Tommi sköter jobbet med bara en arm

– Det går lite saktare för mig, men det är ju det som lönebidraget är tänkt att ersätta och jag känner att jag bidrar med mitt till firman, säger Tommi Sundberg när vi träffas på ett fik utanför Vittsjö.

Tommi Sundberg är inte den som ger sig. När han vaknade upp där på sjukhuset i Thailand efter olyckan var det en mödosam, och smärtsam, väg tillbaka till ett någorlunda normalt liv.

Har fått lära om till vänsterhänt

Han hade vid olyckan landat på huvudet och axeln. Axelnerverna hade slitits sönder och hans högra arm är sedan dess förlamad. 

– Jag kan hjälpligt hålla saker i handen, men har ingen lyftförmåga eller biceps. Jag har fått lära om allt, göra allt med vänster, och jag var väldigt högerhänt innan.

Vårdades på ”slakthuset”

Den första tiden behandlades Tommi på Phuket hospital, i folkmun kallat slakthuset. Sedan tog han sig själv till Bangkok hospital, där han med hjälp av sin reseförsäkring fick god vård.

Men smärtorna och skadorna efter olyckan tog han med sig till Sverige.

Han var vid tiden för olyckan frilansande byggnadsarbetare. Det vill säga: han hyrde ut sig själv och lät en faktureringsfirma ta hand om all administration.

– Det passade mig väldigt bra. Jag har en flickvän i Thailand, och ville kunna bestämma mina ledigheter själv.

”Ingen ville ha en snickare med en arm”

Väl hemma i Sverige igen uppstod problem. Med en sargad kropp var det svårt att fortsätta som tidigare, att försörja sig som frilansande byggnadsarbetare.

– När jag kom tillbaka till Sverige så hade jag ju inga kunder som ville ha en snickare med bara en arm. Det var den paniken jag hade då. ”Men jag ska i min själ försöka jobba inom byggbranschen i alla fall”, tänkte jag. Och jag känner ju en kille som har en målarfirma, ”det kan man nog göra med en arm”, tänkte jag.

Så Tommi hörde av sig till sin målar-vän och fick ett jakande till svar. Han kunde få arbetsträna i firman och sedan arbeta med lönebidrag. Det var dock lättare sagt än gjort. Det tog tid, många månader, att få ett beslut från myndigheterna.

– Sveriges skyddsnät är jättebra – men man måste ha gått i ledet hela tiden. Har du gått bredvid ledet en liten stund så faller du mellan stolarna.

Pandemin satte käppar i hjulet

När så alla beslut var tagna påbörjade han sin anställning som målare, med bara en arm.

– Det var svårast i början. Men samtidigt väldigt mycket som motiverade mig, för varje dag så kom jag på nya sätt att lösa problem. Vi höll på mycket med badrum, bila och riva kakel och sånt, och läkarna säger att armen bara kan bli bättre av att användas.

Men efter mindre än ett år nådde corona-pandemin Sverige och målarfirman tappade kunder. Tommi blev uppsagd på grund av arbetsbrist.

Fick elektrikerjobb med lönebidrag

Men Tommis chef pratade med ägaren till den elfirma som målarfirman samarbetade med: El-Martin. Kanske kunde han anställa Tommi?

Då Tommi är utbildad elektriker passade det bra, och El-Martin hade fortsatt en tillströmning av kunder, trots pandemin. Dessutom hade Tommi och Martin gått elprogrammet på gymnasiet tillsammans.

Förra sommaren började så Tommi en tillsvidaretjänst som elektriker, med lönebidrag. Det innebär att han får kollektivavtalsenlig lön samtidigt som hans arbetsgivare i sin tur får ersättning för en del av Tommis lön från Arbetsförmedlingen.

I dag arbetar Tommi tre dagar i veckan, det räcker tycker han.

– Jag har varit en riktig slarver förr i mitt liv, men nu, trots att jag inte har sådan hög lön, så har jag alltid pengar kvar när lönen kommer.

Knep för att arbeta med förlamad arm

När det handlar om jobbet som elektriker så var han lite ringrostig. Han hade inte gjort klart sin lärlingsperiod, så han började med den. Något han tror var bra, för att komma in i yrket igen. I dag är han förstaårsmontör.

– Efter hand så funkar det bra. Jag har de kunskaper som krävs. Det sitter ju i ryggmärgen, och nu har jag ju jobbat där i ett år. Vi arbetar mycket med solcellsinkopplingar.

– Jag sätter dosor, drar tråd, kopplar, sätter strömbrytare, vägguttag, allt som en vanlig elektriker gör. Borra och sådant som att dra flexslang tar lika lång tid för mig som för vem som helst.

När uppstår problem?

– När jag ska jobba med armarna ovanför huvudet, jag kan ju inte lyfta armen, den är förlamad. Men jag har lärt mig knep. Till exempel tar jag en skruvtving och spänner fast om jag måste hålla något uppe i taket, då kan jag skruva med min friska arm.

– Det är inte allt som tar längre tid för mig, men en del gör det, och det är ju precis det som lönebidraget ska täcka upp.

Glad att bo i ett land med lönebidrag

Han säger att han är glad över möjligheten med lönebidrag.

– Jag är glad att jag bor i ett land där den här hjälpen finns, där jag inte bara står själv och hade fått löst det själv. Visst det tog sin tid att få hjälpen, men vi har ändå de här möjligheterna i Sverige. Hade jag bott i Thailand så finns ju inte detta, där hade jag fått fixa ett jobb helt själv utan hjälp. Jag vet inte heller om det i länder som USA finns sådana här möjligheter som vi har här, att en halvförlamad kan få ett jobb som elektriker.

Hur mår du i dag?

– Jag mår bättre, nästan bättre än innan olyckan, man får väl en annan syn på livet. Jag har aldrig haft det så bra som anställd som jag har det nu. Jag känner mig uppskattad på företaget och jag gör min del. Så känner jag att de andra på företaget också tycker.

”Jag säger till om jag behöver hjälp”

Vill du ge några tips till andra elektriker som kanske får en kollega med funktionsnedsättning?

– Man vill inte att kollegorna ska tycka synd om en. Alla gjorde det felet i början, var på mig hela tiden och frågade om jag behövde hjälp, men jag säger till om jag behöver hjälp.

Hur ser framtiden ut?

– Jag kämpar för att träna upp musklerna i armen. I februari ska läkarna ta beslut om operation, och om allt går som jag hoppas kommer jag hjälpligt kunna sträcka på fingrarna, sträcka på handleden och böja på armbågen om några år. Och det är ju rätt fantastiskt att de kan omkonstruera en arm så.

Vill komma i kontakt med andra

Det var Tommi som kontaktade tidningen – han undrade om vi visste om det fanns fler som honom i branschen.

– Efter olyckan tänkte jag att nu är det kört, nu kommer jag aldrig mer att kunna jobba i byggbranschen igen, och jag blev ganska knäckt av det för jag trivs väldigt bra i branschen.

– Men nu så gör jag ju just det, jobbar i branschen. Och jag är nyfiken, hur många är det som jobbar med olika handikapp? Finns det sådana som jobbar med värre handikapp än mig?

Ja, finns det fler? Hör av er till tidningen så förmedlar vi kontakt.