”Svinnlandet” – känn sopstanken på Uppsalas bakgårdar

I Svinnlandet beskriver Andreas Jakobsson en del av sitt alternativa liv. Ett liv som består av att åka runt bland mataffärernas containrar och leta efter slängd mat. Boken manar till detta beteende, även om det inte rent explicit uttrycks så.

Frågan är om inte Andreas Jakobsson befinner sig i gränslandet för uppvigling?

När jag läser kan jag tydligt känna doften av sopor och hur det kan lukta om Jakobsson när han kommer hem efter en natt i diverse containrar. Jag tycker det känns lite småsnuskigt att göra på detta vis, även om jag kan förstå Jakobssons inställning.

För egen del tror jag att människor som håller på med dumpstring – som denna företeelse kallas – har en del bekymmer med livet i övrigt. För även i vårt moderna Sverige finns det någon form av hierarki, där de som rotar i containrar inte står högst upp. Nog sagt om det.

Tror inte containerrotande är lösningen

Jakobsson lyfter andra frågor som jag finner mer intressanta. Han kallar det för matsvinn medan jag skulle säga att det är överproduktionen av livsmedel.

Med väl underbyggda fakta får vi följa matfabriker, bondgårdar, affärer och vår egen del av allt som slängs. Och det visar sig att storkapitalet som vanligt mörkar siffror och vilseleder konsumenterna till att bära det tunga oket av dåligt samvete.

Jag delar Jakobssons åsikt att vi behöver göra något åt överproduktionen och all den konsumtion som vi idag bedriver men jag tror inte containerrotande är lösningen på problemet.

Massiv kritik mot företag och konsumenter

Vill du känna sopstanken och följa med i Uppsalas bakgårdar är detta en bok att läsa.

Kritiken mot företagen och oss vanliga konsumenter är massiv. Boken kan också vara en ögonöppnare för det parallellsamhälle som under nätterna driver runt på bakgårdarna och livnär sig på våra sopor.

Och då är det tvåbenta människor vi pratar om – inget annat!