Sven Nilsson var skåning som flyttade till Stockholm i tidiga 20-årsåldern. Men det första jobbet i huvudstaden var inte direkt ett drömjobb.

– Han blev illa behandlad, fick ingen lön och det var en massa strul. Han gick med i facket och kände nog att organisationen verkligen hjälpte honom då. Att han blev trygg, berättar Felinda Wennerberg.

Renoverade Stomatol-skylten vid Slussen

Sven Nilsson var stolt över sitt yrkesval, han berättade bland annat för barn och barnbarn hur han arbetat som expert på neonskyltar på Morneon, och då bland annat renoverat Stomatol-skylten vid Slussen i Stockholm.

Han arbetade även som elektriker på Marabou, vilket uppskattades av familjen då han ofta tog med sig chokladkakor hem. Men det var när han arbetade på ett bygge i Kista, med en sopsug, som han fick sitt smeknamn: ”Sopnisse”. Därefter arbetade han på AEG i många år.

– Han hade många berättelser från sina arbetsplatser. En gång hade skyddsombudet infört skyddsstopp så de anställda inte fick gå in på arbetsplatsen. Kort därefter ramlade taket in på bygget. Han sa att det nog räddade livet på honom. Han var även med och strejkade, jag tror det handlade om att de skulle ändra ackorden. Det var nog i mitten av 1970-talet, berättar Felinda Wennerberg.

Att det fackliga medlemskapet var viktigt för Sven gick inte att missa.  

Uppmanade barnbarnet att gå med i facket

– Det första han sa till mig när jag fick mitt första jobb var: ”Grattis vad kul, men du går väl med i facket?”, säger Felinda Wennberg.

Sven Nilsson var enligt barnbarnet Felinda en ”fixare av rang”. Bland annat byggde han två hus i Sollentuna helt själv och en husbil som familjen semestrade med i Europa.

– Han skulle fixa med allt, han var superhändig. Hade han inte rätt verktyg så byggde han verktyget till det han skulle fixa.

Att det var elektriker han skulle bli, det stod klart tidigt. Redan i åtta-tio års åldern fick han vara med och hjälpa till att dra el i huset i Skåne. Sedan var karriärvalet spikat.

Sven Nilsson och barnbarnet Felinda Wennerberg. Foto: Privat

– Som person var han lågmäld, rätt nöjd med att bara vara. Han kunde skoja till det, hitta på en massa bus. Men han tog inte jättemycket plats, berättar Felinda Wennerberg och fortsätter:

– Han var intresserad av politik, och var det en fråga han var väldigt engagerad i så kunde han argumentera för sin sak, men annars var han som sagt ganska lågmäld.

Sven Nilsson var teknikintresserad och det höll i sig långt upp i åldern.

Sjukskrev sig bara en gång

– Min fasters man hade en elfirma och det tyckte han var jätteroligt, de pratade mycket om ny teknik. När mormor och morfar flyttade till en ny lägenhet 2002 så drog han elen på egen hand, med de lösningar som var nya då. Han tyckte verkligen att det var kul ända in i det sista.

Sven Nilsson var arbetsam, en enda gång under sitt arbetsliv stannade han hemma från jobbet, då hade han drabbats av Hongkong-influensan. Han gick i pension vid 66 års ålder.

– Han fick en stroke när han var 88, och det var först efter det han blev lite sämre, säger Felinda Wennerberg.

Sven och hans fru var gifta i 63 år. Tillsammans fick de ett barn och två barnbarn. Den 30 maj 2023 gick han bort, på sin frus födelsedag. Då var han 91 år gammal.