”Ju mer in­syltad man blir i facket, desto större värld upp­täcker man”

När tidningen når Julia har hon strax innan intervjuats av lokaltidningen, Länstidningen Östersund, om att vara kvinna och elektriker, samt om klotter och trakasserier på byggena. 

På ett bygge i fjol sedan var det någon som klottrat Julias namn i en bygghiss, detta tillsammans med ritade könsorgan och nakna kvinnokroppar.

Julia kontaktade ”sin” ombudsman (Sven Höckert, SEF Nord, reds anm) för att få råd hur hon skulle agera. Det ledde till att byggaren sanerade den del av hissen där Julias namn stod, men inget mer.

De är bara ögontjänare, de skiter ju totalt i oss om de bara sanerar för att ombudsmannen kommer.

Men efter påstötning och möte mellan ombudsman och byggaren skedde en helsanering av hissen. 

– På morgonen dagen efter var det borta. Så de är bara ögontjänare, de skiter ju totalt i oss om de bara sanerar för att ombudsmannen kommer. De lovade också att hålla en information om sexuella kränkningar och mobbing, men de hade aldrig det, vad jag vet. 

Hur kom det sig att du blev elektriker?

– Jag ville ha ett yrke där det gick tjäna pengar, så att jag kunde flytta hemifrån så fort som möjligt. Jag bläddrade i gymnasiekatalogen och hann inte så långt, för under ”e” så stod det om El- och energiprogrammet, och då bestämde jag mig. ”Det här ska jag gå”. Så var det bestämt. 

Under utbildningen gjorde Julia bland annat praktik hos en elgrossist i Östersund. 

– Vilket var jättebra, man lärde sig allt material och snacket och så, förklarar hon.

Hux-flux fungerade det. Jag var så nöjd över att jag hade löst problemet, utan att behöva ringa någon på firman.

Men när hon sökte praktik i trean ville hon byta inriktning till elektriker. 

– Jag och en kompis var ute och gick, och jag sa att ”den första bilen från en elfirma jag ser, där ska jag fråga om praktik”. 

Sagt och gjort. På bilen stod ”Jemtel”, och där fick hon sin sista praktik, och även anställning när skolan var slut. 

Efter något år på byggen tröttnade hon, och sökte sig till en servicefirma. Det första jobbet var att byta en dimmer hos en äldre man. 

– Det var första gången jag åkte till en kund alldeles ensam. Jag var supernervös. 

Julia bytte dimmern, men den funkade ändå inte. 

– Jag stod och kliade mig i huvudet och funderade varför. Men så frågade jag mannen om han hade bytt lampa den senaste tiden, och då svarade han att ”ja, det var ungefär då dimmern slutade fungera”. Så jag bytte till en ny lampa, och då hux-flux fungerade det. Jag var så nöjd över att jag hade löst problemet, utan att behöva ringa någon på firman. 

Förra våren blev det arbetsbrist på servicefirman, och Julia blev uppsagd på grund av arbetsbrist. Åter ringde hon ”sin” ombudsman. Han skulle fundera och återkomma.

Sen gick jag El-intro med Joe Mayer 2017 och jag blev så jäkla fängslad.

Någon dag senare hörde han av sig och berättade att en firma med namn ”Larm- och signalteknik” sökte folk.

En kort tid senare började Julia Aune Larsson arbeta som larmtekniker på firman. 

– Jag trivs jättebra. Och det går bra att arbeta även under Corona. Vi spritar händerna och håller avstånd, och vi har god kommunikation med personalen på de boenden vi installerar åt. 

För att förklara varför hon engagerade sig fackligt så nämner Julia Aune Larsson två namn. Dels ombudsmannen Sven Höckert, dels förbundets studieombudsman Joe Mayer. 

– Sven Höckert var på vår skola och sa väl något i stil med att ”bli medlem här”, och jag tyckte det lät bra. 

– Sen gick jag El-intro med Joe Mayer 2017 och jag blev så jäkla fängslad. Han är ju väldigt bra på att få folk att bli det. Efter det har det bara rullat på. 

I dag är Julia Aune Larsson ungdomsansvarig och skolinformatör i VK15, aktiv i Elqvinnorna, CR-ombud via ungdomsmandat och nu även en av fem ombud till den kommande LO-kongressen. 

Ju mer man blir insyltad, desto större värld upptäcker man ju inom facket.

– Ju mer man blir insyltad, desto större värld upptäcker man ju inom facket, säger hon. 

Hur kom det sig att du nominerades till ombud till LO-kongressen?

– Jag var med på ett möte i VK15 där vi skulle nominera folk till olika uppdrag. Vi var inte så många på plats, och när det handlade om nomineringar till LO-kongressen så sa vår VK-ledare att ”det där ser ut som din grej, Julia”. Det var ingen annan som ville stå där, så jag sa att de såklart kunde skriva upp mig. Sen var jag tvungen att åka hem och läsa på vad en LO-kongress innebar. Jag hade ju ingen aning. 

På det centrala representantskapet i november i fjol valdes Julia Aune Larsson tillsammans med Andras Molnar (VK9), Joe Mayer (nationell studiesamordnare) Nina Alexandersson (VK9) och Jonas Eriksson (centralt ungdomsansvarig) att representera Elektrikerförbundet under LO-kongressen i juni 2020.  

Text: Anna Norling
Foto: Malin Palmqvist