”Fel när utsatta grupper ställs mot varandra”
"Det finns inget som berättigar en arbetsgivare att inte agera när arbetsmiljön är dålig. Ändå hör jag dagligen i mitt fackliga uppdrag saker i stil med 'du fattar inte, det går inte att lösa, jag jobbar som personlig assistent'", skriver Felix Finnveden.
Det var Gerald, Edward och William som till slut fick nog. De var alla nya på jobbet. Det var fyra dagar efter julafton och de hade jobbat varje dag sedan den 16 november, 44 dagar i sträck dygnet runt.
Arbetet var visserligen stimulerande och spännande, de fick bidra till något helt nytt.
De hade en fantastisk utsikt från fönstret på jobbet. De sov, åt och levde tillsammans totalt isolerade från andra människor i trånga utrymmen utan arbetsanpassning. De hade extremt höga förväntningar på sig och ett minutschema för varje vaken timma.
Det finns inga undantag i arbetsmiljölagen, lika lite i rymden som i arbetet med att ge människor med funktionsvariationer ett bra liv.
Allt detta är typiskt för en dålig psykosocial arbetsmiljö. De fick inget gehör hos ledningen som de var beroende av för att kunna slutföra arbetet och åka hem.
Resultatet blev en vild strejk.
Under en dag la de ner allt arbete och slutade kommunicera med basen. Edward valde att spendera tiden vid arbetsplatsens solpanel medan Gerald och William ägnade dagen åt att titta ut genom fönstret och fundera över rymden.
Varje dygn på arbetsplatsen kostade 22.4 miljoner dollar.
Arbetsplatsen hette Skylab 4 och låg i rymden. Under tiden de var på jobbet gjorde de 1214 varv runt jorden. Arbetsgivaren var NASA. Året var 1973.
Sedan strejken, som kallas för ”Skylab Mutiny” (Skylabs-myteriet) har perioderna i rymden blivit mycket kortare och det följer alltid en erfaren astronaut med som handledare.
William sa efteråt att han var mest nöjd med att ha bidragit till rymdskeppsförbättringar angående; toaletter, duschar, sängar samt tränings- och köksredskap.
Det finns inget som berättigar en arbetsgivare att inte agera när arbetsmiljön är dålig. Ändå hör jag dagligen i mitt fackliga uppdrag saker i stil med ”du fattar inte, det går inte att lösa, jag jobbar som personlig assistent”.
Det blir helt fel när en utsatt grupp konkurrerar med en annan. Kampen för ett anständigt liv är ju gemensam.
Ofta handlar det om att brukaren vill göra något där det är svårt att få till en arbetsanpassning. Men en arbetsgivare kan inte kräva att anställda ska utföra moment som är farliga.
När Kommunalarbetaren för ett tag sedan gjorde en stor undersökning av LSS -områdets arbetsmiljö blev tidningens Facebooksida hårt ansatt av människor som menade att artikeln smutskastade branschen och brukarna.
Det kom kommentarer om att tidningen var funkofobisk och kommentarer om att det kommer bli ännu svårare att rekrytera sommarvikarier än vanligt, bland annat.
Artikeln byggde på statistik från arbetsmiljöverket.
Det blir helt fel när en utsatt grupp konkurrerar med en annan. Kampen för ett anständigt liv är ju gemensam. Personlig assistans är med LSS en förutsättning för ett liv i frihet för brukarna. Men förutsättningen för det är personliga assistenter som inte mals ned på jobbet.
Det är inget angrepp på brukarna, det är fakta. Om personlig assistans ska bevaras måste personliga assistenter få rätt till en bra arbetsmiljö. Det finns inga undantag i arbetsmiljölagen, lika lite i rymden som i arbetet med att ge människor med funktionsvariationer ett bra liv.
