Ulf Lundén: ”En av årets viktigaste böcker”

KULTUR

Föreningen Arbetarskrivare publicerar sin 11:e antologi. Den heter ”Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar”. Jag utnämner den till en av årets viktigaste böcker.

Under läsningen nynnar jag på John Lennons klassiker ”Working class hero”. Döm om min stora förvåning när den dyker upp i Mats Källblads träffsäkra uppväxtskildring i serien Utkik, där artisten Jerry Williams får slutordet: ”As soon as you´re born they make you feel small”.

Här ryms 44 skrivande röster som tillsammans bildar en gemensam röst där den kritiska udden riktas mot dagens stenhårda marknadssamhälle och en arbetsmarknad med radikalt försämrade arbetsvillkor inom en lång rad yrkesbranscher. Många människor är slit-och-släng-varor i både privata företag och i offentlig sektor.

Det har gått med rasande fart. Arbetets innehåll har förfuskats. Överallt råder det underbemanning, från förskolor, bibliotek till nattöppna butiker. I jakten på effektiviseringar får hemtjänstpersonal stressa sig igenom arbetsdagen.

Här öppnar sig en avgrund mellan de arbetande människornas förhoppningar om att göra ett gott dagsverke, kontra de faktiska förutsättningarna att lyckas med det. Dessa premisser finns nämligen inte på kartan. Kroppar slits ut, bryts ned och slås ut. Är du inte lönsam lilla vän står alltid nya kroppar på tur. Du är alltid utbytbar.

LÄS ÄVEN: Ingemar E. L. Göransson: ”Arbetarrörelsen har svikit sin kulturpolitik”

Föreningen Arbetarskrivare bidrar med något oerhört viktigt till dagens samtida litteratur och samhällsdebatt. Deras antologi är inte den enda som under det senaste året riktat sin ilska mot sakernas tillstånd.

Jag tänker bland annat på ”Lösa förbindelser – om kampen för fasta förhållanden i handeln” (Leopard förlag), Emil Boss diktsamling ”Acceleration” om arbete, språk och kamp (Lejd förlag) och Helene Rådbergs poesibok ”Politiken” (Ordfront). Samtliga dessa böcker tar upp samma tema utan att det får någon stor medial genomslagskraft eller väcker liv i trögflytande politiska partier.

Det verkar som en stor del av borgerligheten varken ser eller hör den här formen av vittnesskildringar av arbetslivet i dag. Det borgerliga målet är ju att faktiskt försämra arbetsvillkoren ännu mer, sänka lönerna och pressa tillbaka fackföreningsrörelsen ytterligare.

Det var också länge sedan de stora medierna visade intresse för arbetsplatsreportage och arbetsmiljöfrågor. Den vanlige knegaren oavsett bransch har mer eller mindre försvunnit i det allt ytligare mediala sökarljuset. Vad som återstår är bara en trött schablon om forna tiders industriarbetare som gick man ur huse på Första Maj.

Därför blir jag väldigt upprymd av denna antologi som är skriven av människor som själva vet vad det handlar om att ha tillhört eller fortfarande tillhör dagens arbetarklass. Redaktörerna Anna Jörgensdotter och Henrik Johansson har gjort ett mycket bra urval. Vi får ta del av serier, prosa, aforismer och lyrik. Här blandas stort allvar, satir och varm humanism.

Redaktörernas eget förord består av ett kör- och diktverk med formuleringar hämtade från de olika 42 bidragen. Vi möter män och kvinnor i olika åldrar och med olika bakgrunder. Det är starka röster och okuvliga viljor. Här finns flera överlevnadskonstnärer.

LÄS ÄVEN: Kultur: Elvis Presley förankrad i arbetarklass och blues

I texten ”Ett brev om mammor och arbete”, skrivet av Fatuma Awil och Andrea Malesevic, berättas det om de hårt arbetande ensamstående mammorna med invandrarbakgrund. Hur de slitit för att både försörja och uppfostra sina barn för att de ska få ett drägligare liv än de själva. Hur de har fått utstå vardagsrasism och andra fördomsfulla omdömen på sina arbetsplatser.

Frågan ställs. ”Hur kan vi organisera omsorgsarbetet. Det genuskodade, klasskodade, raskodade. Maktlinjerna som skär igenom. Hur vi ska orka ta hand om varandra i en värld som brinner och bränner ut.”

Några av de medverkande är mycket kända namn för Dala-Demokratens läsare. Författaren och krönikören Maria Hamberg skildrar dagens klassamhälle i novellen ”Det är på nätterna de kommer”. Den skildrar ojämlikheten i sjukvården.

Lokföraren, kommunalrådet och samhällsdebattören Leif Lindström från Borlänge medverkar med två kärnfulla dikter. Det är starka ögonblicksbilder som ramar in hans egen uppväxt med fadern. Lindström bjuder på igenkänning för oss som tillhör samma klass och generation.

En tillhörighet som gör att en inte behöver säga så mycket mer än vad som ryms i några diktrader för att den andre skall förstå.

Linda Wagenius, uppväxt i Falun men numera bosatt i Visby, skildrar hur hennes biblioteksarbete utsätts för ständig omorganisering in absurdum. Jenny Wrangborg diktar sinnrikt om rädslan för utslagning och om vad saken ändå handlar om i grunden.

Att det handlar om ett starkt ”vi”och att vi kan bära varandra. Då lättar tyngden och bördan för alla.

Ulf Lundén
ulf.kunden@mittmedia.se