Ulf Lundells nya bok ”Vardagar”. Bilden är tagen 2002. FOTO: TOMAS NYBERG

2018-07-18

KULTUR


”Vardagar” av Ulf Lundell
Utgiven av Wahlström & Widstrand


”När många andra bytte ideal och politisk hemvist stod han kvar i samma mylla byggd på peace, love and understanding”, skriver Ulf Lundén.

Ulf Lundell skapar svarta rubriker på nytt. Ur hans nya stora tegelsten till bok ”Vardagar”, som omfattar 638 sidor, har kvällstidningarna ryckt loss några elaka rader om programledaren och dansbandssångerskan Lotta Engberg. Folk går förstås bananas på sociala medier.

Bild: Wahlström & Widstrand

Förvisso onödiga formuleringar men den som följt Lundell genom decennierna vet att han aldrig har strävat efter att vara folklig och tillgänglig för olika allsångsprogram i televisionen. Han var ju också en i allra högsta grad orsaken till fittstimdebatten på 90-talet.

Det är verkligen synd att de där raderna ska förstärka den slappa och ytliga mediebilden av Ulf Lundell som en bitter och grinig gammal gubbe. Han är betydligt mer mångfacetterad än så.

LÄS ÄVEN: Ulf Lundén: ”Martin Luther King älskade ett Sverige som SD föraktar”

Först och främst har han alltid varit en outsider. En person som inte hör hemma i någon krets alls och absolut inte i den akademiska världen. Han sitter heller inte på några höga hästar.

Lundell håller sig till Jantelagen. Han skriver bland annat: ”Upprätthåller min bestämda åsikt att jag är fan ta mej inte bättre än nån annan.”

Nå, ”Vardagar” följer till form och innehåll den stora tegelstenen ”Frukost på en främmande planet” som kom ut 2003. Då sade Lundell att det var en roman. Det gör han inte med sin nya bok. Han skriver dagbok kort och gott, det massiva ordflödet består.

Han är gammal, ska fylla 70 nästa år. Vi möter en Lundell som precis genomgår ännu en skilsmässa. Han får också snart besked om att hans första hustru Barbro, modern till de tre äldsta barnen, har tagit livet av sig.

Det djupt personliga och sorgesamma ämnena blandas med vardagssysslor, läsande, skrivande, musiklyssnande, grubblerier över människans existens, goda och dåliga tider som flytt. Lundell följer med i nyhetsflödet, kommenterar terrorattacker, Trumpisterna, #metoo-kampanjen, krisen i Svenska Akademien, politiska utspel, skänker 500 kronor till en tiggare utanför Ica-butiken, städar huset, noterar fågellivet, årstidernas växlingar med mera.

Han skriver om de unga åren, familjebildandet, den stora framgången med framför allt debutromanen ”Jack” och sedan den påföljande artistkarriären. En ung person som tillskrevs en roll i offentligheten och som samtidigt blev både rockskribenternas och publikens stora kelgris.

Hur allt kulminerade med skivan ”Öppna landskap”.

LÄS ÄVEN: Ulf Lundén: ”En respektfull hyllning till arbetaren”

Nej, han ville aldrig bli folkkär. Utgångspunkten var ju den rakt motsatta. Lundell slog sig fram från ett djupt underläge, en outsider som hade hjärtat i hippierörelsen och inte i den maoistiska politiska vänstern. Han var en ung röst kommen från arbetarklassen.

Ulf Lundell är rent ut sagt förbannad på nyliberalismen och den stora nedmonteringen av välfärdssamhället. Han skriver att dagens liberaler är den värsta sortens romantiker. Lundell konstaterar att han bor i SD-land (Skåne) och funderar på att fly landet om Allianspartierna vinner valet i höst.

Hans politiska hemvist är en ”fungerande socialdemokrati lite kapitalism, lite socialism, det är så gott vi kan.” De religiösa fanatikerna, islamister och den kristna högern, får sig en kraftfull känga.

Lundell kämpar med låtskrivandet, funderar på en ny turné, arbetar i ateljén. Alkoholen är tillbaka. Han dricker företrädesvis rosévin, ensam igen, ingen eller ytterst liten kontakt med barn och övrig släkt. Men han har betalat för sig, vill förklara sig men några riktigt klara svar varför det har gått som det har gått på det privata planet får vi inte.

I en tv-intervju för tiotalet år sedan sade han att han hade en god relation med sina barn. Så är det inte längre. Nu har Lundell bara kontakt med den yngste sonen.

LÄS ÄVEN: Ingemar E. L. Göransson: ”Arbetarrörelsen har svikit sin kulturpolitik”

Dagens litteraturklimat har han inte mycket till övers för. Det är för trångt och akademiskt. ”Hela litteratursfären känns som damig bokklubb i dag.”

Han konstaterar att Jack Kerouac var en klassisk arbetarförfattare, skrev från samma tradition, i upprorsstämning och underifrån, ungefär som han själv. På ett ställe överraskar han mig och jag blir genast nyfiken på att veta mer.

Lundell skriver nämligen att han önskar att han kunde vara Werner Aspenström eller PO Enquist, ”relativt hemmastadda, vi har eller har haft verkligen några enastående författare i det här landet.”

Lundells prosa har sitt till synes enkla tonläge. Han vill inte tukta eller skära ned. Lundell söker sig framåt i ordmassorna till någon slags försoning med livet. Han är på sätt och vis fast i det förflutna och oroar sig samtidigt för framtiden. Här finns inga tankar om att fånga dagen.

”Vardagar” kan läsas som ett slags testamente över 50-60-talsgenerationen och den tidsanda som rådde när ungdomsrevolutionen briserade och välfärdsstaten började att ta form. Nu är vi många som står här och är främmande inför varandra.

LÄS ÄVEN: David Fernhed: ”Macken gör mig inte besviken”

Lundell förblir dock en mycket välbekant person, en inspirerande kraftkälla som gick före och visade vägen för många andra att det gick att skriva utan en enda akademisk poäng i CV:et. När många andra bytte ideal och politisk hemvist stod han kvar i samma mylla byggd på peace, love and understanding.

Där står han än – lika levande nu som då.

Ulf Lundén
ulf.lunden@mittmedia.se

Maila artikeln Skriv ut artikeln
Mer Åsikter

Jonas Wallin: Fotboll och val – mycket står på spel

LEDARE ”Jag tror att en av orsakerna till att vi sitter i den här soppan nu, att vi alla riskerar att förlora så mycket, är att frågorna som handlar om invandring har skapat så starka och upprörda känslor att vi knappt kan se hur politiken påverkar vår vardag längre”, skriver Elektrikerförbundets ordförande Jonas Wallin.

DEBATT: Skattefinansierad lönedumpning

DEBATT ”För att fortsätta på den inslagna vägen där arbetsvillkoren förbättras för alla som jobbar i Sverige, behöver vi en fortsatt Socialdemokratisk regering efter den nionde september”, skriver debattörerna.

Anna Norling: Om det som valrörelsen borde handla om

”Vi måste vända debatten, få den att handla om det som verkligen betyder något om våra liv. Om sådant som arbetsvillkor och säkerheten på våra arbetsplatser”, skriver Tidningen Elektrikern redaktör Anna Norling.

Jonas Wallin: ”Vi har antagit en ny strategi”

LEDARE ”Den svenska modellen är inte en samling värderingar som att äta sill vid högtider. Det handlar om konkreta frågor, inte minst ordning och reda på arbetsmarknaden. I dag hotas den ordningen”, skriver Jonas Wallin. För några veckor sedan avslutade vi vårt förbundsmöte.

”Lönesänkning – en valvinnare?”

DEBATT ”Moderaternas förslag leder till lägre löner, eftersom dessa öppnar upp för underbudskonkurrens inom sektorer där genomsnittslönerna ligger på samma nivå som kollektivavtalens lägstalöner”, skriver Hans Andersson. En statlig sänkning av kollektivavtalens lägstanivåer leder till lägre löner för redan lågavlönande löntagare.

”Försvara strejkrätten – tolerera inga inskränkningar”

DEBATT ”Strejkrätten påverkar så mycket mer än vad vi tror. Kan vi inte strejka finns risken att kollektivavtalet faller som påverkar vår lön, våra arbetsvillkor och i grund och botten vår levnadsstandard som vi alla har varit delaktiga att bygga upp i vårt samhälle”, skriver debattörerna.

Jonas Wallin: Det här är min oro

LEDARE ”Det här är saker jag är orolig för, och det är bara några. Listan på nödvändiga reformer vi behöver göra i det här landet är lång. Vi känner igen den allihop. Men ändå har vi slutat prata om de frågorna”, skriver Jonas Wallin.

David Fernhed: ”Vad är rättvisa?”

KRÖNIKA ”Arbetsgivarna har sedan länge kunnat göra avdrag för medlemsavgiften till deras organisationer, medans vi i arbetarklassen själva har betalat för våra omkostnader. Ganska orättvist tycker jag”, skriver David Fernhed. Samhället börjar sakta vakna till liv i den politiska debatten. Vi är på väg mot ett val och det märks i dagsläget mer och mer.

David Fernhed: ”Macken gör mig inte besviken”

KULTUR Vad: ”Macken Tv-serien på scen” Var: Lorensbergsteatern i Göteborg Det är med stor förväntan jag hänger av mig jackan i Lorensbergsteaterns entré. Mina barndomsidoler ska återigen roa mig med sång och sketch. Föreställningen Macken gör mig inte besviken. På andra raden från scenen får jag beskåda Galenskaparna och After Shaves mästerverk.

Ulf Lundén: Martin Luther King älskade ett Sverige som SD föraktar

KULTUR Det har nu gått 40 år sedan baptistpastorn och medborgarrättskämpen Martin Luther King (1929-1968) sköts ihjäl utanför sitt hotellrum på Lorraine Motel i Memphis. Han var bara 39 år gammal när han mördades. Martin Luther King hade några dagar innan lett en demonstration till stöd för strejkande renhållningsarbetare i Memphis, Tennesse.

Många elektriker riskerar att utföra felaktiga inkopplingar av olagliga elinstallationer

DEBATT Tyvärr så är många elektriker fortfarande inte på det klara med vad som ligger i deras uppdrag, samt att de många gånger inte tänker efter utan gör allt för att det ska fungera för kunden.

Vem har makten över orden?

KRÖNIKA För några veckor sedan var jag på Runö folkhögskola som inbjuden att delta i Boken på arbetsplatsen. Det var bokombud och författare från hela landet som möttes under några dagar för att diskutera läsande och skrivande. Vi lyssnade på flera intressanta föreläsare. Men framförallt samtalade vi om läsandet och vi författare berättade om vårt skrivande.

Jonas Wallin: ”Vi stödjer de politiker som är bäst för våra medlemmar”

”Nu radar de borgerliga politikerna upp sig, hårt trängda av fyraprocentsspärren till riksdagen, och vill haverera vår svenska modell. En modell som Medlingsinstitutet bara för några veckor hyllade som unikt fredlig”, skriver Jonas Wallin. Snön vräker ned när jag funderar på denna ledare. Är på väg till Göteborg för att träffa medlemmar.

Hans Schoug: ”Sista raden!”

DEBATT Jodå jag läser givetvis sista raden också i årsredovisningen och blir inte ett dugg gladare. De sista 5 åren som är tillgängliga för medlemmarna visar röda siffror med undantag för år 2015 då förbundets inflytande i EUU såldes till EIO för, enligt uppgift, mer än 10 miljoner kronor. Den transaktionen vände det året röda siffror till svarta.

Claes Thim: ”Facket ska inte hålla på med politik!”

DEBATT ”Jag är en stor förespråkare av facklig-politisk samverkan, men gillar inte när vi bara ska pracka på att det är Socialdemokratin som gäller”, skriver Claes Thim. Nu är det dags för valår och det är nu vi ser dem som mest. Facket ska ut och propagera för de där Sossarna igen.