Karolina Dahl: ”Hur mår ni, grabbar?”

Tidningen Byggnadsarbetaren rapporterade den 10 september om det kvinnonätverket inom Byggnads, Näta Öst, som under en konferens delade med sig om vad de hört på arbetsplatsen.

Resultat var tyvärr ingen överraskning för mig i alla fall, men likväl en bekant känsla av besvikelse att vi återigen måste påminna er om att vi kvinnor som arbetar på i byggbranschen förtjänar bli behandlade med en mer jämlik respekt på arbetsplatsen.

Den avhumanisering som sker därute i samhället och på våra arbetsplatser börjar faktiskt med dig, du som individ.

Så jag frågade en grupp på 11 kvinnor i vår bransch vad de hört:

• ”Vad har du för färg på dina trosor?”
• ”Kan inte en man göra det där i stället, som faktiskt vet vad han håller på med.”
• ”Stå där å se söt ut bara.”
• ”En i varje hål, de gillar du va?”
• ”Va skönt att du kom till bygget, nu blir det lugn och ro på rasterna.”
• ”Ska du inte ha barn snart, du börjar bli gammal.”
• ”Är du lärling (vuxenlärling)?” (Jag har jobbat i 18år.)
• ”Vi har haft ett par såna där på bygget innan, det gick sådär” (Såna där=kvinnliga elektriker.)
• ”Visa magen! Visa magen! Jaaaa!” (Jag sträcker mig för att nå en grej.)
• ”Du är väl inte rädd för mig? Hö-hö-hö.” 
• ”Yey! Nu blir det striptease!” (I omklädningsrummet.)
• ”Hö-hö-hö, när kvinnor är med går allt fel.” 
• ”Du ser lite svullen ut.” (Han trodde jag var gravid.)
• ”Klarar du det?”
• ”Du knullar dig väl till jobben.”
• ”Jaha, vem på firman har du sex med då?”
• ”Har du inte en manlig kollega med dig?”
• ”Ska jag hjälpa dig bära?” (När kollegan är mer fullastad än vad jag är.)
• ”Så det är du som är mannen där hemma.”
• ”Du skulle ju va riktigt snygg om du hade större tuttar”
• ”Nej jag menar LEDANDE MONTÖREN!” (Det var jag men han kunde inte förstå det.)
• ”Men fan va snygg du skulle va om du tog ut det där jävla metallskrotet ur näsan.”
• ”Jaha. Får se hur länge en sån som du klarar det här jobbet då.”
• ”Jag gillar när tjejer står på knä när jag kommer.” (Stod på knä och klamrade.)
• ”Bara du inte blir för tjock eller plufsig, nu när du är gravid.”
• ”Åh vad du måste lära dig mycket nu när du har med dig den grabben!? (Han är min lärling.)
• ”Ursäkta, när kommer den riktiga elektrikern? Är du hans assistent?”
• ”Jävla kommunistfitta.”
• ”Det där kittlar skönt på kuken.” (Från en äldre herre som stod och svetsade våra kabelstegar medan vi drog kabel förbi honom.)
• ”Hon är bara sur för att hon inte får knulla.”
• ”Har du mens eller?”
• ”Din dumma hora.”
• ”Le lite, du ser så sur ut.”
• (Leveransen kommer till bygget. Jag är ledande montör.) ”Hej! Gött, är det kanalisationen som kommer idag? Stegarna?” ”Aaah…, men du det är till elektrikerna.” ”Jaaa… jag är elektriker och ledande montör.” ”Eeeh… stumpan, gulligt, du kan inte du hämta den riktiga elektrikern…”

Varför är detta snack så svårt att undvika för vissa av er därute? Är nedsättande jargong så pass normaliserat att all annan form av kommunikation har gått förlorad?

De som har erfarenhet av att ha roller som kräver mer ansvar eller innefattar kundkontakt vet instinktivt att man inte kan bete sig hursomhelst.

Den avhumanisering som sker därute i samhället och på våra arbetsplatser börjar faktiskt med dig, du som individ. Vilken typ av arbetsmiljö och stämning du vill ha, både för dig själv och de omkring dig.

För många är det naturligt att applicera en neutralt bemötande oavsett vem man talar till.

De som har erfarenhet av att ha roller som kräver mer ansvar eller innefattar kundkontakt vet instinktivt att man inte kan bete sig hursomhelst, för det har konsekvenser.

Får firman ett bättre eller sämre rykte baserat på hur den anställde eller arbetsgivaren beter sig? Hur blir samarbetet om man talar till människor på ett nedsättande vis?

Blir det bättre resultat genom att vara eftertänksam och diplomatisk? Flyter bygget mer smidigt när man ger och tar på ett schysst och respektfullt sätt?

Jag är väl medveten om hur tufft det är att jobba i den miljö som byggena innebär. Alla kan ha en dålig dag, det är tungt, smutsigt, bullrigt och stressigt.

Ibland går man för långt, och det är där man sållar agnarna från vetet om man är den som kan be om ursäkt och verkligen har förmågan att reflektera på hur man uppför sig och minnas det för att kunna ändra sitt beteende för framtiden.

Inte heller är tystnaden kring mäns mentala hälsa på arbetsplatsen speciellt bidragande till en positiv förändring, snarare tvärtom

Eller man kanske helt enkelt inte bryr sig om hur folk runtomkring mår av ens beteende och får sitt utlopp genom att skämta på andras bekostnad.

”För det var bara ett skämt, eller, så har det alltid varit.” Snälla, sitt ner. Vi är bättre än så här.

Vi kan starta kampanjer och projekt för att få den här branschen att verka lite mer inbjudande än vad den var för tio år sedan. Locka kvinnor för att det behövs arbetskraft eller erbjuda kurser i jämställdhet med mera.

Sätta en godhets-lapp på firmanamnet att man minsann har gjort en jämställdhetsplan, så nu ”är allt ok, inget att se här.”

Men det löser inte problemet med att det fortfarande insisteras på att upprätthålla en gammalmodig tradition av unken sexism.

Inte heller är tystnaden kring mäns mentala hälsa på arbetsplatsen speciellt bidragande till en positiv förändring, snarare tvärtom då det tvingar människor att upprätthålla en fasad av överdriven styrka och hårdhet i sina könsroller.

Bäst-före-datumet på trångsynthet har gått ut sedan länge och det stinker en hel del.

Vi fixar inte att ändra på det här om ni individer som är en del av problemet fortsätter att leva i dessa tankebanor och samtidigt lär ut dessa skeva vanföreställningar till andra i branschen, som om det vore ett acceptabelt beteende.

Det kanske är ett bryskt uppvaknade för vissa av er, men det är inte acceptabelt överhuvudtaget. Bäst-före-datumet på trångsynthet har gått ut sedan länge och det stinker en hel del.

Kvinnorna är inte här för att städa undan sörjan ni själva har orsakat.

Jag föreslår att du, oavsett vem du är eller vad du har mellan benen, tänker på ett par saker:

• Behandlar jag människor olika pga. könstillhörighet? Varför och är det positivt eller negativt, för mig och dem?
• Om jag upptäcker att jag i vissa situationer gör saker som inte är ok, hur bryter jag mönstret? Behöver jag få stöd och hjälp eller kan jag ändra på mig på egen hand?
• Varför tycker och säger jag som jag gör? Vilka är mina fördomar, vad beror de på?
• Även om jag kommer på mig själv att se ned på andra, måste jag verkligen agera utifrån det? Eller är det bättre att kontrollera mina impulser?
• Vilka är mina förebilder? Vilken typ av förebild vill jag vara för andra?
• Kan jag acceptera mina brister och arbeta med vad jag har? Eller behöver jag riva ned allt och bygga om från grunden?
• Hur mår jag, på riktigt? Beror mitt mående på att jag trivs med att trycka ned andra eller gör det mer skada än nytta för mig själv? Behöver jag få stöd och prata med någon om min mentala hälsa?

• Karolina Dahl,

  Elektrikerna VK1

Källor

Kvinnor i Näta skrev upp vad de hörde på jobbet:
https://www.facebook.com/Byggnadsarbetaren/posts/4695490210463915

Sila snacket:
https://www.byggnadsarbetaren.se/sila-snacket-ska-fimpa-osund-byggjargong-jag-har-varit-en-del-av-den-sjalv/