Jonas Wallin: ”Det var vi som gjorde det!”

Det var kväll, den nionde september. Vallokalerna skulle stänga. Enligt de första undersökningarna skulle Sverigedemokraterna få runt 20 procent. De själva tyckte att frågan var om de skulle bli Sveriges största, eller näst största parti.

Opinionsmätningarna verkade visa på att det i alla fall mycket väl kunde gå om moderaterna som andra parti. Opinionsmätningar som tidigare val mätt SD för lågt, så visst var det lite av en rysare, den där valnatten.

Det visade sig att det som faktiskt gjorde skillnad, det var det klassiska, helt vanliga samtal, mellan oss fackliga medlemmar.

När valresultatet då kom in, så var vi många som andades ut. Visst hade de gått framåt, men långt ifrån så mycket som alla trodde att de skulle göra. Och det var vi som hade gjort skillnad.

För det vi ska komma ihåg, och vara historiskt stolta över, är att det är tack vare våra samtal med medlemmarna, som vi nådde dit. Detta var i tider då många pratade om att ryska spambotar på Twitter och Facebook skulle avgöra eller i alla fall påverka valet. Men det visade sig att det som faktiskt gjorde skillnad, det var det klassiska, helt vanliga samtal, mellan oss fackliga medlemmar.

Vi satt och ringde medlemmarna, och vi pratade, levande fackliga medlemmar emellan. 10.000 samtal med medlemmar, 10.000 samtal där vi pratade om oro och otrygghet, och vad som borde göras. Där vi pratade om våra rättigheter och villkor.

10.000 samtal där vi pratade om vad som står på spel, och hur viktigt det är att välja sida – och se till att rösta för att försvara sina egna rättigheter.

Samtalen har varit viktiga för att få prata om de frågorna som faktiskt är allra viktigast för oss arbetare, för att vi ska kunna känna trygghet och tillit i samhället. Det är ju som vanligt: att det finns en bra a-kassa, att det finns jobb, att det finns sjukförsäkring och bra vård, bra barnomsorg och bra skolor för alla.

Ju mindre trygghet det finns i ett samhälle, desto sämre mår vi, och desto mer benägna blir vi kanske också att lyssna på dem som pekar på syndabockar.

Debatten i media har handlat mycket om andra frågor, om kulturer och om det politiska spelet, men i de samtal vi för med varandra finns det utrymme att prata om det som spelar roll. Det var de samtalen som gjorde skillnad.

Och nu när vi vet det, då gäller det att vi inte glömmer. Att vi inte slutar prata med varandra.

För det är inte konstigt att man är orolig. Kommer anställningsskyddet räcka för att jag ska behålla min försörjning? Kommer jag och min familj klara oss om jag blir av med jobbet eller om jag blir sjuk? Kommer jag kunna bo kvar? Det här är frågor vi alla tänker på.

Och ju mindre trygghet det finns i ett samhälle, desto sämre mår vi, och desto mer benägna blir vi kanske också att lyssna på dem som pekar på syndabockar – titta, vi har tagit emot för många, det är därför vården är sämre!

Men är det något som blivit tydligt i den här valrörelsen så är det att SD, de som allra mest pekar ut sprickor i samhällsbygget och säger att allt går åt helvete, helt och hållet ställer sig på högersidan.

Att Kristersson får frågan från talmannen om att bilda regering, trots att ett rödgrönt regeringsunderlag är större, det beror helt och hållet på att Sverigedemokraterna är så mycket ett högerparti, att de redan på förhand sagt att det de önskar sig är en moderatledd regering.

Vi kan också räkna med att den majoritet som finns i riksdagen av borgerliga partier tillsammans med Sverigedemokraterna kommer fortsätta att sätta stopp för alla försök att stärka arbetsrätten, öka tryggheten på jobbet, få ett slut på hyvling och delade turer, eller höja taket i a-kassa och sjukförsäkring.

Så hur missnöjd man än är med hur Sverige har utvecklats de senaste tjugo åren, så måste man nog inse att det är att skjuta sig själv i foten att tro att SD har några lösningar på det.

Det råder ingen tvekan om att det SD huvudsakligen bidrar med i politiken, är att möjliggöra en högerpolitik när det gäller ekonomiska och fackliga frågor.

Så hur missnöjd man än är med hur Sverige har utvecklats de senaste tjugo åren, så måste man nog inse att det är att skjuta sig själv i foten att tro att SD har några lösningar på det. SD driver en högerpolitik som kommer att göra allt det som blivit sämre i Sverige ännu värre.

För faktum är att de nedskärningar som gjorts har ingenting med invandring eller flyktingmottagande att göra. De beror på högerpolitik, och inget annat.

Samma högerpolitik som alltid vill ge till dem som redan har, och stärka arbetsgivarnas rättigheter mot oss löntagare. Så länge vi fortsätter prata om det, så kan vi ge dem en match.