Alexandr lagar ledningar i Donbass, Ukraina: ”Vi är som soldater och tar samma risker”
Aldrig trodde elektrikern Aleksandr Vashenko att hans yrke skulle bli så meningsfullt – och så livsfarligt. Idag är han och hans kollegor levande måltavlor för den ryska energiterrorn i Ukraina.
– Vi jobbar tills raketerna börjar slå ned. Då slänger vi oss på marken och tar skydd. Sen fortsätter vi, säger Aleksandr Vashenko, 26 år.
Utan elektrikernas insatser är förlusten oundviklig för Ukraina.
Aleksandr Vashenko, 26 år, och hans kollega Valeriy Kusnetsov arbetar med att laga en ledning som under natten skadats av en rysk granat.
Det handlar inte längre bara om el, menar Aleksandr. Hans yrkesroll har vuxit med kriget i Ukraina:
– Det handlar om ljus och värme. Utan ljus och värme finns inget liv. För någon, säger han.
Vi möts i Mykolaivka, ett litet samhälle utmed den södra frontlinjen i Donbass. Eller rättare: mitt i en mullrande frontlinje mot den så kallade självutnämnda republiken Donetsk.
Som varje gång Aleksandr åker upp i skyliften i elbolagets fordon pumpar adrenalinet och han känner den där skavande oron i magen som han aldrig lyckas bli av med.
Men uppdraget måste slutföras. Ledningarna på 380 Volt och 800 Watt är utslagna och hänger löst ner mot marken.
Nedanför skyliften vittnar en stor krater i den leriga vägen om sprängkraften i de raketer som ryssarna skjuter mot kraftledningarna och bostadshusen som ligger i anslutning.
Just den här kratern uppstod när Aleksandrs kollegor försökte laga ledningarna en första gång. Kollegorna hann kasta sig i skydd, men deras fordon sprängdes.
Ingen fred sedan 2014
Nu gör de ett nytt försök. Aleksandr och hans kollega Valeriy Kusnetsov vet att just här i skyliften, flera meter över de sönderbombande hustaken, är de särskilt exponerade.
Pulsen dunkar i trumhinnorna, men är öronen på helspänn, berättar de:
– Vi är rädda för varje litet ljud. Vi måste hela tiden lyssna av situationen, säger Valeriy.
Det är det där visslande ljudet av raketer, granater och klusterbomber eller dånet från ett jaktflyg som de hela tiden skannar, samtidigt som de ska koncentrera sig på jobbet.
Alla elektriker i det lokala elbolaget DTEK bär militära skyddsvästar, splittersäkra glasögon och gröna militärhjälmar ovanpå sina grå arbetskläder. Utan de skydden får ingen gå till jobbet.
Så har det varit länge. Här i Donetskregionen har det inte funnits någon verklig fred sedan 2014 då Ryssland för första gången tog kontrollen av stora landområden i södra Ukraina.
24 döda kollegor
Under de åren har 24 elektrikerkollegor dött och 42 har skadats, enligt DTEK:s sammanräkning. Det antalet gäller enbart för regionen kring staden Pokrovsky, där Aleksandrs kollegor arbetar.
– Hela tiden är jag rädd, både för mig själv och för att det ska hända kollegorna något, säger Aleksandr.
Som risktillägg och ersättning för den obekväma arbetstiden får elektrikerna dubbel lön för mödan för varje dag som de arbetar här i frontlinjen.
– Förra månaden tjänade jag 15 000, säger Aleksandr som har arbetat som elektriker i fyra år, efter ett års praktik i en kolgruva. 15 000 ukrainska hryvna motsvarar ungefär 4500 kronor – eller en ukrainsk medelinkomst. De inkallade militärernas löner chockhöjdes när invasionskriget startade i februari till 100 000 hryvna.
Ändå är inte skillnaden så stor i tagna risker och i uppgiftens betydelse, tycker flera av elektrikerna vid frontlinjen:
Vi är som soldater och tar samma risker som de.
– Vi är som soldater och tar samma risker som de. Vi är också under beskjutning. Soldaterna kämpar för oss och vi… vi kämpar för de civila, för att ge dem ljus och värme i husen, säger Alekandr.
En vecka utan el
Någon som inte har svårt att hålla med om det är Sergej som bor i huset intill elektrikernas fordon. Han fick taket i sitt tegelhus sönderbombat i den senaste attacken.
Sergej bor i huset med sin fru och lilla pojke, Mark. De har nu varit utan el i en vecka.
Utan elektrikerna skulle vi snart frysa ihjäl.
– Vi sover i köket för att värma oss. När de sedan skjuter så tar vi skydd i vår lilla källare, säger han. I den senaste attacken rasade en del av deras yttervägg.
– Utan elektrikerna skulle vi snart frysa ihjäl. Vi har ingen gas här i området, säger Sergej när han håller sonen i handen.
Samma tacksamhet uttrycker Natalia Golovchanski i en by inte långt därifrån. Varje gång flyglarmet går och bomberna faller i närheten springer hennes hundar själva ner i källaren.
När det inte finns el gör Natalia sitt bästa för att laga hundarnas mat över en kamin i köksträdgården.
– Elektrikerna kämpar verkligen för oss vanliga människor. De är modiga, säger hon.
Kampen mot klockan
Aleksandr och hans kollegor är inte oberörda av lokalbefolkningens tacksamhet.
De vet att bara i det område där de arbetar så finns det 170 000 elabonnemang och därmed långt fler människor som är beroende av deras arbete, dag efter dag.
Den här dagen räknar de med att enbart i deras område är 20 000 hushåll utan el.
Arbetet är en ständig kamp mot klockan i takt med att Putins regim – och speciellt sedan hösten 2022 – siktar in sig specifikt mot landets elnät.
Den här dagen räknar de med att enbart i deras område är 20 000 hushåll utan el.
– Det kommer att bli en isande kall vinter för många. De som kommer att drabbas extra hårt är de hushåll som bor i lägenheter. Har du ett hus så är det alltid enklare att göra upp eld för att laga mat eller värma dig med en kamin. I hyreshus är situationen värre, säger Vitaliy Asinenko, Aleksandrs chef.
Han åker nu runt från den ena utslagna installationen till den andra i området i sin gamla Lada som har över 100 000 mil på mätaren.
Vitaliy förklarar att det är viktigt att elektrikerna lyckas nå ut med reparationerna ända fram till den yttersta frontlinjen där soldaternas utposter finns.
– Om inte soldaterna har säker och tyst el så kan de inte försvara oss lika bra. Tänk dig själv, när du kör en bullrig dieselgenerator! Risken för att fienden upptäcker dig är mycket större, säger han.
Värme i ett vinterkrig
Ute vid frontlinjen handlar en stor del av kriget idag om att kunna ha fungerande paddor och telefoner för att kunna rikta in eldgivningen korrekt, utan att själva bli upptäckta.
Men också för att kunna hålla sig varma i det vinterkrig som nu närmar sig.
Det gör att elektrikerna måste röra sig i extremt farliga områden.
Det ligger också massor med minor och blindgångare på marken.
– Jag är inte bara rädd för granaterna från ovan. Det ligger också massor med minor och blindgångare på marken, säger Aleksandr.
Telefonen måste han ofta ha avstängd för att inte röja deras position. Det ökar i sin tur oron hos familjen där hemma som inte kan få reda på om han fortfarande är vid liv, förklarar elektrikern.
Ofta måste de dessutom sova över på de platser där de arbetar. Ingen vill lämna jobbet innan det är klart, säger alla i arbetslaget. Att räkna timmar för övertid mitt i kriget finns inte på kartan.
Brist på det mesta
Samtidigt tvingar kriget elektrikerna till att varje dag hitta nya nödlösningar. Ofta blir resultatet lite svajigare än vad som hade accepterats i fredstid.
– Vi får hela tiden uppfinna något nytt; koppla ihop gamla reservledningar eller kringgå de skadade delarna av nätet. Dessutom så börjar vi sakna det mesta, säger Vitaliy Asinenko.
Priset för nödlösningarna är att spänningen i delar av nätet kan variera mellan 160 och 270 volt. Det får slutkunderna försöka kompensera med egen utrustning i hemmen.
Nu börjar elektrikerna dessutom lida brist på det mesta: ledningar, transformatorer, elskåp.
Hela tiden försöker elektrikerna plocka ut vad de kan från väldigt skadade elskåp för att använda det i elskåp som de har hopp om att kunna laga. Inget får gå till spillo.
För kriget visar inga tecken på att avta i styrka.
