Jonas Wallin: ”Det här är min oro”

När vi går till vallokalen och röstar den 9 september, då är vi var och en med och formar vilken politik som ska föras de närmsta åren.

Det kommer att bli en tuff valrörelse. Vi kommer att möta människor därute som tror att det här valet handlar om böneutrop, och som är beredda att använda sin röst, sitt inflytande på valdagen, till att dra isär människor ännu mer.

Och politiker från alla håll ansluter sig till diskussioner, och ger sig in i debatt om hur olika religiösa församlingar ska fungera, som om det är det mest livsavgörande för dig och mig.

De säger att de gör det för att det är viktigt att ta människors oro på allvar. Men då vill jag berätta vad jag är orolig för:

Den svenska arbetarklassen dör av ojämlik vård. Det oroar jag mig för, och det borde våra politiker oroa sig för.

Jag är orolig för skolan, för att klyftorna bara drar iväg och drar isär oss ännu mer. I de stora städerna ökar segregationen, och skolan, som skulle jämna ut förutsättningarna mellan fattiga och rika, förstärker dem istället, så att den som drar det korta strået i klasslotteriet ska få ett ännu kortare av skolsystemet.

När regeringen lägger förslag om behörighet från yrkesprogrammen till högre studier och att stoppa att skolornas pengar går till vinster åt privata storföretag, då vill jag att valet ska handla om det.

Och när vi är oroliga över att det inte räcker, över att regeringen åker på säljresor med samma skolföretag, så att våra skattepengar går åt till att exportera det här katastrofsystemet till fler länder.

Jag är orolig för att inte få rätt cancervård om jag skulle behöva. Enligt en rapport från Cancerfonden som kom nyligen skulle 2 900 människoliv kunna räddas varje år om lågutbildade fick lika bra vård när de blir sjuka som högutbildade får.

Den svenska arbetarklassen dör av ojämlik vård. Det oroar jag mig för, och det borde våra politiker oroa sig för.

Jag är orolig för alla dödsolyckor som sker på arbetsplatserna, särskilt i vår bransch. I en rapport som vi släppte nyligen är det tydligt att dödsolyckor och politik hänger ihop.

Det är inte svårt att lista ut att när det blir långa leveranskedjor med underleverantörer i led efter led, så blir säkerheten lidande.

Det är inte svårt att lista ut att när det blir långa leveranskedjor med underleverantörer i led efter led, så blir säkerheten lidande. Men det finns också mycket som behöver göras med arbetsmiljön i alla typer av jobb.

Vi måste se till att vi kan hålla oss friska på jobbet, och så behövs stora satsningar på arbetsmiljö. Och när olyckan är framme, så måste man kunna lita på sjukförsäkringen, och det är svårt att göra idag.

Det här är saker jag är orolig för, och det är bara några. Listan på nödvändiga reformer vi behöver göra i det här landet är lång. Vi känner igen den allihop. Men ändå har vi slutat prata om de frågorna.

Vi kan väl vara ärliga och kallade dem för vad de är: vänster-höger-frågorna. Frågorna om en rättvis ekonomisk politik. Om välfärd och skatter. Om att omfördela från den som har mer till den som har mindre. Om en politik som går ut på att ta hand om varandra när det är tufft.

Det behövs mer av det i svensk politik. Det är klart att ingen pratar om vänster och höger i politiken när det inte finns några konkreta förslag. Kanske är det nu dags för en progressiv skattereform? Att se till att lyfta frågan om en ny omfördelning, i den tid då klyftorna mellan de rika och alla andra har ökat.

Om vi pratar om detta, då tror jag att det finns en chans att vi slipper en regering som leds av Moderaterna efter nästa val. Den förra moderatregeringen gjorde allt den kunde för att slå mot facket, öka klyftorna och sälja ut välfärden, och de har inte ändrat sig sen dess, tro mig.

SD lägger pengar på att sänka bankskatter och till privata välfärdsföretags vinster, och säger sen att det är för dyrt att hjälpa flyktingar.

Och med Sverigedemokraterna med i eländet också lär det inte bli bättre. De är precis lika glada i att gynna de redan rika och försämra arbetsrätten, och sen skylla att det blev sämre på grund av invandrarna.

SD lägger pengar på att sänka bankskatter och till privata välfärdsföretags vinster, och säger sen att det är för dyrt att hjälpa flyktingar. Och de får hela debatten att handla om att de är jobbigt att samsas med andra kulturer.

Vi kommer möta dem hela valrörelsen, och jag kommer att vara taggad. För varje debatt om kulturer som dyker upp, ska jag lyfta debatten om arbetsrätten, om ekonomisk politik, om varför klyftorna har ökat och om vad vi tillsammans kan göra åt det.

Det är hög tid att vi berättar för våra politiker vad vi är oroliga för, och hög tid att vi ställer krav på förändring.