”Körverk”: Länshistorier i Nobelpris-klass

Körverk är ett projekt. Körverk är långtråkig, dötrist och alldeles, alldeles, underbar. Men vänta, vi tar det från början.

Kalmar län anställer två regionförfattare, Ami Andersson och Tove Folkesson. Deras uppgift är att berätta länsbornas historia.

De söker med ljus och lykta efter historier från människor som har anknytning till länet. Och visst finner de historier.

Genom annonser och skrivarkurser hittar de nya och gamla, kända och okända författare som öppet, ärligt och naket ställer upp med sina berättelser. 136 författare blir det, mig själv inräknat.

Det enda som på riktigt stör mig med boken är att vissa av författarna får publicera fler än ett av sina verk, det rimmar illa med en kör där alla är en och endast en röst.

Boken är i Nobelpris-klass. Blandningen av historier och uttryckssätt gör att man ibland måste lägga bort boken för att hämta luft. Det blir tätt, alldeles för tätt att läsa allt i ett streck.

Dikter som kräver all ens uppmärksamhet blandas med noveller som till en början känns långa men helt plötsligt abrupt tar slut.

Men en kör håller jag inte med om, snarare solosång i grupp, men den titeln säljer nog inte så bra – kanske inte alls.

Svenska språket är fantastiskt och tillsammans i Körverk ger det en fin klang som gör mig varm inombords.

Om nobel-kommittén läser min recension kan jag bara ge er rekommendationen att lägga upp boken på pallplats nummer ett. Inget litterärt projekt har tillnärmelsevis engagerat svenska språket så som Körverk.

Det enda som på riktigt stör mig med boken är att vissa av författarna får publicera fler än ett av sina verk, det rimmar illa med en kör där alla är en och endast en röst.

I övrigt får jag bara gratulera alla författare till ett enastående verk.