Lönegapet mellan könen krymper – kan vara borta om 27 år
Bild: Pixabay
Med nuvarande takt kommer det att dröja till år 2045 innan löneskillnaden mellan kvinnor och män är utraderad. Jämfört med 2017 minskade gapet med 0,6 procent förra året.
En genom snittlig kvinna på svensk arbetsmarknad tjänade 32 600 kronor i månaden 2018, om hon jobbar heltid. Motsvarande siffra för män var 36 500 kronor. Det innebär att kvinnor tjänar drygt tio procent mindre än män.
Det visar Medlingsinstitutets årliga rapport om löneskillnader.
Och gapet minskar över tid.
– Det finns en tydlig trend med minskande löneskillnad. Sedan år 2005 har skillnaden minskat med 5,6 procentenheter, säger Medlingsinstitutets statistikansvarige, John Ekberg till Arbetet.
LÄS ÄVEN: Kvinnors löner ökar – men lönegapet är fortfarande stort
Om man räknar om det till löneökningar så har kvinnors lön i snitt ökat med 3,6 procent per år, medan männens lön ökat med 2,9 procent per år under samma period.
Löneskillnader mellan kvinnor och män i olika sektorer 2018 (procent)
[infogram id=”be13963f-e886-4a41-a7cf-9e6133230f48″]
Om trenden håller i sig kommer det att dröja 27 år innan snittlönerna för kvinnor och män är lika stora.
Då handlar det om ett ovägt medeltal. Om man däremot tar hänsyn till skillnaderna i yrke, sektor, utbildning, ålder och deltidsarbete, så var den så kallade oförklarade löneskillnaden 4,4 procent år 2018.
Vilket är en ökning med 0,1 procent sedan året innan.
LÄS ÄVEN: Lönegapet mellan arbetare och tjänstemän växer
Men det ska man inte dra för stora växlar på, enligt Medlingsinstitutet.
Det handlar delvis om urvalet av företag och individer, vilket ger ett visst inslag av slump.
– Men det är inte heller säkert att man hunnit genomföra lönerevisionen vid mättillfället, säger John Ekberg.
Dessutom påpekar han att oförklarad löneskillnad inte är detsamma som en osaklig löneskillnad, eftersom statistiken inte kan fånga upp faktorer som kompetens, produktivitet, erfarenhet och liknande som kan inverka på lönesättningen.
Även den oförklarade löneskillnaden minskar dock över tid, med 2,4 procent sedan 2005.
Det motsvarar 0,17 procent per år, vilket innebär att det skulle ta 25 år innan det gapet är utraderat om utvecklingen håller i sig.
Fakta: Löneskillnader
• Landstingssektorn har de största ovägda löneskillnaderna, med 20 procent. Framför allt på grund av att den stora och lågavlönade gruppen undersköterskor är kvinnodominerad.
• Tittar man i stället på den oförklarade skillnaden ligger landstingen under snittet för löneskillnad.
• De minsta löneskillnaderna finns inom kommunal sektor, både när det gäller ovägt medel, 2,8 procent, och oförklarad löneskillnad, 0,3 procent.
• För arbetare i privat sektor går minskningen långsammast. Skillnaden är bara 1,6 procentenheter lägre än 2005, jämfört med snittet på 5,6.
• Anledningen kan delvis vara att löneskillnaderna redan 2005 var lägre än i flera andra grupper.
Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Arbetet, som tillsammans med Tidningen Elektrikern och fem andra tidningar ingår i LO Mediehus.
