Rädsla gör oss till dårar som fokuserar på allvarliga, men relativt små hot och gör så vi missar de stora hoten.

Står en väska kvar på centralstationen är det stor risk att folk grips av panik och ringer dit all form av räddningspersonal.

Visst vi har haft terrordåd i Sverige.

1940 sprängdes tidningen Norrskensflamman och dödade 5 människor i ett enskilt terrordåd. Terrordåden på Drottninggatan dödade 4 människor.

Vet ni hur många som har dött av drunkning denna sommar? När jag tittade senast hade 28 människor dött av drunkning denna sommar.

Ändå är det fullt på stranden varje dag där jag och mina barn är. Trots att döden guppar så blått och härligt där ute.

Fallolyckor är det som skadar och dödar flest människor av alla olycksformer i vårt samhälle. Men än har vi inte sett ett ända åtgärdspaket eller nollvision mot detta.

Jag plockar mycket svamp med mina barn. I våra trakter finns det gott om vildsvin men även en och annan varg hittar hit. Människor undrar om jag inte är rädd. Jo det är jag absolut. Men inte för varg och vildsvin.

Jag har haft borrelia två gånger och en gång stod jag med foten i ett jordgetingbo med min då 3-åriga son på mina axlar. Sådant är jag rädd för.

Det dog fler människor i arbetsplatsolyckor 2017 än av gängskjutningar, men man hör inte många vara rädda för sina arbetsplatser.

Rädslan spökar i våra hjärnor och slår ut all form av logiskt tänkande. Sommaren är här och uteserveringarna fylls på med människor. Där dricks det en hel del alkohol och det röks även en och annan cigarett. Detta vet alla människor är farligt. Vi kan dö av dessa produkter.

Men ändå är vi människor mer rädda för att gå hem.

Vi börjar tro att människor som kommer hit från andra länder enbart vill oss illa. De målas ut som jävlar som våldtar våra kvinnor. Ändå vet vi att den vanligaste våldtäktsmannen är gift med sitt offer. En man som tar sig friheter över sin fru.

Men ingen är rädd för bröllop som är en väg in till detta beteende. Givetvis orsakar inte bröllop detta beteende utan det orsakas av könsrollerna vi har i samhället.

Men könsroller är väldigt få rädda för. Aldrig har jag hört en man säga: Fan vad jag är rädd för den roll jag har uppfostrats till att vara i.

Då vet vi ändå att 90 procent av våra fängelser är fyllda av just män. Att hela rollen har en negativ och destruktiv fostran på oss män.

Ja det är märkligt vad rädsla gör med oss.

Jag tror vi alla skulle må bra av att göra en personlig riskanalys över oss själva och våra familjer. Där vi radar upp alla hemskheter som kan drabba oss. Sen riskvärderar vi dessa. Hur stor chans är det att det inträffar? Och vad blir konsekvenserna om det inträffar?

Tror ni en att kvarglömd väska på en centralstation skulle hamna högt upp på listan, eller grillen på altanen som är tänd trots denna torka?

Ni kan väl fundera ett slag? Ta dessa frågor med era nära och kära. Sen får ni gärna återkomma till mig.