Spelet var orsaken till att Kalle inte orkade leva längre

Vid köksbordet i huset i Österåker sitter mamma Sonja och systrarna Rose Marie och Annelie. De försöker förstå, och ta in det faktum att deras son och bror Kalle inte längre finns i livet.

– Han berättade i somras. Han sa ”jag har börjat spela”. Jag svarade ”spela?”. Han spelade ju redan musik tänkte jag, innan jag förstod. Jag frågade för hur mycket, men jag fick aldrig något rakt svar, berättar mamma Sonja.

Det var dagen före julafton och Kalle hade inte dykt upp hos mormor och morfar nere i Göteborg där han skulle fira jul. Istället får hans familj ett avskedsbrev via sms. Där står att han älskar dem alla, men att han inte orkar längre.

Just denna gång räddas Kalle, polisen hinner fram i tid. Han skjutsas till psykakuten, där möts han av sin syster Rose Marie. Kalle berättar för första gången för sin syster om sina problem. Om spelandet som gått över styr. Om alla lån han tagit.

– Han berättade att han hade bestämt sig för att ta sitt liv. För han hade spelat bort hela lönen han hade fått på fredagen, det här var på söndagen, säger Rose Marie.

Kalle hade stora skulder. Han hade tagit lån efter lån för att bekosta sitt spelande. Till Rose Marie säger han på natten mot julafton: ”Du anar inte hur lätt det är att låna pengar, det är som en disktrasa. Du vrider ur den och tror att den är urvriden, men så vrider du lite till, och får ut lite mer. Och vrider du i ena hörnet så får du ytterligare lite till. Du kan vrida den där jäkla trasan hur mycket som helst. Det är så lätt att låna pengar.”

Efter samtal med personalen skrivs Kalle ut från psykakuten. Då har han bara timmar kvar att leva. Dagen efter, på julafton, tar han sitt liv.

Kalle, Karl Knuters, var elektriker på Caverion i Stockholm, han var även en välkänd profil inom Elektrikerförbundet, bland annat som skolinformatör för VK1.

Att han skulle bli elektriker var helt klart, trots mamma Sonjas vädjan att hellre välja något annat, inte lika farligt yrke.

Runt köksbordet i Österåker berättar Kalles familj om en kille som var väldigt älskad, varm och omtyckt, och som värnade om de svaga i samhället. En kille som hade det lite svårt att få ihop vardagen, men som var ytterst intelligent, duktig i skolan och särskilt bra på matematik. Och så var det såklart musiken.

– Han älskade musiken, den var en jättestor glöd i hans liv, berättar Rose Marie.

– Det började med ska. Senare blev det mer blues och soul, fyller Annelie i.

Familjen berättar även om Kalles adhd/add som ledde till vissa komiska situationer. Om hur hans mamma bad honom gå ut med hunden, och hur han då gick ut och gick en runda. Med kopplet. Utan hund. Den hade han glömt.

Eller den gången då mamma Sonja skulle hämta honom vid bussen, men ser honom kliva ut ur en bil. Hur han förklarar att han råkat gå in i fel bil, och att mannen bakom ratten frågat: ”Vad fan gör du här?”, och han svarat: ”Ja det undrar jag med”.

– Han hade till och med öppnat bakluckan och lagt in gitarren där, berättar Sonja.

De skrattar. Och gråter.

Det är en familj som sörjer. Som saknar. Som riktar stark kritik mot spelbolag och låneinstitut.

Efter Kalles död hittade familjen buntar med oöppnade kuvert. Räkningar, kravbrev.

Familjen visar bilder på de oöppnade kuvert de hittat hemma hos Kalle, de fyller ett helt köksbord, tjocka buntar. Skuldberget har växt snabbt. Posten är från juni 2018 och framåt, men de flesta räkningarna är från oktober, november och december. Av de räkningar de öppnat räknar de till över trettio olika lånebolag, så här långt.

– Det vi inte förstår är hur kan man ta så många lån utan att bli spärrad?, säger Annelie.

Familjen berättar hur Kalle som tonåring vid vissa tillfällen spelade på enarmade maskiner, men att de efter hans död har förstått att han på slutet nästan enbart spelade via nätet. Och de upprörs över den numer så massiva marknadsföringen för nätspelen.

– Jag satt på tunnelbanan och läste på reklamskylten ”Vinsten på kontot innan nästa station” och jag tänkte ”Nej, nu jäklar, jag borde riva ned den där, eller använda en sprayburk”, säger Sonja.

– Med all den här reklamen finns det ingenstans att komma undan, säger Annelie, och fortsätter:

– Någonstans tycker jag att det är samhällets uppgift att skydda människor från att hamna i spelmissbruk.

– Alltså jag blir galen på det här, vem ska jag skriva till för att få till en förändring?, säger mamma Sonja

Familjen har anmält psykiatrins hantering av Kalle till Inspektionen för vård och omsorg.

De menar att de aldrig skulle ha släppt honom i det skick han var.