Fler kvinnor väljer att bli elektriker – trots motstånd

Vi träffas när Elqvinnorna håller konferens på Rönneberga kursgård utanför Stockholm. Alla tre är nya i yrket och har olika erfarenheter av att bemötas som kvinna i en mansdominerad bransch.

Lisa Lundberg är 21 år och lärling på bemanningsföretaget Barona i Göteborg.

– Alla avrådde mig att bli elektriker, säger hon.

Berätta?

– Syon på högstadiet sa att ”det är ingen bransch för kvinnor, man måste ha skinn på näsan, och även om du blir elektriker så kommer du bara att stanna en månad, för du kommer inte att orka med killarna”.

– När jag sedan inte fick lärlingsplats direkt efter gymnasiet så sökte jag hjälp av Arbetsförmedlingen. Även där ifrågasatte de att jag skulle jobba som elektriker när jag var tjej. Alla avrådde mig.

Lisa Lundberg fick sin lärlingsplats till slut, men på den första arbetsplatsen bemöttes hon illa, på grund av att hon är kvinna. Efter att ha bytt lärlingsplats arbetar hon i dag på Caverion, som inhyrd från bemanningsföretaget. Där är hon ensam tjej i arbetslaget.

– Det funkar bra för det mesta, projektchefen är väldigt bra på att lösa problem om det uppkommer några.

Känner du att du har valt rätt yrke, trots det motstånd du mött?

– Jag är 100 procent säker att jag valt rätt. Jag älskar mitt yrke och jag älskar mitt jobb. Bara för att det finns skithögar i jobbet betyder det ju inte att yrket är dåligt, man behöver bara hitta rätt, och finna de rätta personerna. Men tyvärr är det ofta skithögarna som hörs mest.

Hade du önskat fler kvinnor som kollegor?

– Jag hade absolut önskat fler kvinnor, för då hade man inte känt sig lika utstött som nu, för om det är något som jag tycker är felaktigt på jobbet och har lyft det med chefen så vet alla att det är jag, för om det handlar om sådant som könsfördelning så fattar alla att ”det är Lisa”.

Naomi Pilgrim Lundblom är 38 år och är lärling på Ohmegi i Stockholm. Hon utbildade sig till elektriker som vuxen.

– Jag har en bakgrund som musiker, och min bransch dog till stor del under pandemin, säger hon.

Hur kom det sig att du bytte spår till elektriker?

– Min bästis ringde och frågade om vi inte skulle bli elektriker, jag tyckte det var ett bra förslag. Hon är projektör i dag.  

Till elektriker läste Naomi Pilgrim Lundbom på distans under slutet av pandemin. Hon gjorde en ansökan via kommunen och fick på så sätt sin utbildning betald.

– Jag hade kollat upp vilka utbildningar som var bra, och valde Teknikutbildarna i Sundsvall. Varannan månad var jag uppe i Sundsvall och labbade, det var en väldigt bra utbildning.

Var det lätt att få praktik och lärlingsplats?

– Det var en kompis som jobbar inom bygg som sa att ”Ohmegi ska du jobba på”, så jag ringde upp chefen där och fick min praktik. Nu är jag lärling på samma ställe.

Vad tycker du om elyrket, du som har annat att jämföra med?

– Det är väldigt roligt, det är skönt med rutiner och samtidigt väldigt omväxlande. Jag tycker också det är kul att jobba i lag.

Hur är det att vara kvinna på din arbetsplats?

– Visst kan det finnas det en jargong emellanåt men överlag så är jag på en bra arbetsplats med en sund lagbas och bra kollegor. 

Stina Lönn är 21 år och är förstaårsmontör på El- och projektering i Vetlanda.

– Jag har alltid velat bli elektriker, har det nog från min pappa som är elektriker. Jag gillar att plocka isär grejer och sedan sätta ihop dem igen, säger hon.

Hur var det när du gick el-programmet?

– Jag var ensam tjej, och det var tufft första året. Killarna var som killar brukar vara, men det blev bättre med åren.

Var det lätt att få praktik och lärlingsplats?

– När jag gick i åttan och gjorde min tvåveckors-prao var jag på El- och projektering i Vetlanda. Sedan har jag haft både praktik och lärlingsanställning på samma företag. Vi är 50 anställda, jag är ensam kvinna på golvet. Det funkar bra. Jag jobbar på service och lite på industri, jag gillar att hjälpa människor.

Vad tänker du om att träffa andra kvinnliga elektriker, som här på kvinnokonferensen?

– Det är kul. Det är så skönt att få höra vad andra tjejer har varit med om, och hur de tänker och agerar.

Lisa Lundberg nickar och säger:

– Det är jättehärligt. De flesta här har ju mer erfarenhet än vad man själv har, så då kan man få en inblick i hur man själv kan reagera och agera för att få det bättre.

– Och du har ju mer erfarenhet av andra företag än vad jag har, även ställen där du inte blivit bra behandlad, säger Stina Lönn.

– Ja, man delar erfarenheter upplevelser och det är bra. Man får lite hopp om yrket, säger Lisa Lundberg.