Minnesord av Johnny Ekdahl: ”Vila i frid, Karl Knuters”

MINNESORD

Min kära vän och kollega Karl Knuters finns inte bland oss längre. Han avslutade sitt liv på julafton, bara 33 år gammal. Må han vila i frid.

Vissa kallade honom ”Kalle”, andra med mig sade ”Knuters”.

Knuters kunde framstå som en tystlåten, något förvirrad och kanske lite osäker filur bland övriga människor. Något jag själv skulle kunnat ha sagt ”Amen” till tidigare.

Jag hade träffat på honom tidigare som elektriker men jag började känna honom på riktigt när vi skulle göra en skolinformation tillsammans. Då fick jag uppleva hur snabbt man kan förändra synen om en människa.

När jag skulle hjälpa Knuters första gången att hålla i det här mötet var jag lite extra nervös eftersom jag trodde att det var jag som skulle styra och ställa. Men, jösses vad fel man hade. Han slog mig med häpnad! Det var som att se Mr. Jekyll & Mr. Hyde in action fast på ett mycket bra sätt.

Jag som trodde han skulle vara lika tystlåten som jag tidigare upplevt honom, men han verkligen sken där framme, eller så var det bara lampan från projektorn. Vem vet?

Med stor inlevelse visade han vilken kunskap han hade och hur duktig han var att prata inför en större grupp. Jag blev bara en bisittare som hade svårt att få något sagt och ni som känner mig vet att det inte är det lättaste att få mig tyst, men det lyckades Knuters med.

Jag har varit en av de få som har känt till vilka problem han har brottats med. Därför var jag också en av få han anförtrodde sig till. Vi ringde varandra emellanåt bara för att prata. Ibland för han var lycklig över något, som till exempel när han träffat en tjej, eller om musiken han höll på med.

Han kunde även ringa när han var orolig, ledsen och för att diskutera andra problem.

Tyvärr är vi killar oftast väldigt dåliga på att ta upp våra problem inför våra killkompisar, men det gällde inte mellan Knuters och mig, trodde jag åtminstone. För det visade sig att han hade förminskat problemen och kanske inte sagt allt.

Det skulle hjälpa om många fler drabbade vågade ta upp sina problem. Samtidigt måste vi andra försöka bli bättre på att våga fråga om annat än väder och vind.

Han kunde beklaga sig med att han kom med sina problem, men jag tjatade om att jag ville att han skulle använda mig som ett bollplank. Jag tyckte inte ens att det var jobbigt, eftersom jag märkte att han tyckte det var skönt att få prata av sig.

Jag var kanske lite egoistisk? För jag mådde egentligen bra av att få känna mig behövd och att känna att jag hjälper en kompis. Därför försökte jag heja, peppa, ge råd eller bara satt och lyssnade.

Han kunde ha väldigt dåligt samvete över att han ibland på kort varsel bokade av ett möte. Jag fick ofta påminna honom om att jag var förbered på att han inte skulle dyka upp, eftersom jag hade en stor insikt och förståelse över hans problematik.

Även om spelberoendet var den absoluta orsaken till hans död så hade han även andra problem precis som alla andra. Det var speciellt inom ett område som vi hade mycket gemensamt och det var inom NPF-diagnoser som add/adhd.

Detta gjorde att vi hade våra superkrafter och problem tillsammans och det kunde bli lite smått roligt då vi bägge kunde vara rätt förvirrade och glömska. Även om våra grundförmågor var lika så pekade våra diagnoser, Knuters add och min adhd, åt olika håll.

Vilket gjorde att vi förstod och accepterade varandras egenheter som till exempel att glömma och att det fanns brister i tidsuppfattningen. Sedan delade vi något som kanske inte ska ses som ett problemområde i den bemärkelsen, men problem är det uppenbarligen, och det var att vi hade samma syn rent ideologisk och politiskt.

Jag blev självklart mycket förvånad när han för en tid sedan berättade om sitt spelberoende. Jag visste mycket väl att detta är en sjukdom även om man till en början gör det frivilligt men det är precis som alla andra missbruk. Därför försökte jag stötta honom men var tydlig med att jag inte visste hur sådant här ska och bör hanteras.

Han berättade att han hade haft detta problem i ungefär tio år och hade tidigare lyckats sluta med några små återfall. Men nu sade han att han hade ramlat dit ordentligt.

Han sade att han fick hjälp av någon privatperson vilket är bra, men jag sade att han också behövde få proffshjälp så jag tipsade honom om att ta kontakt med flera grupper/föreningar och 1177 där han kunde få mer stöd, hjälp och information om spelberoende.

Efter Knuters död har jag funderat mycket över om jag kunde ha gjort på något annat sätt. Tankarna har trots allt blivit lite lättare, för att jag har insett att jag faktiskt fanns där för honom. Sedan kan man alltid säga att man kunde ha gjort mer när man har facit i handen, men det är fel att tänka så.

Att vår goda vänskap var ömsesidig bevisar Knuters själv genom detta sms (ordagrant):

”Det känns jäkligt skönt att ha en person som dig Johnny. Som man kan lita på”

Det var också ett av de sista sms:en Knuters skrev till mig.

Till Karl Knuters!

Jag lovar att se till att din bortgång ska medföra att fler får hjälp. Därför tänker jag påverka så att regelverket för alla dessa låneinstitut, sms-lån, privata spelbolag och nätkasinon ändras.

Egentligen borde de kanske förbjudas helt. Åtminstone bör ALL spelreklam helt förbjudas.

Detta kommer jag försöka påverka genom att skriva motion/motioner mot spelbolagen och dess reklam.

Jag vet att detta var något Knuters själv hade velat då både han och jag brinner för att hjälpa andra. Då är det inte mer än rätt att se till att hans sista handling också kan hjälpa andra.

Karl Knuters företag Caverion

Officiellt från mitt och fackets håll vill vi ge Caverion en stor eloge och ett stort tack! Efter att Knuters berättade om sina bekymmer för sitt företag så tog de problemen på fullaste allvar och gav honom tid på ett beroendecenter för spelmissbrukare.

Inför hans begravning såg även företaget till att kollegorna kunde ta sig till kyrkan i Åkersberga och gav dessutom alla betald ledighet för den dagen. Detta är mer än vad avtalet kräver så tack för visad medmänsklighet.

Vi riktar ett speciellt tack till cheferna på Caverion, Jeanette Henriksson och Joackim Björklund som gjorde detta möjligt.

Underbara Knuters jag kommer aldrig glömma dig!

Och jag lovar att jobba för att inga fler ska drabbas av det som hände dig

Din vän för alltid// Johnny Ekdahl

---

Ta strid mot spelberoendet

Jag tar gärna emot hjälp och råd gällande hur jag kan påverka så att människor inte hamnar i spelberoende, och så att de som ändå gör det får den hjälp de behöver. Hör av er även om ni bara är intresserade av att skriva under motionerna när de är klara.

Kontakt sker via min epost: forsakring.vk1@sef.se

Johnny Ekdahl