KULTUR

Emil Boss diktar om arbete, språk, solidaritets- och fackföreningskamp. Han jobbar till vardags som butiksanställd och lokalvårdare på Systembolaget. Det är en uppfriskande och spännande samling dikter som sätter sökarljuset på stressen i arbetslivet och näringslivskulturens oinskränkta makt över våra liv, skriver Ulf Lundén.

Emil Boss andra diktsamling heter ”Acceleration”. Dikterna ryms inom en långsmal bok och är även tryckt på Systembolagets egen kvittorulle. Det är onekligen ett av de mest originella formaten som nått mig under min mångåriga tid som kulturredaktör.

LÄS ÄVEN: Ulf Lundén: ”En respektfull hyllning till arbetaren”

Jag fnös först åt greppet som sådant. Ännu en språkmateralist, tänkte jag, någon som vill väcka uppmärksamhet och sprida ut sina ordlabyrinter utan minsta tanke på att också kunna bli läst eller förstådd. Men jag hade monumentalt fel. Det dröjde inte länge förrän jag insåg att jag höll i en av samtidens mest egensinniga arbetardiktningar som skådats på länge.

Titeln ”Acceleration” är ett koncentrat av innehållet. Det är ett lyriskt gestaltande av den ständiga hetsen i dagens arbetsliv.

Det är korta kärnfulla dikter som handlar om marknadsliberalismens totala herravälde över våra liv. Vart tog friheten vägen? När får vi vara i fred från arbetets ständiga krav om att vara högpresterande och lönsamma människoprodukter?

LÄS ÄVEN: Ingemar E. L. Göransson: ”Arbetarrörelsen har svikit sin kulturpolitik”

Emil Boss skriver från ett kollektivt perspektiv. Här finns inget ”jag” men däremot ett ”vi”. En gemensam erfarenhet som utan tvekan kan delas med många läsare.

Människan förvandlas till en liten kugge med robotliknande rörelser, blott och bart en förbränningsapparat, där även toalettbesöken får sin egen tidsram.

Diktsamlingen består först av skisser över hur 20 olika försäljare på Systembolaget rör sig över arbetsgolvet.

Dikterna blottlägger den absurda tillvaron men visar även hur maktlösheten brett ut sig. Men Emil Boss diktar även om gemenskap, solidaritet och strejk. Det handlar om en solidaritetsaktion för elva städare som har fått sina rättigheter kränkta på grund av sin utsatta migrantstatus. Kraven är avtalsenlig lön och fasta anställningar.

Ibland räcker det med några meningar och upprepade ord för att faktiskt skildra dagens allt hårdare klassamhälle. Emil Boss skriver:

”Det finns klasser inuti klasser inuti klasser. Oåtkomliga erfarenheter inneslutna i varandra. A- och B- och C- och D-lag. I en formlös expanderande fabrik.”

LÄS ÄVEN: Stockholmsskildraren Per-Anders Fogelström 100 år

Systembolaget har ett högt förtroende bland allmänheten. Vinimporten från Sydafrika har dock solkats ned av lantarbetarnas usla arbets- och levnadsvillkor. Även om detta skriver Emil Boss dikter om. Det är realism i mycket korta stycken. Sådana ämnen leder sällan till politiska strider i dag.

Emil Boss ställer också den mycket intrikata frågan om de så kallade ”enkla jobben”. De ska bli ännu fler med osäkrare anställningsvillkor och ännu lägre löner som följd. Så lyder den nyliberala drömmen i ett samhälle som ska bli ännu mer fientligt till både löntagare och fackföreningar.

Det ska bli spännande att fortsätta följa Emil Boss. Han har en egen berättarstil som egentligen är den direkt motsatta till Dan Jönssons expressiva och ordrika arbetardiktning.

LÄS ÄVEN: Elvis Presley förankrad i arbetarklass och blues

Emil Boss är född 1979. Han debuterade 2011 med diktsamlingen ”Vad avlägsna vi ser ut man kan knappt tro att det är vi” (Albert Bonniers förlag). Han arbetar som sagt i detaljhandeln och är aktiv inom arbetarrörelsen i SAC (har bland annat varit pressansvarig och redaktör för medlemstidningen Syndikalisten).

Sedan 2013 är Boss krönikör på norska Klassekampen och för tidningen Arbetaren. Boss är medlem i Föreningen Arbetarskrivare. Han var med och bildade kampanjen Rättvis vinhandel.

Ulf Lundén