Elforce dubblade personalstyrkan – med nyanlända från Syrien
Elforce i Vänersborg växer så det knakar. Under de senaste två åren har personalstyrkan fördubblats. Och det enbart med nyanlända elektriker från Syrien.
– Jag är väldigt tacksam för de personer som vi har anställt, de är alla sådana som vill jobba. Det är därför vi har satsat på dem, säger Terenzio Durello, ägare av Elforce.
Yahya Morad Eibsh och Osama Alshmali
Terenzio Durello vet hur det är att komma ny till ett land och börja arbeta. Han flyttade från Italien i mitten av 1990-talet för att arbeta på Saab i Trollhättan.
2004 startade han sin egen firma, Elforce. 2013 ombildades firman till ett aktiebolag. Ett företag som i dag har 13 anställda, varav fem är nyanlända från Syrien.
– De senaste två, tre åren har vi haft väldigt mycket att göra, och det fanns inga utbildade elektriker att anställa. Så jag har fått tips på personer att anställa från min gamla lärare på Nercia, säger Terenzio Durello.
De får en chans att vara med i matchen och tjäna sitt uppehälle.
Terencio har gott samarbete med de lokala elutbildningarna, i dag hjälper han bland annat till med valideringar för ETG i Trollhättan.
Han påpekar vikten av språkkunskaper, särskilt viktigt just för elektriker. Därför har företaget skickat de nyanställda som behöver språkträning på kvällskurser i svenska.
Företaget har även som policy att det är svenska som talas på arbetsplatsen. Så att språket kommer naturligt.
Osama Alshmali var elingenjör hemma i Syrien. Han kom till Sverige 2015. Efter validering på Nercia läste han sex månader för att bli elektriker i Sverige.
Han säger att det som främst skiljer yrket i de båda länderna åt är alla regler.
– Det är mer regler i Sverige, och det är jättebra. Det är ett bra system, säger Osama Alshmali.
Det är mer regler i Sverige, och det är jättebra. Det är ett bra system.
Yahya Morad Eibsh läste även han på Nercia när han kom till Sverige 2014. Han fick läsa längre, ett och ett halvt år, innan han fick komma ut på praktik.
I Syrien arbetade han under tjugo års tid på det statliga elbolaget.
Han säger att arbetet inte skiljer sig så mycket åt, mer än att det är mer regler i Sverige, och att det såklart är nya begrepp att lära sig. Men samhället är svårare att komma in i.
– Först när jag kom till Sverige hände det att svenskar blev rädda för mig. Jag vet inte varför. Men nu har jag en svensk språkfamilj som hjälper mig mycket.
Han har även fått hjälp från företaget när svensk byråkrati gjort sig svårförståelig. Ett exempel är hur det lokala bostadsbolaget inte ville betala tillbaka depositionen på lägenheten när Yahya skulle flytta, trots att det inte fanns några anmärkningar i flyttprotokollet.
– Men jag fick hjälp från företaget och av en svensk kompis. Så det löste sig till slut.
Först när jag kom till Sverige hände det att svenskar blev rädda för mig. Jag vet inte varför. Men nu har jag en svensk språkfamilj som hjälper mig mycket.
Men Italien och Syrien är inte de enda ursprungsländerna bland de anställda på Elforce.
– Vi är full styrka utlänningar bland montörerna. Det är bara ägarens pojke Gabriel som är född i Sverige, säger Anes Smailagic, som sedan två och ett halvt år arbetar som arbetsledare på Elforce.
Han är ursprungligen från Bosnien där han arbetade som elektriker på en syltfabrik och som serviceelektriker innan kriget bröt ut i början på 1990-talet.
När han kom till Sverige började han arbeta på Saab i Göteborg. Men när GM tog över skulle allt gå så mycket snabbare, och Anes skadade sig i ryggen i samband med ett panellyft.
När vi kom 1993 var det ekonomisk kris i Sverige, det fanns inga jobb. Nu är det högkonjunktur så i stort sett alla som vill jobba får jobb.
När han sedan sökte andra jobb sade han till omställningskonsulten att egentligen, så var han ju elektriker. Så det blev en elutbildning. På Lernia. Sedan började han på en elfirma utanför Trollhättan. Det var där han träffade Terenzio.
– 2017 kom han med ett förslag om att jag skulle bli arbetsledare på Elforce, få bättre betalt och en vecka ytterligare semester, och då kunde jag inte säga nej. Därefter har vi bara vuxit.
Anes Smailagic säger att det både är enklare och svårare för nyanlända i dag jämfört med när han kom till Sverige i början av 1990-talet.
– När vi kom 1993 var det ekonomisk kris i Sverige, det fanns inga jobb. Nu är det högkonjunktur så i stort sett alla som vill jobba får jobb. Å andra sidan, jag fick en assistent från Migrationsverket som skulle visa mig in i samhället. De killar som kommer nu får kämpa själva. Det är ju jättesvårt att veta vad som gäller. Men vi tar mycket ansvar på firman.
Terenzio Durello säger sig vara nöjd med sin mångskiftande arbetsstyrka.
– Jag ser det bara positivt att vi har anställt så många nyanlända, det är positivt för företaget, positivt för samhället och positivt för killarna. De får en chans att vara med i matchen och tjäna sitt uppehälle.
