”Det finns olika människor överallt – även inom elektrikeryrket”
"Att Madeleine nu öppet berättar om den väg hon valt att gå betyder mycket. Dels för andra transpersoner, som kan se att de inte är ensamma med att känna som de känner, dels för oss alla. Att vi får hjälp med att förstå att det finns olika sorters människor överallt", skriver Elektrikerns redaktör Anna Norling.
I det senaste nummer av Elektrikern får ni möta en i alla hänseenden viktig kvinna: elektrikern Madeleine Eklund. Hon anser sig inte viktig, men tro mig. Det är hon.
– Det enda jag vill med den här intervjun är att visa att det finns olika sorters människor överallt. Och kan jag hjälpa någon annan så gör jag gärna det, säger hon under vårt möte.
Madeleine är viktig eftersom hon ger oss möjlighet att spräcka hål på fyrkantiga, stelnade normer. Vi får chansen att bli klokare.
Madeleine hette tidigare Nicklas, men inuti har hon varit en kvinna så länge hon minns. Och hon är inte ensam. Det finns många människor som inte känner att de tillhör det kön de föddes in i.
Men en stor del av alla transpersoner känner sig tvingade att gömma sitt riktiga jag för omgivningen. Detta på grund av de normer som säger hur en människa som fötts i ett visst kön ska klä och bete sig.
I en rapport av Folkhälsomyndigheten från 2015 togs ett större grepp om hälsan hos transpersoner. En enkät baserad på svar från 800 transpersoner visade att var tredje tillfrågad under det senaste året allvarligt övervägt att ta sitt eget liv.
Varannan hade upplevt kränkande behandling, och var femte har blivit utsatt för våld på grund av sin transidentitet.
Det har gått några år sedan Folkhälsomyndighetens rapport publicerades, men i vissa sammanhang förändras vårt samhälle väldigt sakta.
Vi har ett samhälle byggt på normer, de kollektiva föreställningar som styr hur vi ska tänka angående kön. Att människor födda som kvinna ska bete sig på ett visst sätt, och människor som är födda som män på ett annat sätt.
De människor som inte passar in i denna hårt uppstyrda mall blir ofta ifrågasatta, diskriminerade, hånade, och i vissa fall utsatta för våld.
I Folkhälsomyndighetens rapport framgick att många transpersoner mötte diskriminering inte bara på jobbet och i skolan, utan även inom sjukvården och hos våra myndigheter.
Att Madeleine nu öppet berättar om den väg hon valt att gå betyder mycket. Dels för andra transpersoner, som kan se att de inte är ensamma med att känna som de känner, dels för oss alla.
Att vi får hjälp med att förstå att det finns olika sorters människor överallt.
Även inom elektrikeryrket.
