Hoppas att ni har fått möjlighet att vara lediga några extra dagar under jul- och nyårshelgerna och ladda batterierna trots att det var en ”arbetsgivarehelg”.

Jag har hållit mig hemma och firat med familjen, ätit gott, umgåtts och byggt det traditionsenliga tusenbitarspusslet. Med andra ord laddat mina batterier och går med full kraft mot denna spännande vår vi har framför oss.

Det nya året innebär många förändringar för Elektrikerförbundet som till exempel att våra nya stadgar, som beslutades på Förbundsmötet förra året, har börjat gälla. Det innebär bland annat att vi byter namn på våra verksamhetskretsar till avdelningar.

Vi kommer att ha tretton avdelningar vilket är fler än de verksamhetskretsar vi hade. Några namnbyten kommer vi också att ha. I vår kommer alla avdelningar hålla representantskap för att bland annat välja avdelningsstyrelse. ”Ursäkta röran vi bygger om” kan kanske komma till användning.

Syftet med dessa förändringar är att vi ska få en mer medlemsnära verksamhet. Delaktiga medlemmar är vår största styrka och jag ser fram emot att få se vår nya organisation på plats.

Näringslivets ansvar

I februari börjar avtalsrörelsen på allvar och då ska vi växla avtalskrav med våra motparter.

Jag har tidigare pratat om att det är en svår och speciell avtalsrörelse där inflationen är huvudproblemet. Det märks på många olika sätt.

Det finns en nervositet om hur det ska gå, alla är rädda för att få vara den som ensam ska betala notan. Om vi ska lyckas med att bekämpa inflationen krävs det att alla tar sitt ansvar.

Näringslivets ansvar är enligt mig att inte kompensera sig mer för ökade kostnader och inte höja aktieutdelningarna mer än vad löntagarna får i löneökning. Staten måste få stopp på skenande elpriser och räntehöjningar.

De som har de lägsta inkomsterna måste kompenseras med högre löneökningar, de som har minst marginal lider alltid mest när inflationen stiger.

Dessutom måste de som har de lägsta inkomsterna kompenseras med högre löneökningar, de som har minst marginal lider alltid mest när inflationen stiger. Som sagt, vi står inför en stor utmaning.

Industriarbetsgivarna var ovanligt generösa när dom höll presskonferens om deras avtalskrav, i stället för det vanliga tugget om att det inte finns något utrymme för löneökningar meddelade dom att en ökning om 2 procent och ett engångsbelopp om 3000 kronor skulle vara en lämplig löneökning.

Det är lätt att rusa i väg och kalla deras bud för ett skambud men jag har varit med så pass länge att jag noterar att deras bud visar att det finns en viss förståelse för läget.

Men budet är självklart alldeles för dåligt, för att flytta det till en rimlig nivå krävs att LO-samordningen håller, och att förbunden jobbar tillsammans.

Årets fattigaste månad

Januari brukar kallas för årets fattigaste månad, ett slitet begrepp som är mer sant än någonsin. Att i det läget få en rekorddyr elräkning kommer att vara en stor utmaning och oro för många av LO:s medlemmar.

Innan valet lovade den nu sittande regeringen att ett elstöd skulle vara på plats den 1 november.

Det har varit många turer men jag kan konstatera att det inte levererades något stöd för alla dom som skulle betala sina rekorddyra elräkningar i januari.

Ett större svek mot väljarna kan inte jag minnas och det är mycket allvarligt att ha en regering som inte tar medborgarnas utmaningar på allvar.