Ronja är elektriker med adhd: ”Att få en diagnos var som att bli frälst”

Ronja Heidenbeck är 39 år och bor i Brunflo, en liten ort utanför Östersund där hon vuxit upp. Hon är elektriker och arbetar på ett mindre elföretag, med uppdrag på små och stora byggarbetsplatser runt om i Jämtland.

Den diagnos hon har är adhd i kombinerad form, med både ouppmärksamhet och hyperaktivitet i medelsvår till svår grad och det påverkar livet.

– Jag har svårt att ställa om och behöver en stund extra på mig. När jag vet vad jag ska göra på arbetet hinner jag tänka ut en plan, vilket material jag ska ha och vilken väg jag ska gå med kabeln.

– Då kan jag göra klart halva jobbet i huvudet, men om jag måste byta arbetsuppgifter tvingas jag börja om från början i tankarna, säger Ronja Heidenbeck.

När detta skrivs är hon sjukskriven med högerhanden i gips, efter att ha tagit i lite för mycket på jobbet.

Det var när hon skulle sätta fast en radontätning som båtbenet bröts, men hon räknar med att snart vara tillbaka.

Stöd efter utmattningsdepression

För några år sedan var det tuffare och hon blev sjukskriven en längre tid för utmattningsdepression. Då fick hon fick stöd av Galaxen Bygg, byggsektorns företag för arbetsmiljö och hälsa.

– Vi arbetar med arbetsplatsförlagd rehabilitering och rekrytering av långtidsarbetslösa och nyanlända. Man kan säga att vi jobbar för att behålla kompetens i byggbranschen och hjälper byggarbetare tillbaka efter olyckor, sjukskrivningar och arbetslöshet, men vi jobbar också för att sprida kunskap om arbetsmiljö och psykisk hälsa, säger Anders Louthander.

Han är koordinator på Galaxen Bygg i Värmland och stöttar arbetsgivare och enskilda med anpassningar, handlingsplaner och allt som rör fysisk och psykisk hälsa i arbetsmiljön.

Vi ska komma tillbaka till honom, men först följa Ronja Heidenbecks väg till arbete och diagnos.

När Elektrikern ringer upp berättar Ronja Heidenbeck att under gymnasietiden ville alla satsa på IT, så hon utbildade sig till nätverkstekniker.

Hon jobbade i branschen i ett par år, men när företaget flyttade började hon hoppa runt på jobb som kock och personlig assistent.

– Jag var rastlös, bytte jobb och sökte utmaningar, men värst var det att jag hade så svåra sömnproblem. Trots att jag sökte hjälp flera gånger fick jag bara sömntabletter utskrivna.

Som att bli frälst

Som ensamstående mamma till en liten tjej ville hon inte ta sådan medicin, men efterhand fick sömnlösheten henne att må allt sämre.

Hon sökte vård igen och läkaren frågade om hon aldrig hade funderat på adhd. Hon fick remiss och utredning och pusselbitarna föll på plats.  

– Jag fick diagnosen på min 32-årsdag, nästan som en födelsedagspresent. Att få diagnos var som att bli frälst. Jag hittade en mening med allt och fick medicin och tyngdtäcke, det blev en skillnad som mellan natt och dag, för det är superviktigt att få sova.

Jag fick diagnosen på min 32-årsdag, nästan som en födelsedagspresent. Jag hittade en mening med allt.

I dag är dottern elva år, även hon har utretts och fått diagnos och Ronja Heidenbeck lever som särbo med en ny man.

För några år sedan omskolade hon sig till elektriker, men trots att hon älskade jobbet blev hon utbränd. Idag har hon lärt sig vilka anpassningar hon behöver.

Nu är Ronja Heidenbeck alltså anställd som elinstallationselektriker på ett mindre företag i Östersund. Här arbetar hon med olika belysningsprojekt, villainstallationer och entreprenader för både kommuner och privatpersoner.  

– Jag börjar klockan sju och byter om till arbetskläder på jobbet. Ofta vet jag vad jag ska göra i förväg och har fått en grovplanering av min arbetsledare. Ibland blir det ändringar i sista minuten om jag ska på serviceuppdrag, som när ett spisuttag är trasigt eller en ledning har brunnit, men det är svårt att behöva ändra plan.

Därför är arbetsledarens kunskap om diagnosen viktig och här har Galaxen och handledaren bidragit. Nu får Ronja anpassningar som hjälper henne fungera på jobbet.

Från arbetsträning till fast tjänst

Hon kan ta paus när hon behöver, bära hörselkåpor och avsätta mer tid för en uppgift, hon får jobbutläggen förtydligade och skriver själv upp alla arbetsmoment.

Ibland kan arbetsledaren också komplettera med foton på vad som ska göras, berättar Ronja Heidenbeck.  

Varför hon blev utbränd på den tidigare arbetsplatsen utan anpassningar, förstår hon i efterhand. Hon jobbade för mycket och arbetsuppgifterna snurrade konstant i huvudet, så hon fick både feber och ångest och kunde till sist inte stiga upp ur sängen.

Viljan och drivet var så stora när jag var ny i branschen och jag hann bara jobba i ett par år i full fart.

– Viljan och drivet var så stora när jag var ny i branschen och jag hann bara jobba i ett par år i full fart. Jag saknar ju handbroms på grund av min adhd och det var så himla roligt. Trots att jag hade haft diagnosen ett tag och var införstådd med svårigheterna, så hände det mig.

Efter hjälp via sjukhuset i Östersund, facket, Arbetsförmedlingen och Galaxen kunde hon påbörja arbetsträning och nu har den övergått i en fast heltidsanställning.

Att anställa någon med npf

Anders Louthander som arbetar på Galaxen i Värmland har själv en bakgrund som målare, men en arbetsplatsolycka tvingade honom att omskola sig.

De erfarenheterna har han nytta av idag, eftersom hans uppdrag främst handlar om att stötta arbetare vid rehabilitering.

Han leder även arbetsmiljöutbildningar, föreläser och informerar på gymnasiets byggprogram. Då vittnar både bygglärare och arbetsledare om att unga med adhd söker sig till byggsektorn.

Det finns förstås inga exakta siffror på hur många inom byggbranschen som har någon npf, men av de inskrivna arbetarna på Galaxen har elva procent adhd som orsak till kontakten, det skriver Tidningen Byggnadsarbetaren.

De skriver även att en rundringning med förfrågan till bygglärare på gymnasieskolor visar att 7 – 8 procent har diagnosen, upp till 40 procent på en skola.

– Ja den som har adhd kan få utlopp för sin energi och får jobba med hela kroppen inom byggbranschen. Det råder också brist på folk i byggsektorn, så för arbetsgivarna kan det vara en fördel att vara öppna. Dessutom kan det finns en ekonomisk fördel att anställa en person med lönebidrag.

– Men man ska ju aldrig se det som en konkurrens mellan människor med och utan funktionsnedsättning, utan vi fokuserar alltid på individens styrkor när vi argumenterar med arbetsgivare, säger Ander Louthander.

Nackdelar med manlig byggvärld

Samtidigt nämner han att det finns nackdelar i den manligt präglade byggvärlden; det kan vara bullrigt och rörigt, förekomma en tuff jargong, och finnas ett tabu kring psykisk ohälsa.  

– Det är inte arbetsmomenten i sig, utan strukturen och kommunikationen som kan vara svår. När personer med psykisk ohälsa möts av brist på förståelse eller feltolkas kan det uppstå besvärliga situationer och när någon slarvar med medicin eller gör saker som arbetsgivaren inte tolererar.

Det är inte arbetsmomenten i sig, utan strukturen och kommunikationen som kan vara svår.

Därför betonar Anders Louthander hur viktigt det är att vara öppen om sin diagnos och sina svårigheter och att försöka förmedla sin problematik så att andra kan förstå.

– Jag börjar alltid prata utifrån kroppen och om att man kan skada sig om man inte lyfter rätt eller kryper rätt, men jag pratar alltmer om risken för utbrändhet och psykisk ohälsa. Man kan bli skadad också av att andra inte förstår, men när de gör det kan det funka väldigt bra.

Öppen med adhd

Under intervjun berättar Ronja Heidenbeck om sina arbetsdagar och beskriver hur mycket hon gillar blandningen av fysiska och psykiska utmaningar. Som elektriker får hon använda både kroppen och huvudet.

Visst innehåller jobbet tunga moment och arbete på hög höjd och i små och trånga utrymmen, men det är också roligt att hitta egna lösningar och få tänka utanför boxen, vilket man gör om man har adhd, menar hon.

– Det som kan vara svårt är att hantera felsteg från min egen sida, eller att veta att om jag inte är skärpt så kan jag utsätta andra för risker, det är ju ändå el vi håller på med. Det kan inträffa bränder och personskador, men det är ytterst sällan och det går oftast att rätta till.

Hade jag haft anpassningar och stöd från början hade jag kanske aldrig behövt bli utbränd.

Hon betonar särskilt vikten av det stöd hon har av Galaxen och värdet av att alla på jobbet känner till hennes diagnos.

– Hade jag haft anpassningar och stöd från början hade jag kanske aldrig behövt bli utbränd. Nu vet alla på jobbet att jag har adhd och jag är öppen med det. Generellt finns det nog en högre acceptans för det idag och många ser det som en tillgång. Vi tar hänsyn till varandra och är jag inte på topp en dag är det okej att jag går undan en stund, säger Ronja Heidenbeck.

• Lena Marieke Wemar