Jubileum i Åmål: Ett sekel av facklig kamp

Det har gått ett helt sekel, 100 år, sedan avdelning 93 i Elektrikerförbundet bildades. I dag är det som då var avdelning 93 i Åmål en del av Elektrikerförbundets VK16.

För att fira jubileet samlades såväl aktiva som pensionerade medlemmar veckan före jul på stadshotellet i Åmål. Platsen var väl vald. På samma plats firade avdelning 93 sitt 30-årsjubileum.

–Där är pappa, och där står mamma, säger Lennart Söderman och visar jubileumsfotot från 1948.

Det här med fackligt engagemang har gått i arv i den Södermanska släkten. Lennarts pappa hette Knut Söderman, jobbade på Elverket och var på sin tid avdelningsordförande för avdelning 93.

Lennart själv blev även han elektriker, och sedermera aktiv i avdelningsstyrelsen. Men släktträdet kapas inte där, Lennarts son, Jan Söderman, valde också elektrikeryrket. Även han engagerade sig i facket. I dag är han ombudsman för Elektrikerförbundet i region Väst.

LÄS ÄVEN: Assemblins arbete flyter på i Nolhaga simhall

Lennart Söderman började jobba på Elverket i Åmål redan som 13-åring. Det var 1958.

–Det var bara att gå dit så fick man jobb. Jag började som springpojke, sedan fick jag följa med de andra ut, berättar Lennart Söderman.

I Åmål fanns på den tiden en elfirma som hette Frödéns, dit handplockades Lennart efter en tid, och där stannade han kvar karriären ut, även om firman vid millennieskiftet köptes upp av det som i dag är Eltjänst i Åmål.

Lennart gick i pension 2006, då var han 61 år och kroppen orkade inte längre.

– Nästan ingen som var elektriker på min tid klarade pensionsåldern. När jag började fanns det till exempel inga slagborrar, utan man fick slå för hand.

Ett arbetsliv som innebar att ständigt arbeta med huvudet bakåtböjt mot taket gjorde att nacken tog stryk.

– I dag kan jag inte längre böja nacken och titta uppåt, säger Lennart Söderman.

LÄS ÄVEN: Felix Finnveden: ”Styrkan sitter i gräsrötterna”

En av Lennarts tidigare kollegor, Krister Bengtsson, har även han problem med en utsliten kropp.

– 43 år har det blivit på samma arbetsplats. Nu blir jag pensionär i augusti. Axlar, nacke och knäna tar stryk, berättar han.

Främst har han arbetat med reparationer inom industri och kommun.

– Jag brukar säga att jag lagar allt från brödrostar till NC-maskiner. Men med åren har det blivit allt färre reparationer. Det är inte förrän det kör ihop sig helt som de ringer. De vill väl spara.

Krister Bengtsson är i dag klubbordförande på Eltjänst i Åmål. Det har han varit länge, minst 25 år. Kanske längre, tiden går så snabbt.

Anledningen till att han fick ordförandeuppdraget förklarar han med att han har svårt att hålla tyst.

– Jag pratar lite för mycket på möten och så där. Men nu är det dags att försöka få in någon annan.

Hans främsta minne under tiden som klubbordförande handlar om när Eltjänst köpte Frödéns vid millennieskiftet. Två olika företagskulturer skulle bli en och samma.

– På Frödéns så mätte vi jobben på ackord. Men på Eltjänst så var det som att vifta med ett rött skynke framför en tjur. Efter ett halvår av förhandlingar enades vi om ett tillägg på lönen, och då var det inte längre värt att mäta.

I dag går inte de anställda på Eltjänst i Åmål på ackord, men Krister Bengtsson säger att klubben nu börjar känna att det extra tillägget ger för dålig kompensation. Så nu diskuteras det om att åter starta förhandlingar i ackordsfrågan.

– Alltid nåt, sa han som kom till Åmål, säger Gunnar Carlsson.

LÄS ÄVEN: Fackligt missnöje mot förslag om ändrad strejkrätt

Gunnar är inte från Åmål, utan från Karlstad, men han tycker om att gnabbas med sina gamla vänner från Åmål.

Även Gunnar Carlsson är före detta elektriker. Och före detta ombudsman inom Elektrikerförbundet.

Anledningen till att han blev elektriker var att hans mor ställde som krav att han skulle söka till en utbildning om han skulle få gå på sjön. För på sjön skulle han. Gunnar blev mässkalle på båten till Amerika, sedan var tanken att han skulle börja på elprogrammet. Men båten hem blev försenad i två veckor, och utbildningsplatsen gick förlorad.

– Men farsgubben var på skolan och pratade med rektorn. Så sedan fick jag börja i alla fall, berättar Gunnar Carlsson.

Efter utbildningen fick Gunnar jobb på AEG, där blev han även klubbordförande. 1989 valdes Gunnar Carlsson av medlemmarna i avdelningen till ombudsman. På den tiden röstade medlemmarna nämligen om namnen till ombudsmannauppdragen. Det var ett hedersuppdrag.

De råd han ger till fackligt aktiva i dag är att engagera sig.

–I dag kanske arbetsgivaren bestämmer över 93 procent av allt på arbetet, och så håller vi på och gnetar för de här sju procenten som blir över. Så de som påstår att facket har för stor makt vet inte vad de pratar om. Om fler engagerar sig så blir facket starkare.

Anita Veines är förtroendevald inom VK16. Hon lyfter det faktum att vi inte bör glömma vår historia. Det är hon och Jan Söderman som har anordnat jubileumsfesten på Åmåls stadshotell.

Inför jubileet har de båda gått igenom gamla protokoll från avdelning 93. Protokoll som visar utvecklingen i såväl branschen, som i arbetslivet.

–Det är historiska beslut som vi ser som självklara i dag, som att arbetsgivaren står för våra arbetskläder. Men det är ju ingen självklarhet, utan det handlar om att någon har satt sig ned och förhandlat om detta.

---

LÄS ÄVEN: Claes Thim: ”Att facket inte ska hålla på med politik är ren nonsens”

---

Fakta: Avdelning 93 Åmål

• Avdelning 93 bildades 1918 och hade vid bildandet nio stycken medlemmar.

• 1946 hade antalet medlemmar ökat till 35 stycken.

• 1966 beslutades att avdelning 93 Åmål skulle gå upp i storavdelning 16.

• VK16 har i dag 770 aktiva medlemmar.

• Att bli med i facket var ingen självklarhet i fackets begynnelse. Den elektriker som önskade bli medlem ansökte skriftligt. Ansökningarna togs sedan upp i avdelningsstyrelsen som beslutade om den enskilde fick bli medlem.

---

Anna Norling
anna.norling@lomediehus.se