Olyckan i Svappavaara: Julia blev bara 21 år gammal
Den 27 juli hände det som inte kunde hända. Det som inte fick hända. Julia Markström, elektriker vid Cranex, föll igenom ett gallergolv vid kulsinterverket i Svappavaara och avled av det över fem meter höga fallet.
– Vår sorg och vår saknad är enorm, en saknad som kommer att vara en del av resten av våra liv. Men det värsta av allt är att Julia förlorat en så stor del av sitt liv och den framtid hon drömde om, säger hennes syster Evelina Markström.
Julia Markström blev 21 år gammal.
Julia Markström gick ut el-programmet i Kiruna 2016, hon hade tidigt bestämt sig för att bli elektriker.
– Jag, som var storasyster, pluggade jättemycket, och hon sa att ”jag tänker aldrig plugga så mycket som du gör, jag tänker jobba med något praktiskt”. Hon pratade om bygg och industri, men valde el för att det är en framtidsbransch, och för att det är bra att kunna och har en utvecklingspotential, berättar Evelina Markström.
Sedan februari i år arbetade Julia för entreprenören Cranex, som utför underhåll för det statliga gruvbolaget LKAB.
Men hon hade bara några dagar innan olyckan sagt upp sig, hon skulle till hösten börja som lärare på elprogrammet i Kiruna. Hon skulle få pedagogutbildningen betald under tiden.
Evelina Markström berättar om kvällen innan olyckan. De båda systrarna hade inte setts på ett tag, den här kvällen lagade de och deras sambos pizza, skrattade, tittade på bilder från semesterresor och pratade länge.
– Det var då hon berättade att hon fått jobbet som lärare. Hon trivdes jättebra på Cranex, men hade sedan hon läste på elprogrammet en dröm om att själv arbeta som lärare. Hon ville visa unga tjejer att arbetsmarknaden även är för dem. Att tjejer kan. Hon var en riktig föregångare och förebild, säger Evelina Markström.
Men en ett gallergolv, en gallerdurk, i kulsinterverket i Svappavaara gav vika och den framtid som Julia såg framför sig blir aldrig av.
Storasyster Evelina berättar att Julia alltid var noga med säkerheten, hon hade också en pappa som varit skyddsombud under många år på LKAB.
– Julia har inte gjort något fel. Hon använde alltid fallsele och den skyddsutrustning som var aktuell. Men det här var ett område där det inte var aktuellt att använda fallsele. Det skulle inte kunna hända, säger Evelina Markström.
En stund förstår man vad som har hänt, men sedan förstår man inte igen.
– Det var inget ställe där man behövde vara rädd, utan det är som en bro, ett helt plan på 7 gånger 8 meter som består av gallerdurkar, 1 gånger 1 meter breda. Julia och hennes kollega gick över det ett par gånger och lämnade grejer, och gick sedan till bilen för att hämta mer material. Tredje gången över bron så hör Julias kollega, som går två meter före henne, hur hon ropar till, och när han tittar bak så är hon borta. Då har en gallerdurk försvunnit, ramlat ned, och Julia med den, berättar Julias mamma Kristina Markström om olyckan.
Familjen sörjer sin syster och dotter. En ung kvinna med en stor personlighet. Julia var ständigt aktiv, hon älskade dans och tävlade i bugg under en period, hon var under flera uppsättningar en del av nyårsrevyn i Kiruna och hon körde skoter och reste mycket.
– Hon var väldigt glad och vänlig och hjälpsam och humoristisk, men också modig. Hon var liksom guld. Hon förgyllde alla sammanhang hon fanns i. Hon njöt av livet, hon hade en livsgnista som var beundransvärd, säger Evelina Markström.
– En stund förstår man vad som har hänt, men sedan förstår man inte igen, säger mamma Kristina.
Sånt här ska inte hända, inte 2018, när man talar om säkerheten först.
Familjen berättar att Julias arbetsgivare Cranex agerat på ett bra sätt och velat vara till stöd och hjälp efter olyckan, samtidigt har familjen känt sig bortglömda av LKAB.
– LKAB har inte funnits där för oss anhöriga från början annat än att lokala chefer från företaget hört av sig. Något som rör sig mer om personliga kondoleanser snarare än representativt för företaget, säger Evelina Markström.
Under måndagen, tio dagar efter olyckan, upprättades en kontakt och ett deltagande från företaget med familjen, som familjen känner är genuint.
– Den tid som försummats sedan olyckan går förstås inte att ta igen, men de är väldigt tillmötesgående och hjälpsamma nu, och det uppskattar vi mycket, fortsätter Evelina Markström.
Det här med säkerheten först kanske fanns en gång, men finns det i dag?
Julias mamma, Kristina Markström, vill lyfta helheten, samhällsutvecklingen. Och betonar att LKAB är ett stort miljardvinstföretag som talar sig varma om ”säkerheten först”.
– Sånt här ska inte hända, inte 2018, när man talar om säkerheten först. Någonstans brister det, och vi upplever väl många gånger här uppe i norra Sverige att vi är bortprioriterade. Vi ska dra in väldigt mycket pengar till välfärden som skickas till södra Sverige. Här får man nästan skylla sig själv att man bor. Vi har inte tillgång till akutsjukvård, och våra arbetsplatser prioriteras ned.
– Jag tycker vi ser mer och mer slimmade organisationer, mindre och mindre underhåll, mer och mer prioriterat mot pengar som styr. Någonstans så når man ju en smärtgräns där människorna riskeras i stället för prioriteras. Det här med säkerheten först kanske fanns en gång, men finns det i dag?
Systrar. Evelina och Julia Markström.
Julia Markström arbetade som elektriker i Kiruna.
