”Var finns de personliga assistenterna i debatten?”
"Som förtroendevald i Kommunal träffar jag personliga assistenter som blir uppsagda för att de har fel kläder på vissa högtider, för att de yttrar fel politisk åsikt", skriver Felix Finnveden, personlig assistent och förtroendevald i Kommunal.
Jag jobbar som personlig assistent och är anställd i ett brukarkooperativ. Som personlig assistent är jag armar, ben och röst åt min brukare efter behov vart hen än befinner sig; i skolan, på jobbet eller var som helst i samhället.
Målet är att brukaren ska ha samma möjligheter i livet som den som inte har några funktionsvariationer. Eftersom min arbetsplats är där min brukare befinner sig är min arbetsmiljö väldigt svårförutsedd.
Det innebär mycket ensamarbete och mer ofta än undantag är en arbetsdag en dag när det inte finns ork till något mera alls.
Då står assistenten arbetsrättsligt avklädd och är snart arbetslös eftersom maktförhållandet i LSS placerar assistenten utanför skyddsnätet.
I Sverige jobbar det cirka 90 000 personer som personlig assistent, nästan alla är visstidsanställda. Alla är anställda direkt på brukaren. Det har sina förklaringar i LSS, den lag som bland annat reglerar personlig assistans. LSS ger brukaren rätt att välja vem hen vill ha som assistent.
Det ger brukaren möjligheten att leva ett liv som alla andras, och det är ju rätt häftigt.
Det som inte är häftigt är om det skär sig mellan assistenten och brukaren, vilket det kan göra av alla möjliga anledningar precis som det kan hända i alla relationer. Då står assistenten arbetsrättsligt avklädd och är snart arbetslös eftersom maktförhållandet i LSS placerar assistenten utanför skyddsnätet.
Arbetsmiljölagen gäller för personlig assistans precis som för andra yrken. Men vem vågar åberopa sin rätt när man är visstidsanställd? Eller vågar stå på sig om man känner sig diskriminerad eller trakasserad?
Som förtroendevald i Kommunal träffar jag personliga assistenter som blir uppsagda för att de har fel kläder på vissa högtider, för att de yttrar fel politisk åsikt, för att de är sjuka eller något av tusen andra skäl. Skäl som aldrig hade kunnat användas i en annan bransch.
De flesta har nog hört om den pågående konflikten mellan regeringens utredning angående personlig assistans å ena sidan och de assistansberättigade – deras intresseorganisationer och assistansbolagen på motsatt sida. De assistansberättigade, brukarna, är oroliga för att utredning kommer att leda till nedskärningar i assistansen.
Men vem vågar åberopa sin rätt när man är visstidsanställd? Eller vågar stå på sig om man känner sig diskriminerad eller trakasserad?
Regeringens direktiv till utredarna handlar i huvudsak om att utreda förutsättningarna för den personliga assistansen i relation till involverade myndigheter och hur det fungerar i praktiken.
Jag delar min brukares och brukarkooperativets rädsla för att utredning skulle kunna leda till nedskärningar i assistansen. Men som fackligt förtroendevald kan jag inte låta bli att reflektera över att konflikten har en tredje part. Vi, de personliga assistenterna, var finns vi i debatten?
LSS ger brukaren all rätt, men glömmer bort att de personliga assistenterna är en förutsättning för en god assistans. Det är liksom vi som är armarna, benen och rösten.
När den socialdemokratiska regeringen nu utreder den personliga assistansen vore det ett svek mot en väldigt utsatt grupp på arbetsmarknaden, om de inte även ser över de personliga assistenternas situation i relation till LSS.
Felix Finnveden är 28 år och jobbar som personlig assistent. Han är förtroendevald i Kommunal, framförallt som regionalt fackligt ombud inom privat personlig assistans i Stockholms län.
