Så minns vi Arne Olofsson
"Vi som har haft förmånen att ha Arne som chef, kollega och kamrat under åren kan skriva under på att han alltid var påläst, kunnig, gillade ordning och reda med stark känsla för rätt och rättvisa", skriver Arne Olofssons tidigare kollegor i ett minnesord.
”Vi som har haft förmånen att under många år låna Arne i och omkring Elektrikerförbundet har mist en vän, god kamrat, omtyckt och uppskattad kollega som vi kommer bevara i ett ljust minne”, skriver Arne Olofssons tidigare kollegor.
För några dagar sedan nåddes vi av det tråkiga budet att vår kamrat, medlem, tidigare kollega och ombudsman Arne Olofsson från Jönköping gått bort efter tids sjukdom i en ålder av 75 år.
En röst för Smålands elektriker har tystnat. Trots att Arne lämnade sin anställning med pension redan 2006 så minns fortfarande många honom som en stridbara och rättvis företrädare för elektrikernas väl och ve.
I boken ”Kollektiva Individualister och Strategiska Tusenkonstnärer” skrivs att 1984 fattade Arne Olofsson ett beslut som förändrade hans liv.
Han sökte och blev antagen till Elektrikerförbundets första ombudsmannautbildning.
När den var avklarad skulle han söka ombudsmannajobb för förbundet över hela landet. I stället för Växjö blev det Jönköping som ligger 12 mil från uppväxtorten.
– Jag har aldrig ångrat beslutet eller flytten, säger han i boken. Något som Elektrikerförbundet och vi som kollegor och kamrater inte heller gjort någon gång.
Arne började sin karriär i elteknikbranschen vid yrkesskolan i Växjö 1960–62 där han utbildade sig till elektriker, första jobbet var på Växjö Elektriska, därefter ASEA och BPA 1969. Det blev tidigt uppdrag som ledande montör för de elektriker han jobbade tillsammans med.
Medlem i förbundet blev han samma år som han lämnade yrkesskolan. Under 1970-talet växte engagemanget som sektionsordförande och därefter studieansvarig och avdelningssekreterare i avdelning 11 som omfattade Kronoberg och Blekinge.
1985 anställd som ombudsman i Avd. 26 Jönköping och sedan 1:e ombudsman/kassör i den nya storavdelningen 31, år 1995 som omfattade Östergötland och Småland.
Karriären avslutades med att Arne de sista två åren kallades till förbundskontoret för att hjälpa till med ekonomin då kassören avgått hastigt. Han gick i pension 2006.
Vi som har haft förmånen att ha Arne som chef, kollega och kamrat under åren kan skriva under på att han alltid var påläst, kunnig, gillade ordning och reda med stark känsla för rätt och rättvisa.
Arne var en samförståndsman i ordets rätta betydelse. Han ansåg att facket inte skulle söka strid för stridens skull. I sitt jobb som ombudsman ansåg han att man tillsammans med arbetsgivarna skulle hitta gemensamma vägar och lösningar.
Och ville arbetsgivaren bara förhandla så gick det nästa alltid att komma överens. Men det har också hänt att han trots sin inställning blivit utslängd av arbetsgivare som inte velat förhandla och lösa frågor.
1995 genomfördes sammanslagningen av fem lokalavdelningar i Östergötland och Småland till storavdelning 31 med säte och kontor i Linköping.
Arne blev det naturliga valet som 1:e ombudsman, med längst erfarenhet då övriga ombudsmän anställdes i nära anslutning till sammanslagningen.
Hans pragmatiska och samförståndsinriktade sätt skapade ett bra klimat trots många starka viljor och intressen som skulle förenas. Noggrannheten syntes tydligt i både verksamhet och ekonomi för den nya storavdelningen.
Som chef och kollega var Arne lätt att samarbeta med och mån om att styrelseledamöter och kollegor skulle trivas och må bra.
Bakom den korrekta och noggranna Arne doldes också en glad gamäng med nära till skratt, glada tillrop och med dragspelet på axeln ibland.
Vi som har haft förmånen att under många år låna Arne i och omkring Elektrikerförbundet har mist en vän, god kamrat, omtyckt och uppskattad kollega som vi kommer bevara i ett ljust minne.
Våra tankar går idag till Arnes maka, familj, barn, barnbarn och vänner.
