”En högst möjlig vision”
"Jag skulle vilja rikta fokus mot ett ämne som med stor sannolikhet inte leder dina tankar till de sedvanliga konflikterna i en avtalsrörelse – men som i allra högsta grad handlar om kontroll och makt", skriver Andras Molnar.
Avtalsrörelsen är igång. Det finns mycket att förhandla om och det är mer tydligt än någonsin var de olika parterna befinner sig vid förhandlingsbordet.
När vi kokar ner de olika kraven får vi ofta samma buljong.
De som köper ditt arbete, arbetsgivaren, ser inget utrymme att i ett läge som detta betala mer för det du säljer – alltså din arbetskraft.
Vi arbetare anser däremot att i den vinst som arbetsköparen gör på vårt arbete när det säljs vidare, finns allt utrymme för att ta del av det mervärde vår arbetskraft skapar.
Det finns såklart mer i den här grytan. Hur är förutsättningarna för arbetet? Vem får göra vad? När och på vilka grunder kan man anställa eller avskeda?
Ett krav så fundamentalt att man var beredd att gå ut i strejk, under den tidens förutsättningar där risk för avsked var självklart – fysisk bestraffning likaså.
Att det finns konflikter på en arbetsmarknad är kanske i dagens samhälle oundvikligt.
Men jag skulle vilja rikta fokus mot ett ämne som med stor sannolikhet inte leder dina tankar till de sedvanliga konflikterna i en avtalsrörelse – men som i allra högsta grad handlar om kontroll och makt.
Där jag anser att de organiserade arbetarna (facket) och därmed samhället i stort har mycket att vinna på om vi väljer att ge det rätt uppmärksamhet.
Att det är en facklig, men framför allt en medmänsklig, fråga finns det ingen tvivel om, anser jag.
Det kan helt likställas med arbetarnas krav på 1800-talet, om rent vatten och tvål för att tvätta sig. Ett krav så fundamentalt att man var beredd att gå ut i strejk, under den tidens förutsättningar där risk för avsked var självklart – fysisk bestraffning likaså.
För att inte glömma bort fängelsestraff och slutligen döden.
Eller med hur fördomsfullt bemötandet har varit och är även idag gentemot personer med depression, ångest och psykiskt ohälsa.
Enbart på grund av okunskap och tabun.
Med risk för att ha förlorat en del läsare efter förra meningen väljer jag ändå att fortsätta. För här finns fortfarande mer att säga.
Fenomenet som berör både renlighet och att bli bemött på rätt sätt när kroppen tar över mer än vad som kan kontrolleras kan vara: Menstruation.
Ja du läste rätt, mens.
Med risk för att ha förlorat en del läsare efter förra meningen väljer jag ändå att fortsätta. För här finns fortfarande mer att säga.
Det finns sedan en tid tillbaka en medlemsstyrd, religiöst och politiskt obunden organisation som heter MENSEN. Så här beskriver de sig själva:
”MENSEN:s feministiska vision är ett samhälle där kunskapen om mens och menscykeln är så stor att negativa normer, tabun och myter kring menstruation inte begränsar livet för de personer som kommer att få, har, har haft eller aldrig kommer att menstruera.
Alla ska få tillräcklig information och nödvändig kunskap om menscykelrelaterade frågor och den egna kroppen. Det ska finnas en infrastruktur som tar hänsyn till menstruerandes olika behov och tillgång till säkra mensprodukter.
Personer ska kunna söka stöd och vård för menstruell ohälsa och få ett gott bemötande, oavsett sammanhang. Det ska finnas ett öppet samtal om mens i skolan, på arbetsplatsen, i privatlivet och samhället i stort. Menstruation ska också vara en självklar dimension i det globala utvecklingsarbetet.”
Ska de bemötas av fortsatt fördom, okunskap och tabun som vi har ärvt från forntidens patriarkala maktstrukturer bara för att få kontroll över andras kroppar?
Imponerande eller hur? Besök gärna deras sida (mensen.se), skaffa dig mer kunskap och hjälp de förverkliga sin vision.
För vilka förutsättningar vill vi ge framtidens livmoderbärare på arbetsplatserna och i samhället?
Ska de ha rätt till rent vatten? Tvål?
Ska de bemötas av fortsatt fördom, okunskap och tabun som vi har ärvt från forntidens patriarkala maktstrukturer bara för att få kontroll över andras kroppar?
Det kan vara din syster, din dotter eller mor. Men det kan även vara andra som inte rangordnar sig i de grupperingar som vi är mest vana vid.
Jag vill ge dem förutsättningar som stärker och tar vara på deras fulla potential.
