Thomas Sandgren har 40 år i förbundet: ”Vi måste inte slå varandra i huvudet”

Thomas Sandgren växte upp i Elektrikerförbundet. Med en mamma som arbetade på Elektrikernas expedition i Göteborg och en styvpappa som var ombudsman i förbundet var det kanske inte så konstigt att han gick samma väg.

Men egentligen skulle han bli ingenjör. På vägen dit tog han en liten omväg, genom praktik på Häggstrands Elektriska, så han skulle få behörighet. 

– Sedan fastnade jag i yrket.

Det dröjde inte länge innan den dåvarande klubbordföranden på Häggstrands slutade.

– Alla tittade på mig, och sa att du kan ju det där redan. Jag tänkte att ”det där har jag aldrig gjort så det går säkert bra”.

Uppsägning tog skruv

Då var Thomas Sandgren 22 år, och nybliven klubbordförande. På frågan om han minns någon särskild förhandling från den tiden berättar han om en tidig löneförhandling.

Det tillkom vissa tillägg, varav de anställda på Häggstrands saknade ett.

Thomas och hans kollegor i klubben sa till arbetsgivaren att om inte de anställda fick ta del utav tillägget så riskerade företaget att tappa folk.

Arbetsgivaren var kallsinnig. Det sammanföll med att en av de anställda skulle flytta, och gick in till chefen och sa upp sig.

– Det tog skruv. Vi fick sju kronor mer i timmen, och det var mycket pengar på den tiden.

Fler fackliga uppdrag

Efter några år bytte Thomas Sandgren företag till Bostadsbolaget i Göteborg, i dag en del av Bravida.

Där stannade han i tio år, och de fackliga uppdragen hade blivit allt fler. Han var ordförande i Göteborgsavdelningen och påbörjade snart därefter aspirantutbildningen till ombudsman.

– Jag tyckte att facket var ganska stelbent och mossigt. När man försökte förändra så fick man svaret ”så har vi alltid gjort” eller ”så har vi aldrig gjort”. Jag hatade dessa uttryck.

Jag tyckte att facket var ganska stelbent och mossigt.

Att förändra förbundet till det bättre var något Thomas Sandgren tog på allvar. Han var en av arkitekterna bakom den stora organisationsförändringen i förbundet som infördes 2010.

– Tanken var att vi skulle bli effektivare och bättre, och prioritera upp de förtroendevalda. Men det fanns såklart ombudsmän som såg sin status sänkas, säger han och tillägger:

– Omorganisationer är alltid jobbiga och möter alltid motstånd.

Fick stå för förbundets åsikt

Thomas Sandgren blev förbundsombudsman 2008, och valdes in i förbundsledningen året efter, som förste vice ordförande. I valet stod han och före detta förhandlingschefen Ronny Wenngren mot varandra.

– Det var då. I dag är vi görtajta.

Han säger att han fick en del kommentarer från kollegorna när han började på förbundskontoret.

– En kollega sa: ”din jävla 99:a”. Jag fattade inte och frågade vad han menade. ”Ja, nu är du ju stockholmare, och de är ju inte riktigt 100” fick jag till svar, haha.

Hur var tiden i förbundsledningen?

– Ibland fick jag stå för åsikter som jag inte stod för personligen, för det var förbundets åsikt. En sådan sak var att jag var tvungen att driva frågan om att förhandlingschefen skulle ingå i förbundsledningen. Den frågan var jag tvungen att driva stenhårt, trots att frågan då var oviktig för mig.

Viktigt med etiska riktlinjer

Det blev fem år i ledningen, till förbundsmötet 2014 valde Thomas Sandgren att inte kandidera. 

– Den stora orsaken var pendlingen. Jag insåg det under en av alla tågresor mellan Göteborg och Stockholm. Jag ville tillbaka till Göteborg.

Efter 2014 hade Thomas Sandgren kvar vissa centrala uppdrag, bland annat som ledamot i a-kassans styrelse, ett uppdrag han fortfarande har kvar.

Det var nog en bättre lösning, där vi samarbetar, men inte slås ihop.

Ett annat centralt uppdrag var att till det senaste förbundsmötet, i våras, ha ansvar för att ta fram förbundets nya code of conduct, det vill säga etiska riktlinjer för hur anställda och förtroendevalda ska bete sig mot varandra. Ett viktigt uppdrag, menar han.

När du ser tillbaka på dina år i Elektrikerförbundet, finns det några särskilt minnesvärda händelser?

– När Hasse Schoug avgick som förbundsordförande, 1994, och Alf Norberg tog över.

– Men även de olika projekten där Elektrikerna skulle gå samman med andra LO-förbund. Dels Segel-utredningen år 2000, med Elektrikerna, Seko och Grafikerna, dels Bus-projektet, som var tänkt att binda samman Fastighets, Byggnads, Målarna och Elektrikerna. Till slut blev det 6F, och det var nog en bättre lösning, där vi samarbetar, men inte slås ihop.

Privatlivet påverkades

Thomas Sandgren nämner även en annan händelse som fått en stor påverkan på hans privata liv. Det var en tvärfacklig utbildning 1987 på Brunnsviks folkhögskola i Ludvika. Under en av samkvämskvällarna på skolan så bjuder han upp en kurskamrat, en kvinna aktiv i Handels.

– Hon sa att ”jag är så svettig så vänta tio minuter”.

De där tio minuterna går utan att Thomas bjuder upp. När han får det påpekat för sig så lovar han att han ska gottgöra det dagen efter.

– Jag sa att ”om tolv timmar ska jag hoppa över bordet inne i lektionssalen och bjuda upp dig till dans”.

I föreläsningssalen dagen efter diskuteras löntagarfonder. Plötsligt ljuder ett alarm. En av Thomas kurskamrater hade satt alarmet på tolv timmar.

– Så jag fick hoppa över bordet och bjuda upp henne. Hon blev alldeles röd i ansiktet, men vi dansade, och övriga klassen tog i och sjöng Drömmen om Elin för oss. 

Kvinnan från Handels heter Helén och är i dag gift med Thomas Sandgren och mamma till deras två gemensamma barn. 

Vad tänker du om dina fyra decennier i Elektrikerförbundet?

– Det har varit en del konflikter, men på senare tid har vi insett att vi måste inte slå varandra i huvudet. Vi har lärt oss att lyssna mer på varandra. Jag skulle säga att förbundet har förändrats till det bättre, klart bättre.