Kurt Junesjö: ”Olauson lägger ut dimridåer”
"När Erland Olauson säger att rättsläget kring stridsåtgärder är oförändrat talar han mot bättre vetande. Att han dessutom åberopar Hamnarbetarförbundet som orsak till försämringarna i strejkrätten är nästan skrattretande", skriver arbetsrättsjuristen Kurt Junesjö.
Arbetsrättsjuristen Kurt Junesjö håller inte med sin tidigare kollega Erland Olauson angående rättsläget efter förändringen av strejkrätten.
Miljardföretaget Solar träffade ett avlövat installationsavtal med det gula facket Tingvalla-Bro. (Gult fack = Fack som styrs eller kontrolleras av arbetsgivare.) SEF träffade därefter ett kollektivavtal med Solar.
Det blir då ett andraavtal vilket innebär att förstavatalet med Tingvalla-Bro i nästan allt gäller framför SEFs avtal.
Det är rättsverkningarna av denna situation som Erland Olauson redovisar i Elektrikern. Men det är helt ointressant.
Det intressanta är ju om SEF nu kan slå ut det gula avtalet genom stridsåtgärder efter det man sagt upp sitt eget avtal. Det kan man inte nu på grund av lagändringen.
Men det redovisar inte Erland Olauson utan lägger ut dimridåer om verkan av andraavtal, där läget är oförändrat.
Naturligtvis har Solars skickliga arbetsrättsjurister redan räknat ut att SEF berövats möjligheten att genom stridsåtgärder få till ett förstaavtal. Det är därför man nu vågar, som första miljardföretag i Sverige, träffa ett gult avtal.
Det är som att använda en luftvärnskanon för att skjuta en mygga.
När två jurister träter om juridiken är det naturligtvis svårt att avgöra vem som har rätt. Men här är det lätt enligt tre domar av Arbetsdomstolen före lagändringen 2019. Den som tvivlar kan läsa dem på nätet. Domarna är :
- AD 2005 nr 110, ett mål mellan ABB och Pappers om avtalsrätten för pappersbruket Figeholm där ABB försökte avtalsdumpa genom att tillämpa det sämre Teknikavtalet IF Metall
- AD 2012 nr 13, ett mål mellan Byggnads och det statliga bolaget Svevia AB på Byggsektorn försökte tillämpa SEKO:s billigare avtal,
- AD 2017 nr 32, ett mål mellan SEF och Sector Alarm där företaget inom SEF:s avtalsområde försökte tillämpa det billigare Unionens avtal. Vi redogör kort för denna dom.
Sector Alarm gick in i Almega Tjänsteförbunden och blev därigenom bundet av tjänstemannaavtalet med Unionen istället för Installationsavtalet som enligt LO:s gränsdragning skulle gälla. SEF varslade om stridsåtgärder för att teckna IS-avtal.
Efter fredspliktsinvändning avgjorde AD målet. Den fann inte visat att SEF sökt undantränga det befintliga avtalet och stridsåtgärderna var därför tillåtna. SEF träffade därefter ett förstaavtal med Sector alarm.
I samtliga ovan angivna rättsfall åberopade arbetsgivaren att fackets stridsåtgärder var ett försök att undantränga det befintliga avtalet och därför förbjudna enligt Britanniaprincipen (som Olauson felaktigt åberopar som skäl för att rättsläget är oförändrat före och efter 2019).
Att ett fackförbund med 1200 medlemmar mot LO-förbundens 1,5 miljoner skulle hota den svenska modellen är absurt.
AD godtog inte denna invändning. Avtalets tillämpningsområde fick i stället avgöras i efterhand genom en tolkningstvist. Men resultatet talar för sig själv, i alla tre fallen återfick förbunden avtalsrätten med förstaavtal enligt LO:s gränsdragningsprinciper efter stridsåtgärder.
Så när Erland Olauson säger att rättsläget är oförändrat talar han mot bättre vetande. För i dag skulle samtliga dessa tidigare av AD tillåtna stridsåtgärder vara förbjudna om det strejkande förbundet inte endast nöjt sig med ett andraavtal.
Och andraavtalet är som Erland Olauson själv konstaterar i princip verkningslöst, eftersom det först tecknade avtalet som huvudprincip gäller framför andraavtalet.
Att Erland Olauson dessutom åberopar Hamnarbetarförbundet som orsak till försämringarna i strejkrätten är nästan skrattretande.
Att ett fackförbund med 1200 medlemmar mot LO-förbundens 1,5 miljoner skulle hota den svenska modellen är absurt.
Det är som att använda en luftvärnskanon för att skjuta en mygga.
