”Vi måste våga prö­va nya lös­ning­ar”

Elektrikerförbundet genomför om ett år förbundsmötet där förbundets framtida väg ska mejslas fram. Förbundet står inför ett antal avgörande vägval om den nu pågående utvecklingen ska kunna brytas.

En titt i backspegeln på de senaste tio åren ger en minst sagt bekymmersam bild. 3000 färre aktiva medlemmar sedan 2010, en minskning med cirka 14 procent.

Utvecklingen i den här riktningen har pågått längre än så här men de senaste 10 åren har vi kunnat se en kraftig ökning av antalet anställda inom förbundets avtalsområden.

Årets siffror är oroande då vi fram till maj tappat 400 aktiva medlemmar. Beroende på vilka antagande man gör så är förbundets organisationsgrad någonstans mellan 50–60 procent, vilket stämmer väl med de undersökningar som Arena Idé och Byggmarknadskommissionen presenterat i nyligen.

För mig är frågan om antalet medlemmar och organisationsgrad av yttersta vikt. Det handlar om vår kärna och fackliga huvuduppgift att tillvara ta medlemmarnas intressen på arbetsmarknaden.

Under lång tid har förbundet levt med ett reaktivt förhållningssätt.

Med få medlemmar och låg organisationsgrad blir det svårt att vara en trovärdig röst för landets elektriker. Det blir också svårt att utveckla och förbättra anställningsvillkor i förhandlingar samt få en tillämpning av dessa.

Vad behöver vi göra för att vända utvecklingen? Det går nog inte exakt att säga utan det är en kombination att pröva sig fram och ta till sig av goda erfarenheter från fackföreningar som lyckats vända utvecklingen.

En sak är dock säker: Att inte göra något, eller mer av det vi gjort hitintills, kan inte förväntas ge andra resultat än det vi ser idag. Det är med den vetskapen som vi måste sätta verksamhet som stödjer organisering högst upp på förbundets dagordning.

Elektrikerförbundet är inte unikt på att organisera elektriker och ha avtal, utan fler fack gör det idag. Det som är unikt med oss är att vi dessutom är ett av få yrkesförbund.

Utöver det traditionella kollektivavtalsinnehållet så innehåller också vårt störta avtal Installationsavtalet regler om rekrytering till yrket (lärlingsanställning och teknikaspiranter). Där finns också en kollektiv finansiering av detta som dessutom innehåller medel för kompetensutveckling och fortbildning.

Vi driver också ett eget utbildningskoncept för elektriker på gymnasienivå tillsammans med Installationsföretagen.

Under lång tid har förbundet levt med ett reaktivt förhållningssätt. När problem uppstår för den enskilde eller en grupp så försöker vi lösa det.

Vi som yrkesförbund ska bidra med ytterligare verktyg för att stärka tryggheten i anställningen.

Inget fel i det, då att ge stöd och rättshjälp är viktiga delar i vårt fackliga medlemskap. Men de flesta medlemmar har ju aldrig problem eller tvister med sina arbetsgivare.

Vi har också ett omfattande värde i medlemskapet i form av försäkringar, och även här är det något som hjälper till när olyckan uppstått eller man hamnar i en juridisk tvist.

Ovanstående är inte unikt på något sätt och det finns fackliga motsvarigheter som i olika grad erbjuder liknande innehåll. Ska vi koppla det till medlemsutvecklingen så verkar det inte längre ha avsedd effekt.

Till detta kan vi nu tillföra ingrediensen att kunna göra fler undantag i LAS som regering planerar för, och som med stor sannolikhet kommer bli verklighet under nästa år. Något som framförallt kommer påverka de medlemmar som jobbar i mindre företag med försämrat anställningsskydd.

Förhandling och avtal kommer inte kunna hindra denna försämring. I bästa fall kan konsekvenserna mildras. Det är därför jag menar att vi som yrkesförbund ska bidra med ytterligare verktyg för att stärka tryggheten i anställningen.

För egen del är jag av uppfattningen att vi borde pröva möjligheten att erbjuda yrkes- och kompetensutveckling som en del av medlemskapet.

Det skulle kunna komma omfatta alla medlemmar, oavsett om det har problem eller ej och oavsett kollektivavtal. Det skulle också vara ett sätt att bygga vidare på att vi är ett yrkesförbund och på det sättet unika från övriga förbund som organiserar elektriker.

I dag använder förbundet ca 36 miljoner till medlemsförsäkringar årligen. Delar av de resurserna skulle kunna prioriteras om till fördel för en mer proaktiv verksamhet.

Du invänder säkert att detta skulle bli väldigt dyrt att realisera. Jag kan bara håll med om att det kommer vara ett kostsamt projekt att genomföra. Men det är på inget sätt något som är omöjligt.

I dag använder förbundet ca 36 miljoner till medlemsförsäkringar årligen. Delar av de resurserna skulle kunna prioriteras om till fördel för en mer proaktiv verksamhet som yrkes- och kompetensutveckling.

På Installationsavtalet bidrar alla anställda med strax under 300 kr per år till fortbildningsmedel som samlas in av FORA. Av dessa erhåller cirka 3 000 deltagare kurser med rabatterat pris.

Det innebär att högt räknat så får omkring 10 procent del av dessa medel och 90 procent får ingen del i dessa.

Regeringen presenterade nyligen som en del av förändringar i LAS ett nytt omställningsstudiebidrag. Hur det ska kunna användas är högst osäkert, men att inte ha beredskap för denna möjlighet som en del i att stödja våra medlemmar vore felaktigt.

Avslutningsvis så vill jag bara understryka att jag är av uppfattningen att vi inte ska sluta göra det vi gör idag, men prioritera annorlunda och våga pröva nya lösningar.

Att inte göra något eller bara göra mer av det vi gjort hitintills kommer inte att vara lösningen. Det har vi fått facit på de senaste tio åren.

• Pontus Boström

  2:e vice ordförande Elektrikerförbundet