”Jag kan ta världens alla fajter, men nu har jag någon annan att tänka på”

Claes Thim växte upp i Luleå tillsammans med mamma och fyra syskon. Den sidan av familjen var Jehovas vittnen, något som gjorde att Claes ofta kände sig utanför i skolan. 

– När jag var tio så ville jag flytta till pappa i Stockholm. Jag tänkte väl att gräset var grönare, men det blev inte bättre. Tvärtom.

I Stockholm hos pappan fick Claes och hans tvillingbror, som flyttat ned några månader efter Claes, sköta sig själva från tidig ålder. 

– Vi hade ofta inga rena kläder och inte mat varje dag, och jag var ganska kaxig och sa emot. När jag sa att vi behövde kläder så sa pappa att ”du behöver inga kläder”, jag svarade ”men du köper ju en massa öl, då borde väl vi få kläder?”

Konflikten mellan Claes och hans pappa eskalerade när bröderna började gymnasiet. 

– Då går inte längre studiebidraget till vårdnadshavaren, utan man får det själv. Men min pappa sa att han skulle ha de där pengarna, det rörde sig om 1200 spänn, Jag sa att ”så länge som inte du köper kläder och mat till oss så får du inte ett skit av mig”. Då kastade farsan ut mig. Jag var 17 år. 

Vi hade ofta inga rena kläder och inte mat varje dag, och jag var ganska kaxig och sa emot.

Claes sov första nätterna hos en kompis, sedan tog han mod till sig och gick till socialkontoret. 

– Det var jättepinsamt tyckte jag då. Men jag hade haft ganska mycket kontakt med socialtjänsten innan, bland annat hade lärare gjort orosanmälningar. Så jag visste var kontoret låg. Jag gick dit och sa att ”jag har ingenstans att bo”. 

Lösningen blev ett flyktingboende i Tullinge. Claes och några flyktingar från bland annat Afghanistan delade på boendet som bestod av ett större hus med flera småhus på tomten. 

– Jag fick bo i ett av småhusen, och lära mig allt. Laga mat, städa, diska. Under den där tiden fick jag försörjningsstöd. Jag har kvar lappen hemma: 300 kronor i veckan. Det skulle räcka till mat, kläder, schampo, tandkräm, allt. Det här var 2007-2008.

– Killarna på boendet hjälpte mig mycket, hur man handlar mat, hur man lagar mat, och hur man blir bättre på fotboll.

Han säger att tack vare lärarna på skolan gick det bra. När de övriga klasskamraterna gått för dagen kunde Claes hämta matlådor med överbliven skolmat. 

– Det var en jobbig tid i mitt liv. Jag har haft svårt att ta emot hjälp, har tyckt att det varit pinsamt. Men det har format mig till den jag är. 

Claes klarade gymnasiet, mot alla odds. 

– Jag hade 30 procent i frånvaro. Så fick jag en ny lärare, Kenneth. Han var sträng. Började vi nio och du kom fem över så var dörren låst. Jag hatade ju honom. Men med facit i hand så var han den bästa läraren jag haft. 

– Men alla lärare visste om min situation. En gång skulle vi ha studiedag och spela bowling. Skolan ska ju vara gratis, men alla elever skulle betala 50 kronor för att betala bowlingen, och jag hade ju inga 50 kronor, så läraren gick in och betalade för mig. Han följde även med och kollade på nytt boende till mig. Hade jag inte haft de där lärarna så hade det nog inte gått så bra för mig, som det ändå gjorde. 

Första riktiga lönen fick Claes när han var 19 år, på sitt första jobb som elektrikerlärling. 

Jag ringde hela tiden och frågade ombudsmännen om olika saker, så till slut så sa de: ’Men Claes, ska inte du gå en facklig utbildning, så slipper du fråga så mycket?’

– Jag fick 15 000 kronor i lön. Det var ju hur mycket pengar som helst för mig. Jag köpte en ny platt-tv för 6 000 spänn och gick på krogen, och jag behövde inte bry mig om ölen kostade 70 istället för 50. För jag hade råd. Jag har aldrig känt mig så rik som jag gjorde då. Där och då lovade jag mig själv att jag aldrig mer skulle bli beroende av någon annan för min försörjning. Det är väldigt jobbigt att vara beroende av allmosor. 

Det här var också då Claes kom i kontakt med facket första gången. 

– Jag var med om en arbetsskada och fick sy fingret. Jag skulle dra kabel i ett gammalt plåtrör, men så gick kabeln av och jag slant, så jag drog fingret över röret och fick sy 14 stygn. 

– Michael Clysén, som är regionombudsman i dag, hade hållit skolinformation på min skola och jag hade något vagt minne om försäkringar. Men min arbetsgivare hade inga försäkringar, så jag ringde facket och frågade. Facket svarade ”ett: ni har inget kollektivavtal, två: du är inte medlem”. 

– Jag hade hela tiden tänkt bli medlem, men skulle bara köpa en platta bira först, för det var lika mycket som medlemsavgiften kostade, så jag sköt på det i flera månader för att istället köpa öl. Det var så jag tänkte då. 

Det var inte bara försäkringar som saknades på företaget. I och med att det inte fanns kollektivavtal fick inte Claes ut sitt intyg på att han fullgjort sina lärlingstimmar. 

– Jag ringde upp min chef, och sa att ”nu fan får du fixa kollektivavtal, för jag får inte ut mitt certifikat”. Han tecknade avtal till slut, och jag fick ut mitt certifikat. 

Claes märkte att det gick att påverka, och när han till slut gick med i facket började en ny resa. 

Vi sa att vi behöver ha ett skyddsombud på arbetsplatsen, då var jag 24 år och valdes till skyddsombud. Sedan gick det ju åt helvete.

– Jag ringde hela tiden och frågade ombudsmännen om olika saker, så till slut så sa de: ”Men Claes, ska inte du gå en facklig utbildning, så slipper du fråga så mycket?”

– Det första var en ungdomsträff. Jag vågade inte gå själv, så jag tog med en kollega. Helt ärligt var tanken att vi skulle supa. Vi hade med oss massor med alkohol och planen var att dricka det. Men första passet vi hade handlade om vad facket är, och jag tänkte att ”det här är ju jätteintressant”. Jag blev förvånad att jag tyckte det var så intressant. 

Det dröjde några månader, och så skulle en ungdomsansvarig utses i VK1. Claes Thim räckte upp handen. Och han lärde sig det som många förtroendevalda kan intyga: att räcka upp handen leder ofta till att uppdrag landar rakt i knät. 

– Räcker man upp handen i det här förbundet så får man allt. För vi är så få. 

På nästa företag var arbetsvillkoren än värre. Bland annat fick de anställda köpa sina egna verktyg.

Med hjälp av facket löste sig det mesta, men ryktet om att Claes blandade in facket vid missförhållanden började nu sprida sig.

2014 började han på APQ el i Stockholm, och bygget av Mall of Scandinavia i Solna. Där fanns många problem med arbetsmiljön, trots detta var skyddsronderna bristfälliga. 

– Vi sa att vi behöver ha ett skyddsombud på arbetsplatsen, då var jag 24 år och valdes till skyddsombud. Sedan gick det ju åt helvete. 

Det var rätt många i förbundet som var sura på mig. Men de visste inte halva historien. Mitt mål har aldrig varit att skada Elektrikerförbundet.

Det som i korthet hände var att en konflikt uppstod mellan Claes i hans roll som skyddsombud och hans chef, och två månader innan invigningen av gallerian 2016 plockades Claes bort från arbetsplatsen. 

– Jag hörde av mig till förbundet, men fick inte den hjälp jag behövde, och jag kände mig sviken av förbundet. Jag överklagade till förbundsstyrelsen hur de hade hanterat mitt ärende, men det hann preskriberas innan något löstes. 

I samband med detta hörde SVT:s Uppdrag granskning av sig till Claes. De ville göra ett program om utländsk arbetskraft, och hade fått tips om skyddsombudet Claes Thim och Mall of Scandinavia, där många utländska arbetare arbetade. 

– Jag tänkte att nu har jag ett ypperligt tillfälle att på bästa sändningstid förklara hur det är att vara förtroendevald. Jag insåg att jag kommer att bli av med jobbet, men att det får vara värt det. 

Några månader senare gjorde Uppdrag granskning en uppföljning av programmet. 

– Det var ett program som tyvärr handlade väldigt mycket om Elektrikerförbundet, och vad de hade gjort och inte gjort. Det var rätt många i förbundet som var sura på mig. Men de visste inte halva historien. Mitt mål har aldrig varit att skada Elektrikerförbundet. 

Han har också valt att engagera sig politiskt, för att påverka ”på riktigt”, som han säger. 

Jag som person kan ta alla fajter i hela världen, när det bara handlar om mig, men när du har en annan människa att tänka på så kommer andra faktorer in, inte minst ekonomiskt.

– Jag fattade inte i början varför facket skulle hålla på med politiken också. Men sen lärde jag mig att vi har något som heter arbetsmiljölagen, arbetstidslagen, lagen om anställningsskydd och så vidare, och då insåg jag att om man ska kunna påverka på riktigt så måste man ju påverka via politiken. 

Har du kunnat göra det, påverka via politiken?

– Ja, det finns sådant jag är stolt över, även om det kan ses som väldigt litet. På min hemmaplan i Huddinge har jag varit med om att skapa fler sommarjobb, och även sett till att lunchersättning när eleverna är ute på praktik höjs med 20 kronor. När jag gick i skolan så hade jag ju inte de där kronorna över, och jag vet att det finns många som är i samma situation i dag. 

Stridbar som få. Men nu har han inte längre bara sig själv att tänka på. Den första dagen på det nya året blev Claes Thim pappa för första gången. Till en liten Oliver. 

– Jag som person kan ta alla fajter i hela världen, när det bara handlar om mig, men när du har en annan människa att tänka på så kommer andra faktorer in, inte minst ekonomiskt. 

Därför har han nu sadlat om till ett annat, tryggare liv. Han är sedan i slutet av mars lärare på elprogrammet på Thorildsplans gymnasium i Stockholm. 

– Det är många skolor under åren som har försökt att anställa mig, men jag har alltid tackat nej, fram till nu. Och det har varit för att jag har brunnit så för att jobba fackligt. Men nu är jag i en annan situation, och när jag fick frågan så tackade jag ja. 

Jag tar ett steg tillbaka och testar på att vara lärare en stund. Men jag hoppas att det kommer att finnas plats för mig i Elektrikerförbundet längre fram.

Bakgrunden till Claes Thims beslut att byta facket mot skolan är de budgetförändringar som förbundsstyrelsen beslutade förra sommaren, som innebar stora nedskärningar i El-ettans verksamhet. 

– Jag uppfattade det som att man drog i nödbromsen så det bara skrek om det gällande El-ettan. Bland annat skars arbetsmiljöverksamheten ned med två tredjedelar. 

På företaget kände han sig inte hemma längre, så han skrev på Facebook att han sökte nytt jobb, och det gav utdelning. 

– En lärare jag känner skrev att hon skulle vara föräldraledig och att de behövde en vikarie under ett år. Så nu är jag här, på Thorildsplans el-program. 

– Jag hoppas kunna smitta av mig med arbetsmiljö- och arbetsrättskänslan. Så att eleverna har lite bättre koll på det när de kommer ut. Och pränta in i dem att komma i tid och ha telefonen i fickan under arbetstid. 

Under vårens årsmöte i VK1 valdes Claes Thim till VU-ledamot. Det är ett uppdrag han nu avsagt sig.

Ingrid ”Ninni” Blom har adjungerats in på hans plats. 

– Men jag är fortfarande medlem i Elektrikerförbundet. Jag har kvar mina uppdrag som regionalt skyddsombud och CR-ombud men de är vilande under tiden jag jobbar som lärare. 

– Jag tar ett steg tillbaka och testar på att vara lärare en stund. Men jag hoppas att det kommer att finnas plats för mig i Elektrikerförbundet längre fram.