Sommaren är över och hösten gör sitt inträde redan under slutet av augusti. Kyliga morgnar, mörkare kvällar och nya lärlingar på arbetsplatserna är några av hösttecknen vi är vana att se.

Det verkar ha varit en tuff sommar, och riskera att bli en tuff höst för våra nyexaminerade elever.

Antalet registrerade lärlingar är rekordlågt, något som talar för att företagen är avvaktande inför konjunkturen. Räntan börjar sakta sänkas, men många byggen har redan stoppats. Lärlingsplatser som normalt finns har gått upp i rök.

Jag vill inför det här dystra konstaterandet lyfta två saker. Först och främst, behöver vi och företagen i vår bransch leta efter möjligheter för att ta emot en lärling.

Vi kan vara säkra på att det långsiktiga behovet av arbetskraft finns, i ett Sverige som snabbt elektrifieras allt mer. Låt inte kortsiktiga förutsättningar fälla krokben för en hel årskull med elever.

Min uppmaning till alla arbetsgivare är: gör en investering för framtiden, ge lärlingsaspiranterna en chans.

De företag som tar sitt ansvar och anställer lärlingar kommer ha en klar konkurrensfördel när konjunkturen tar fart igen.

Tillsyn tillsammans med IN

Det andra jag vill lyfta är vår roll för alla de lärlingar som anställs. Tillsammans med IN äger vi Yrkesutbildningsavtalet, och därigenom utövar vi tillsyn av lärlingsutbildningen.

Lärlingar har en unik ställning i vår organisation. Så länge man omfattas av yrkesutbildningsavtalet stöttar vi lärlingen i frågor kring yrkesutbildningen.

Vi behöver ta vårt ansvar för att träffa dessa lärlingar och säkerställa att de får en bra utbildning och en god introduktion i branschen.

Samtidigt behöver vi se till att det finns ett aktivt utbildningsombud på plats att stötta lärlingen och välkomna dem in i vårt förbund. Lärlingarna är vår bransch och vårt förbunds framtid.

En annan framtidsdiskussion som fortsätter prägla vår samtid är hur elproduktionen ska öka.

Sverige befinner sig i en omfattande nyindustrialisering. Grön omställning och investeringar i fossilfrihet kan skapa tusentals arbetstillfällen, i såväl befintliga som nya industrier och företag. Samtidigt ställer fordonsflottan om och kraven på energisystemet ökar för varje dag att öka produktionen av el, och det brådskar.

Regeringen låser sig fast vid gamla lösningar

Regeringen presenterade nyligen sitt betänkande Ny kärnkraft i Sverige. Min uppfattning är att det riskerar att bli ett väldigt dyrt förslag för både oss konsumenter och staten, en uppfattning även Timbro verkar ha. Det är inte ofta vi är överens.

Osäkerhetsfaktorerna om kostnaderna är många och dessutom tar det väldigt lång tid innan eventuella nya kärnkraftverk kan leverera el.

Samtidigt tar staten nästan hela risken utan att få varken ägarandelar eller någon annan avkastning för risken.

Det regeringen gör är att låsa sig fast vid gamla lösningar. Mellan 2020 och 2023 stoppades 1258 vindkraftsprojekt, varav de flesta i södra Sverige.

Om dom byggts som det var planerat hade vi haft ett tillskott på 16 terawattimmar per år, vilket motsvarar omkring tio procent av vår totala energiproduktion.

Försöker backa in i framtiden

Jag säger inte att vi kommer att klara oss utan kärnkraft, men jag tycker att regeringen och vår energiminister försöker backa in i framtiden och det kommer att stå oss medborgare dyrt.

Regeringen föreslår å ena sidan att staten ska erbjuda förmånliga lån och prisgarantier för kärnkraftsbolagen, samtidig som man försvårar genom att ta bort subventionen för anslutningskablar till den havsbaserade vindkraften.

Detta ledde till att Vattenfall stoppade projektet på Kriegers flak.

Regeringens politik leder till högre elpriser och försenar den gröna omställningen.

Vi behöver en energipolitik som har folkets bästa framför ögonen, inte företagens vinst.