För ett antal år sedan blev det trendigt att snacka om stad och land.

Trump valdes till president i USA och här i Sverige växte SD sig allt starkare. De tidigare bortglömda männen på landsbygden hade blivit en maktfaktor i politiken.

Det tog vind i seglen för stad och land-frågorna. 2017 enades representanter från alla riksdagspartier bakom Landsbygdsutredningens 75 förslag.

Programmet handlade om allt från bostadsbyggande och kompetensförsörjning till infrastruktur och kultur. I höstas kunde Hela Sverige ska leva konstatera att endast tre av förslagen hade genomförts.

Den verkliga politiken var det inte så noga med, men det är fortfarande trendigt för politiker att idka lockrop på landsbygdens män.

Ebba Busch, vars parti knappt nämnde landsbygden före 2015, står nu gärna i jaktmundering och poserar.

Sofie Eriksson

Man gör det genom identitetspolitik. 

I EU-valet 2019 blev snus och jakt MUF:s mest prioriterade frågor. Ebba Busch, vars parti knappt nämnde landsbygden före 2015, står nu gärna i jaktmundering och poserar.

När partierna till höger ska prata landsbygdsfrågor blir det ofta att handla om drivmedel. Ibland dyker strandskyddet eller alkoholmonopolet upp.

Det är inte oviktiga frågor. Men ingen av dem svarar upp mot de verkligt stora problemen utanför städerna. 

Att platserna blir färre på äldreboendet. Att vårdcentralen “slås ihop” med den inne i stan. Likadant för tandvården. Att affären och cafét och bibblan har stängt, vägarna är trasiga, att bussarna går mer sällan men biljettpriset stiger.

Att myndigheterna knappt syns till förrän de ska sätta dit en. Att rika kommuner dumpar sina mest utsatta här. Att naturresurser sugs ur marken, vattnet, luften, skogen – men vinsterna hamnar någon annanstans.

Ovanpå detta: Arbetslösheten i skev kombination med svårigheterna att rekrytera till välfärden. 

Det är alltid slut på pengar här. Budgeten räckte inte denna gång heller. Tilliten till samhället eroderar.

Sofie Eriksson

Frustrationen handlar om decennier av nedmontering. Ett tidvatten där samhället dragit sig tillbaka i omgångar för att sällan komma tillbaka.

På sina håll blomstrar turismen. Övriga får leva med effekterna av en marknadslogik som systematiskt missgynnar stora delar av landet.

Det är alltid slut på pengar här. Budgeten räckte inte denna gång heller. Tilliten till samhället eroderar.

Och knappt någon verkar vilja göra något åt det på riktigt. Man duttar med tröstpriser, men få vill bryta de mekanismer som ständigt diskriminerar mindre orter.

Marknadiseringen, privatiseringen, nedskärningspolitiken, urbaniseringen – jag har aldrig hört en etablerad politiker säga att urbaniseringen ska hejdas.

Kvar blir då identiteten. “Vi är inga stadsbor i alla fall.” Och det spelar politikerna på, för det är ju enkelt.

Men människorna förtjänar bättre än poserande och populistiska löften om lite billigare bensin. 

  • Sofie Eriksson