Skrivandet blev Dylans räddnings­planka

Till vardags arbetar Dylan Färemark som serviceelektriker på E3K i Danderyd. Skrivandet började han med på allvar i början av 2000-talet.

– Det var så mycket som hände runt omkring mig då. Allt kändes så himla meningslöst. Jag tänkte att jag provar att skriva, att skapa en egen värld. Skrivandet blev som en räddningsplanka.

Fann du det enkelt att skriva?

– Ja, jag kunde sätta mig och börja skriva vid åtta, och komma ut vid två, helt ha tappat tidsuppfattningen. När jag läste texten någon vecka senare så hände det att jag tänkte ”wow”. Jag hade inte kommit ihåg att jag skrivit det. Och jag tyckte att det var riktigt bra texter.

Att Dylan Färemark blev elektriker har med musiken, och med en cool, äldre kille under uppväxttiden att göra.

– Jag spelade elgitarr och byggde förstärkare, det var så elintresset väcktes. Det fanns också en kille som jag och mina kompisar hade som förebild, han var tillsammans med en av mina kompisars syrra. Han var gitarrist och elektriker.

De bokstavsdikter som Elektrikern nu publicerat här skrev Dylan i början av sitt författarskap, de fokuserar på elektrikeryrkets villkor.

Under hösten får läsarna även ta del av novellen Agnes, en novell som Dylan Färemark vann Stockholm Direkts novelltävling med förra sommaren. Novellen handlar om Agnes, en kvinna som arbetar i en personalmatsal i Stockholm.

– Agnes tog inte så lång tid att skriva, ett halvår kanske. Det är en av de få berättelser jag skrivit med en publik i tanke: kulturtanten. Slutet är inspirerat av Strindberg, Hemsöborna.

En av karaktärerna i novellen har Dylan skapat med den tidigare kollegan, och tidigare regionala skyddsombudet, Nille Thorsell i åtanke. I novellen har karaktären samma initialer som Nille, och gillar att gå barfota.

– Fast Nille vet inte om det, säger Dylan.

Utöver novellen om Agnes har Dylan Färemark i sitt skrivbibliotek många andra, färdigskrivna berättelser. Den första berättelsen han skrev handlade om ett cirkussällskap, som han döpte till Extra Vaganza Cirkus Madness, en titel han tog från en väggmålning vid Roslagstull. Berättelsen handlar om trafficking.

Andra berättelser handlar om en familj på 1970-talet med en dysfunktionell mamma och en inneboende, en science-fiction-berättelse om en person som kan dö och återupplivas, men som hamnar på en rymdstation, eftersom de styrande makterna inte vill avslöja vad som händer när vi dör.

Den berättelse han dock själv tycker absolut bäst om har han döpt till Kymnligeskogen. En berättelse om skogen utanför Kista, där romankaraktärerna för dialog med djuren. Bland annat fisken i vattnet som gillar poesi.

Var får du din inspiration ifrån?

– Jag går på mycket bio och ser mycket teater. Jag har ofta en klippbok innan jag skriver, med små idéer, miljöer och sånt.

Inspiration får Dylan även från arbetet som serviceelektriker. Han arbetar hemma hos privatpersoner, och även där går det att hitta romankaraktärer.

– Jag har bland annat träffat en gammal lärarinna, och en jättetrevlig konservator på Naturhistoriska.

Att bli publicerad är ett kvitto för Dylan att hans texter fungerar även utanför den egna skrivarlyan. Men även om han inte skulle bli publicerad skulle han inte ge upp skrivandet.

– Jag skriver för min egen skull. Jag kommer aldrig att sluta skriva.

---

Fler texter om och av Dylan Färemark – inklusive följetongen av hans prisbelönta berättelse ”Agnes” – hittar du här.