Montörer lajvade förhandling mot lurig arbetsgivare
Förhandling pågår. Arbetsgivaren vill inte att de anställda ska mäta jobbet på ackord. De anställda vet dock sina rättigheter. Det blir en förhandling med förtäckta hot, en sammanhållen montörskår och en del fulspel.
Vi befinner oss på utbildning för ledande montörer i Linköping.
På ena sidan bordet sitter Pontus Boström, andre vice ordförande i Elektrikerförbundet. På den andra sidan tre montörer: Marcus Hultman, K4 Elektriska Stockholm, Lisa Pettersson, Assemblin Norrköping, och Mattias Alvarsson, Assemblin Linköping.
Pontus Boström agerar arbetsgivare, montörerna har fått utbildning och riktlinjer inför förhandlingen.
Sakförhållandena är dessa: sjukhuset i Linköping ska byggas om och bygga nytt. Det är ett partneringprojekt där olika yrkesgrupper arbetar tillsammans.
Åtta elektriker ska från början finnas i projektet, med möjlighet att utökas upp till 24 stycken om så krävs.
Vi måste komma ihåg att det starkaste kortet vi har är inte juridiken, inte vad som står i avtalet, utan det är om vi kan hålla ihop.
Mattias Alvarsson (MA) – Hur ställer ni er till att vi arbetar på ackord? Finns det möjlighet till det?
Pontus Boström (PB)
– Nej, det är i princip omöjligt att göra på det här projektet, min bedömning är att man kanske får hjälpa andra yrkesgrupper med deras arbetsuppgifter. Men vi kan erbjuda en fast lön, och en viss incitamentstillägg, beroende på resultat och samarbete.
– Jag kan tänka mig 205 kronor i timmen i garantilön plus 0-10 kronor i timmen om ni arbetar bra.
Lisa Pettersson (LP) – Jag tänker att vi skulle kunna tjäna mer om vi har möjlighet att mäta arbetet.
PB – Jag kan tänka mig att vi höjer garantibeloppet till 208, men då landar incitamentet på som högst 7 kronor i timmen.
MA – Snittet i Linköping ligger på 225 kronor, och vi tycker inte att det är rimligt att vi ligger under det. Det här är ju ett ganska komplicerat projekt.
PB – Men med ackord har du ingen garanti. Här erbjuder vi 208 kronor i timmen, så ni har både hängsle och livrem. Nu erbjuder jag er den här samarbetspengen, jobbar ni bra kan ni tjäna mer.
LP – Det är ju precis det som är svårigheten med partnering, att vi vet hur vi i vår grupp jobbar, men vi har ju ingen aning om hur de andra yrkesgrupperna arbetar. Men om vi får möjlighet att mäta så har vi möjlighet att tjäna mer än vad du erbjuder oss.
PB – Men det är omöjligt i det här projektet. Jag kan sträcka mig som mest till 210, och incitament på en femma.
LP – Jag tänker att om du sätter grunden till 210 och incitamentet till 15, så har ju vi möjlighet att komma upp i snittet för orten: 225 kronor i timmen, och då kanske vi kan känna att det här är ett fördelaktigt projekt för oss.
Efter en viss tystnad:
PB – Jag kan tänka mig att sänka garantin från 208 till 200, och så får ni incitament på 25.
LP – Nej, vi känner nog att grunden bör vara 210 och incitamentet 15.
PB – Det kan man tycka. Men det är inte möjligt.
MA – Vi vill påpeka att valet är ju vårat om vi ska mäta eller inte. Men går vi er till mötes och väljer att inte mäta vill vi ha någon form av ersättning för det.
LP – Vi tycker att ert erbjudande är för lågt. Då vill vi nog hellre mäta.
PB – Ja, men då tycker jag att vi gör så, då får ni utföra arbetet på ackord. Good luck.
Efter en lång diskussion om omklädningsrum och parkeringsmöjligheter där Pontus Boström säger:
– Ni är unga, ni bör tänka på miljön och cykla till jobbet. Vi har ingen möjlighet att erbjuda gratis parkering. Buss går ju också. Det spelar ingen roll hur ni tar er dit. Ni får gå på händerna om ni vill, säger han och tillägger:
– Men då har vi en överenskommelse på grundlön 200 med möjlighet att tjäna 225?
MA – Nej, det har vi väl inte? Vi skulle ju få mäta jobbet?
PB – Jag tänker bara så att ni inte ångrar er sedan. Jag hade tänkt att erbjuda er en bekvämare resa.
MA – Den hade vi gärna tagit, om den hade varit skälig, och i nivå med övriga projekt i stan.
PB – Men då måste jag redovisa för alla medarbetare vad vi har erbjudit och vad ni har tackat nej till. Det kommer att bli krångligt och ni vet inte vad ni kommer att tjäna.
MA – Japp, ackord blir det.
PB – Då blir det så, det kan vi inte hindra.
Under diskussionen om antal ledande montörer på projektet säger Pontus Boström att det kan hända att företaget beordrar den utsedde ledande montören att flytta till ett annat projekt.
LP – Det blir ju väldigt svårt för oss att mäta om ni tar bort vår ledande montör.
PB – Men jag har ju erbjudit er en möjlighet till en annan lösning, så vi inte ska krångla till livet för er.
LP – Det känns som att du hotar oss nu.
PB – Här hotas ingen, vi erbjuder ledande montörsersättning även utan ackord, och det är inget vi behöver erbjuda om ni inte ska gå på ackord.
Till slut enas parterna runt bordet, jobbet ska mätas och de flesta frågetecken har rätats ut.
– Bra, då skriver jag ett förhandlingsprotokoll så sätter vi igång och arbetar, annars blir det inga stålar, säger Pontus Boström och vänder sig sedan mot resten av deltagarna på kursen:
– Reflektioner?
– Du var snällare efter lunch, säger en av deltagarna.
Andras Molnar, VK9, som är kursledare tillsammans med ombudsman Hans Andersson, säger:
– Ni glömde driftsatt anläggning, det har vi rätt att få tio procent påslag på. Kom ihåg att plocka med det från början. I och med att sjukhuset är i drift samtidigt som ni ska jobba där. Och Pontus sänkte ledandemontörsersättningen desto fler montörer det blir på projektet.
– Ja, precis!, säger Pontus Boström och tillägger:
– Jag gjorde även ett förtäckt hot att jag skulle informera alla i företaget att ni tackat nej till mitt förslag som skulle garantera alla anställda 200 kronor i timmen med möjlighet att tjäna 225.
Att vi landar på det som står i avtalet, det kan vi vara säkra på i alla lägen.
Lisa Pettersson svarar:
– Men vi känner att vi har så bra relation med våra arbetskamrater så vi vet att vi har varandras rygg.
Ett svar som verkar gå hem hos Pontus Boström, för han säger:
– Vi måste komma ihåg att det starkaste kortet vi har är inte juridiken, inte vad som står i avtalet, utan det är om vi kan hålla ihop. För att vi landar på det som står i avtalet, det kan vi vara säkra på i alla lägen, i de fall vi inte kan träffa en överenskommelse med motparten.
– Men oftast kan vi få mer. I dag skulle jag säga att vi har ett övertag, och om vi skulle kunna få folk att inse att om vi gör saker tillsammans, om vi ställde krav tillsammans så skulle vi kunna få en helt annan utväxling än vad vi har så här långt.
Totalt deltog ett 20-tal elektriker på Elektrikerförbundets ledande montörskurs i Linköping. Kursen ges för medlemmar som vill lära sig mer om rollen som ledande montör i ackordslaget, samt vilka arbetsuppgifter en ledande montör brukar utföra.
Syftet är förutom att höja kompetensen hos medlemmarna även att höja elektrikernas lönenivå.