Andreas Engh hjälpte en flyktingfamilj från Ukraina: ”Jag skulle göra det igen”

Hur har det gått med den ukrainska familjen du tog emot i våras, i samband med krigsutbrottet i Ukraina?

– Det har gått bra. De har fått eget boende nu, en lägenhet.

Har mamman, Tatiana, fått något arbete?

– Ja, först började hon arbeta på en pizzeria här i Bollnäs, men där blev hon utnyttjad. Hon arbetade elva timmar per dag, och vi räknade ut att hon tjänade 36 kronor i timmen, svart. Jag blev så arg.

– Då började vi dra i lite trådar. Min fru är lärare, och har kontakt med flera skolor. I och med att det kom många ukrainska barn till Bollnäs så sökte skolorna en person som kunde både svenska och ukrainska, och då passade Tatiana bra.

– Så sedan september arbetar hon som hemspråkslärare i Bollnäs kommun, och det är schyssta villkor med kollektivavtal.

Hur går det för barnen?

– Båda går i skolan. Maksym går i åttan och Bohdan läser samhällsprogrammet på gymnasiet.

Det känns bra att vi har kunnat förklara hur det svenska samhället fungerar.

Vad tänker du om att din familj tog emot en okänd familj på flykt från ett krig?

– Att det var en lärorik och rolig upplevelse. Det känns bra att vi har kunnat förklara hur det svenska samhället fungerar, att man betalar skatt på inkomster och vart man vänder sig om man får problem. Vi har ju ett större skyddsnät än de har i Ukraina.

Skulle du kunna göra om det igen?

– Ja, jag skulle kunna göra om det. Om jag visste att det var tidsbegränsat att en familj skulle bo hos oss. I det här fallet var det Tatiana och barnen som ville flytta till något eget och större.

– Men vi fortsätter att ha kontakt. Hon var hemma hos oss i går och hälsade på, och vi hälsar på dem ibland.

Vad fint. Hälsa dem så mycket!

– Det ska jag göra.