Insourcing: Egen personal gav Uniper mer kraft
Sedan 2014 har Uniper insourcat underhållet av sina vattenkraftverk i norr. De anställda Elektrikern träffar menar att det har inneburit att arbetet har blivit såväl enklare som mer meningsfullt.
– Hittar du någon brist som du tycker bör åtgärdas kan du göra det direkt i dag. Du behöver inte gå omvägen genom beställning, förklarar underhållstekniker Arne Sundberg.
Örjan Öberg är en av de underhållstekniker vid Uniper som arbetar vid vattenkraftverken runt Sollefteå.
Patrik Persson, Örjan Öberg, Tomas Nilsson och Arne Sundberg började alla arbeta som underhållstekniker vid olika vattenkraftverk på 1980-talet.
Det är en solig eftermiddag några dagar före påsk då vi träffas vid kraftstationen i Hjälta utanför Sollefteå. Med fyllda kaffekoppar i lunchrummet berättar de fyra om hur de under årens lopp varit med om flera ägarbyten – och olika organisationsformer.
Från att varit anställda direkt under ägaren, till entreprenadanställda, och sedan insourcas för att återigen arbeta direkt under ägaren.
Det var 2004 som de fyra började arbeta tillsammans.
– De totade ihop oss då, säger Patrik Persson, klubbordförande för SEF på Uniper.
I dag är det inte tal om att fråga andra firmor, utan är det eljobb eller mekjobb så gör vi det i regel själva.
Patrik och Örjan kom från gamla Graningeverken, Tomas och Arne från Sydkraft.
Då, 2004, hamnade de fyra kraftverkarna på ett entreprenadbolag som hette Elektro Sandberg. För Patrik och Örjan förändrades arbetssituationen markant. Från att ha varit anställda direkt under ägarna blev de nu entreprenadanställda. Än mer skulle det märkas när nästa ägare gjorde entré: riskkapitalbolaget Altor. De fyra fick nu One Nordic som arbetsgivare. De fortsatte att arbeta som underhållstekniker men arbetssättet blev ett annat.
– Då fick vi samma upplägg som det är i Syd i dag. Fick du ett jobb så skulle det ha ett ordernummer och så skulle allt faktureras på det ordernumret, säger Patrik Persson.
Vad innebar det praktiskt?
– Jag kunde inte åka hit till Hjälta och göra ett jobb och tro att jag skulle få betalt för det, om jag inte fått beställning på det. Utan det satt en beställare i Sundsvall som skulle godkänna mina jobb. Sedan fanns det ett grunduppdrag att göra det här vardagliga, men så fort det blev något fel eller om arbetsuppgifterna på något annat sätt utökades, då fick man inte göra det, för då fick du inget betalt för det.
– Det är vad det innebär att vara entreprenör. Du måste ha en beställning på varje jobb, säger Patrik Persson och fortsätter:
– Från vår sida blev det så att vi kunde åka hit och ronda och se att det fanns saker vi behövde fixa, men efter vi hade anmält felet var det inte säkert att det var vi som fick jobbet, utan det kunde komma firmor utifrån som fick beställningen, för de kanske var billigare.
Då kunde vi få fara hit och låsa upp åt dem, och släppa in dem som hade fått det jobb som vi hade anmält som fel. Den där känslan vi hade haft tidigare, att det här var våra kraftverk, den försvann ju.
Tomas Nilsson och Arne Sundberg, som båda kom från Syd, hade varit på entreprenad sedan 1995, så för dem var detta att jobba på entreprenad inte lika nytt. Men de märkte en stor skillnad när Uniper 2014 beslutade sig för att insourca underhållet.
– I dag har vi befogenhet att ta egna beslut, naturligtvis inom rimliga gränser, säger Tomas Nilsson och fortsätter:
Förut när vi jobbade som entreprenörer hade vi ingen kontakt med ägarna av kraftverket. I och med omorganisationen är det en mellanhand som har försvunnit.
– Havererar en pump, en motor, eller ett kretskort, så kan vi fixa det.
– Vi har olika kompetenser inom gruppen: el, mek, svets, styr och regler. Så vi hjälps åt. Vi gör mycket jobb internt, säger Patrik Persson.
– I dag är det inte tal om att fråga andra firmor, utan är det eljobb eller mekjobb så gör vi det i regel själva, säger Örjan Öberg och fortsätter:
– Det är lättare att få respons från ägarna i dag. Förut när vi jobbade som entreprenörer hade vi ingen kontakt med ägarna av kraftverket. I och med omorganisationen är det en mellanhand som har försvunnit.
– Det är samma jobb, men det är smidigare och vi känner oss mer delaktiga nu. Det känns mer som att det är våra grejer som vi har ansvar för. Det är roligare, säger Patrik Persson.
Text: Anna Norling
Bilder: Michael Engman
